.5VEN5KA

v5LOTTocH HERRESÄTEN

VID IQOO-TAl.ETJ' BÖRJAN

Digitized by the Internet Archive

in 2014

https://archive.org/details/svenskaslottochh01unse

.SVENSKA

^LOTTocH HERRESÄTEN

VID lOOO-TALETJ- BÖRJAN

STOCKHOLM 1908 NORDISK FAMILJEBOKS TRYCKERI

KLICHÉERNA FRÄN WARNER SILFVERSPARRES NYA GRAFISKA AKTIEBOLAG, STOCKHOLM

STEN HAMMAR

FLENS SOCKEN, VILLÅTTINGE HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

Den del af S(klcrmanlaiHl, som omfattar \'illattinj4-e härad och som med sin rike- dom på vatten (h-a,L;" och sin kuperade ter- riing med h()jd(T och sko^-.smark, tidt och ofta omviixkmde med odlade f;llt, ha^ar f^ch än^ar, kanske bilttre iln nai^on annan trakt af kmd- skapet bel}-ser dettas säre^-na och för sitt id\i- Hska beha^- prisade natur, har af gammalt varit en af mellersta Sveriges mest typiska herregärds- nejder. \'illättinges herresäten äro nämligen icke blott talrika utan iifven i l)esittning af den siir- skilda karaktiir en blandning af elegans och enkelhet --, som ofta kiinnetecknar de mellan-

svenska godsens bebyggande och som förlänat flere af Södermanlandsgardarna en säregen, an- slående prägel.

Friimsta jjlatsen l)land dessa Villåttinges för härligt lilge, natursköna omgifningar och tillta- lande arkitektur beriunda herregårdar har ofta tillerkänts Stenhammar, det genom sin belägen- het niira intill Flens station på södra stambanan för talrika resande viilbekanta slottet, och rang- ställningen torde nu, sedan godset år 1903 ge- nom donation af frih. R. von Krsemer blifvit Siklermanlandshertigarnas residens, vara än mera obestridd än tillt()rene. binan \'i här nedan

Stenliammars slott sedt från jänivugen. I

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Stenhammars slott från söder.

liimna nfii^Ta upptj^iftcr om denna Stenhammars f<)rvandlin^- och om de förändringar, stället un- dergått med anledning" af prins Wilhelms och hans gomäls Imsättning där, ma i korthet förut- skickas några uppgifter ur godsets historia.

Liksom mänga andra sörmländ- ska herresäten är Stenhammar en gammal gård, som redan på 13 oo- talet \ar medelpunkten i ett be- tydande gods. Dettas förste med säkerhet kända ägare var Lanrcnf Jyiroerssoii IJlIje, som var gift med Ramberg Germundsdotter. Gärden t)'cks sedan ha stannat hos dessa makars efterkommande till b()rjan af I 500-talet, då den öfvergick till släkten Arp, hvilken på manssidan utslocknade är 1593 med befall- ningsmannen öfver Värmland Schc- rino Eriksson, som bland andra gods skref sig till Stedhammar eller Sliitthammar (gärdens benämning i äldre tider). I sitt äktenskap med

Ho finai skalkcii Friherre Robert von Kranier.

Anna Olofsdotter (Stengafvel) hade Schering Eriksson dottern Karin, hvilken är 1606 äktade ståthållaren Jolian Göransson Rosenhane och i hemgift medförde fädernegodset. Stenhammar kom sålunda till den ryktbara och framstående Rosenhaneska släkten, som hade sitt stamhåll på de frän Stenham- mar ej långt aflägsna gårdarna Torp och Tistad och som efterlämnat ett högt aktadt minne i landskapets godshistoria. Gärden skulle dock ej stanna länge hos Rosenhanarne, ty de nämnde makarnas andra son, sedermera riksrådet JoJian. Rosen- hane, som ärfde godset, afled näm- ligen är 1 66 1 utan att efterlämna några bröstarf vingar, och reduk- tionen drabbade år 1685 hans änka och den presumptive arfvingen, hennes mans brorson Bengt Ro- senhane, sä att godset frändöm- des dem och tillerkändes lands-

höfdingen Lennart Ribb i no- som

STENHAMMAR

c^rsättninj^

för en dennes fordran hos kronan. Ribbinj^- var gift med Cailiariiia Falkcnbcr<r af Trystorp, efter hvilkens d()d år 1 7 1 8 gården ärfdes af sonen, den framstående oeh kraftfulle presidenten oeh

hmdsh()fdingen fri- herre Conrad Rib- l>iii<^', en af gnm- darne af frihets- tidens statsskiek. (iift med Ebba Charlotta I^ouglas, hade han sonen I xmnart, som ärfde (limmersta, oeh dottern Rca/a Ca- lliaiiiia , på hvil- kens arfslott Sten- hammar fr)ll. Den- na fr()ken Rib- l)ing om namnes af Olof von Dalin i hans visa om Stenhammar, tlär hennes skcMihet oeh behag prisas i stroferna:

K:iiiii, sinn Slenli:iniinar äf;er vackrast dock är af a!ll livad vi sc.

Hon ingiek år 1752 äktenskaj) med sin kusin på mrxlernet och svssling pa fädernet, landshfjf- dingen frihern^ (iahfirl /ui/- ÅY//biwo af 'rrystor[), som afled år 17-S2. Vinst tio ar senare gick fru Karin ur tiden, oeh Stenhammar ilrfdes tlå af hennes år 1787 af lidna dot- ters son friherre Gabriel Fal- /,'riibi'ro. Dottern, som hette ]>eata Charlotta, hade näm- ligen varit gift med sin friinde, majoren friherre /Vdolf iM^ed- rik kalkenberg. Från sonen, som var född i 781 och afled 1824, öfvergick gården år 1 809 genom köp till den fr)rm()gne grosshandlaren . /. /\ Sndrrbci-;^ i Stockholm, oeh denne, som var gift med |ohanna I*"redrika Liedbeci<, liunnade densamma i arf åt sin dotter Maria C//ar/i>//a, hvilken 1824 hade äktat lands- höfdingen, friherre Rober/ Fredrik von Kr(ciiicr.

Med friherre von KraMuers

Hertigen och Hcrtigiiitian af Södermanland.

Hallen (n:r 3 ä pL^n I).

besittningstagande af egendomen började en ny och utvecklingsrik period i godsets historia. Ge- nom inköp af närbelägna hemman och gårdar tillökades arealen betydligt och stor och fram-

synt omvårdnad

^W*fP^^?l|^ ägnades jordbru- ket och landthus- hållningen, sä att Stenhammar fick anseende som en af landskapets bäst skötta och under- hållna gårdar. Fri- herre von Kréemer lät äfven efter rit- ningar af A. Ny- ström, ombygga och utvidga den af Johan Rosenhane uppförda hufvud- 1 >yggnaden, som under senare de- len af 1 700-talet fatt förfalla. \^id restaureringen be- mr)dade man sig att delvis gifva slottet det utse- ende, som det äger på en afbildning i Dahl- bergs Suecia, men som knappats torde motsvarats af verkligheten. Genom påbyggnad af norra fasa- den och uppfr)rande af sidotornen, »uppstod Stenhammar», säger en af gårdens skildrare, »föryng- radt i en stil, som, om den också ej kan bestäiumas ge- nom någon viss konstterm, dock alltid är vacker i sin egendomlighet. Ifrån att ha fått liksom krympa tillsam- mans till ett envåningshus, rätt och slätt», har det nu på sätt och vis fyra våningars höjd på västra gafveln, men ingen af de fyra sidorna är lik den andra; och ehuru den, med allt detta, är en jäm- förelsevis alltför liten bygg- nad för att kunna kallas slott, gör den dock, jvist i följd af detta sitt byggnadssätt en ypperlig verkan i landska- pet.»

Redan under landshöfdin- gen, friherre von Krsemers lifstid (han afled 1880), eller år 1870, öfvertogs Stenham-

3

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

mar af hans äldste son, majoren, sedermera hof- marskalkcn friherre Anders Robert von Ki'(cmer, och det var denne som i sitt testamente stad- j^ade ofvannämnda donation, hvarit,'-enom godset skänktes till sven- ska staten, under villkor att det- samma mot en år- lig- arrendesum- ma af i,ooo kr. skall ])a lifstid upplåtas till nå- gon svensk un- dersåte varande prins af det re- gerande konun- gahuset, som har (eventuell arfsriltt till tronen; och harhärvid,om nå- gon hertig af Sö- dermanland fin- nes, denne före- träde. Sedan nuvarande hertigen af Södermanland, j)rins ]]lllieli}t i april månad igo8 förmält sig med storfurstinnan Maria Paulovna af Rvssland, har Stcnhammar rustats att emottaga sin förste inne- hafvare af S()dcrmanlandshertigarne, och det unga fursteparet har där ordnat sitt sommarresidens.

(lodset omfat- tar f. n. i Flens socken Stenham- mars säteri, i md., med under- lydande hemma- nen Y-i mtl.Bröms- torp, 7, mtl. Ger- mundslöt, i mtl. Ciiltnäs, 7, mtl. Kärrtorp, 2 mtl. Lida, V2 mtl. Nybble, V, mtl. Kvarngölet, i V» md. Salsta, mtl. Sollida, mtl. Söjtorp och '/.smtkÅtorp Lilla samt skatdagda liigcnheten Norr- torp, eller tillsam-

Matsaleil (nr 8 å plan I).

Herticrcns rökram (nr 2 å plan I)

mans 7-7, mU. Härtill komma i md. Silinge med " md. iMortorp, Vt md. Stafåsen och Vs md.

Sörtorp samt skatdagda lägenheten Päronet. Hela arealen uppgår till 2,156,01 hektar, hvaraf 513,03 h. äro åker och annan odlad jord, 5,09 h. bygg-

nadstomter och trädgårdar samt 1,2 10,08 h. skogs- mark. Sköldinge socken lyda under godset mtl. Arby n:r i, 2 mtl. Arby n:is 2 och 3, I mtl. Tafvesta och -Yig mtl. Tjugesta. Till god- set höra tegel- bruk, 2 ängsågar o. s. v. Med samt- liga underlydan- de gårdar och hemman omfat- tar godset om- kring 1 2 man- tal och är taxe- radt till omkring 3 I 5,000 kr.

Med anledning af prins Wilhelms och hans gemåls bosättning på Stenhammar har slottet, som om- fattar ett tjugotal ru m , un dergått en genomgående restaurering och inrättats med hän- syn till nutidens fordringar i afseende på be- kvämlighet och trefnad. Så har centraluppvärm- ning för slottets alla rum anordnats, hvarjämte omkring i 50 meter från slottet borrats en brunn, som ger ett utmärkt vatten och tillfredsställer

hela slottets vat- tenbehof (bad- rum, köksafdel- ningen samt äf- ven trädgård och ladugård).

Efter inträdet i bottenvånintren kommer man först till den \'ackra vestibulen eller hallen, som målad i ljusgul ton prydes af speglar och växt- grupper samt ett väldigt vildsvins- hufvud, hjort- och radjurshorn och andra minnen frän prinsens jä- garelif. Till höger om vestibulen ligger prin- sessan Marias salong med möbler i empirestil, klädda med lilafärgadt siden. Innanför salongen ligger prinsessans skrifrum, som med sina ljusa tapeter i roscnkransmönster och vackra hvita

4

STENHAMMAR

möbler (förfärdig-ade i Karlsruhe och en o-åfva Frän bottenvåningen leder en marmortrappa af drottning Viktoria) gör ett gladt och tillta- upp till första våningen, där hertigparets säng- lande intryck. Här träffas porträtt af prinses- kammare, toalett- och badrum samt gästrum o. s. v. sans föräldrar, storfursten Paul af Ryssland och äro belägna. I östra tornet finnes ett g-ästrum hans gemål, äf- vensom af hennes mormoder, drott- ning Olga af (irekland. Pjok- hyllorna innehål- la svensk samt r\'sk och annan utliindsk littera- tur. \'idare följa en liten salong med ljusgröna tapeter samt den rymliga matsa- len, med ljusa ek- luöbler och bland hvars prydnader milrkas den mag- nifika bordsupp- sats af förgylldt silfver, som f()r- fiirdigad efter

mönster från de rika silfvcrskatterna å det Bondeska lM'icsbcrg utgjorde .Södermanlands ])röllopsgåfva till herdgi)ar('t. Till matsalen skiter sig en stor r)p[)(m veranda med mr)bler i hvitt, och till vänster om densamma ligger ett litet frukostrum i Ijus-

Hertiginnans salong (nr 4 å plan I).

is"

med den härli- gaste utsikt öfver trakten. De an- dra tornrummen äro afsedda för betjäningen, och i öfrigt har ut- rymmet i slottet på bästa sätt ut- nyttjats för köks- departementet och andra anstal- ter, som gifvet- vis måste kräfva mer plats i ett furstligt hushåll iin i privata, äf- ven om de furst- liga anspråken såsom här äro måttliga.

Allt är sålunda

en

rr()nt och med siirdeles vac- ker antik kakel- ugn af grönt por-

på bästa siltt ordnadt, och Stenhammars nya inne- hafvarc haf\a fr.amgångsrikt l}-ckats i sina 1:)emö- danden att skänka sitt sommarslott vid \'aldemaren de egenskaper, som hänförde Olof von Dalin att om Karin Ribbings herresäte sammanfatta sin be- undran i följande strofer:

Här har all liickhct iipp- sla<iit silt läycr, Konst och nalur åt livar- annan här Ic.

A om stående sida återfinnas [lianer af slottets hufvudvåningar. I souterrainvånin- gen ligga köks- och ekonomirum- men, som genom en trappa stå i för- bindelse med ser- veringsrummet (nr gå plan I). Till slutåtergifves den

och arbetsrum, som till ej förtjusande vy, som erbjuder sig från hertiginnans af det stora, midt på golfvet skrifrum åt östra sidan, där man har utsikt Tifver sjön stående skrifbordet, hvilket prydes af ett flertal Waldemaren med Flens stationssamhälle i bak- fotografier af hertigparets närmaste anhöriga. Ät grunden samt i förgrunden en del af parken, som norra sidan ligga uppvaktningens sof- och skrifrum. genomskäres af järnvägen och den buktande ån.

5

si in med en fly- gande ()rn i brons, '{"ill vilnster om hallen ligger i)rin- scMis rökrum, m(>d nkla tapeter och möbler i guld och m ah ogn y ,d i i r h o f- marskalken von Kr^emers portriltt måladt af Cantz- lerintager heders- ])latsen på ena langväggen, samt därefter hans skrif rintra del ujjptages

Hertiginnans skrifrum (nr 5 å plan I).

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

I. Plan af I I 1 I bottenvåningen.

I. Hirtigrns skrifntin. — 2. Rökrum. — 3. Ifnll. — 4. Sa- loii!^. — 5. Hertiginnans skrifruin. — 6 och 7. J/offrö/ccns rum. — 8. Matsal. — 9. Scrvcringsriim. — 10 f)ch II. Kammarltcr- rens mm. — 12. Frukosfriim. — 13. Veranda. — 14. Trappa till öfrc våningen. — 15. Telefonrmn. — B. Badrum.

II. Plan af öfrc våningen.

I. Hertiginnans toilettrnm. — 2. Sängkammare. — 3. Her- tigens toilettriim. — 4 och 5. Gäst rum. — 6, 7 och 8. Gäst- rum. — 9. Tjänarerum. — 10 och II. Rum. — 12. Korridor. — 13. Balkong. — 14. Trappa till bottemdningen. — B, B, B. Badrum.

1»

Utsikten från hertiginnans skrifrum. 6

ERICSBERG

STORA MALMS SOCKEN, OPPUNDA HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

Den del af Södermanland, där det Bondeska s^-^odset Ericsberg genom såväl sin storlek som sitt präktiga och vackra slott med dess rika samlingar och minnen intager den för- nämsta platsen bland de talrika herresätena, har i den svenska odlingshistorien gamla anor. Re- dan tidigt under unionstiden var nämligen Opp- unda härad, som dä kallades Uphunde eller Uppunde och sträckte sig frän Länghalsen och sydvästra delen af Bäfven upp emot Nerikes- gränsen, fördeladt i mänga socknar (Flöda, Forssa, Julita, Malm (nu Stora Malm), Sköldinge m. fl.) och räknade flera "betydande sätesgårdar, besuttna af landets förnämsta släkter, såsom Natt och Dag, Sture, Sparre, Lillje m. fl. Bland dessa gårdars

namn skulle man vänta att träffa äfven det på häradets, liksom för öfrigt hela landskapets, nu största gods; men först vid 1 500-talets början förekommer Ericsberg i jordeböckerna och andra handlingar och dä under benämningen Pinna- torp eller Pinntorp.

Att döma af en gammal anteckning att går- den hade »endast 6 tunnors årligt utsäde, liten äng, svagt bete och ol)etydlig skog», var Pinna- torp till en b()rjan en tämligen oansenlig egen- dom; men den skulle snart ökas och vinna i omfattning och betydenhet. Frän den förste med säkerhet kände ägaren, väpnaren Kuut Nilsson i Boosgård och Finnekumla (i Västergötland), öfvergick den nämligen år 1 508 jämte några

Ericsbergs slott med omgijiiingar från sjösidan.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Ericsbergs slott från paiisidati.

smärre angränsande hemman samt Djulfors kvarn genom köp till den rika och driftiga /nc Ainm på Winstorp, dotter af riksrådet Carl Bengtsson (Winstorpasläkten) och Karin Lagesdotter (Sparre med tre rosor), och kom genom henne till ätten Gyllenstierna. Fru Anna, som i ett föregående gifte varit förenad med riksrådet Carl Carlsson Wase, var nämligen sedan år 1502 änka efter riksrådet Erik Eriksson ( Gyllenstierna) d. y. och lämnade vid sin död det väsentligt utvidgade Pinnatorp i arf åt sina barn med honom. AntaMiiren var det äldste sonen, riksrådet Carl Eriksson (gift med Marina Grip), som fick gården på sin lott eller tillöste sig den af syskonen, ty vi finna hur densamma år 1564 innehades af hans äldste son, riddaren Nils Carlsson till Nynäs och där- efter af yngre sonen, riksrådet Erik Carlsson. Efter den sistnämndes död år 1586 kom Pinnatorp till hans son (med Karin Nilsdotter Bielke), Carl Eriksson, som var gift med Anna Ribbing och lämnade gården i arf åt en af döttrarna, »jung- fru Brita på Pinntorp», hvilken i sin tur efter- träddes af brodern, riksrådet Erik Carlsson Gyl- lenstierna, år 1 65 1 upphöjd i friherrligt stånd, med Ulaborg i Finland till friherreskap. Med honom, som i öfrigt skref sig herre till Nynäs, Ericsberg, Limnared o. s. v., och hans maka, Beata von V.xkiill, kan man säga att Pinnatorps

eller Ericsbergs, såsom gården hädanefter be- nämnes, storhetstid började, ty det vid föregå- ende arfskiften något minskade godset ej blott återförenades i deras hand utan tillökades betyd- ligt genom köp af angränsande hemman, hvar- jämte stället nu först bebyggdes herrgårdslikt. Friherre Erik Gyllenstierna till Ulaborg var en betydande och dugande man, men medan hans förmåga och intressen hufvudsakligen togos i anspråk för och ägnades statens och det allmän- nas tjänst (han var bland annat generalguvernör öfver Ingermanland, landtmarskalk vid riksda- garna 1 64 1 och 1642, president i Abo hofrätt och i reduktionskollegium o. s. v.), tyckes det egentligen varit hans husfru, den duktiga fru Beata, som vårdade sig om och förkofrade Erics- berg. Det är hon, som i häfden och sägnen benämnes »Pintorpafrun» — af Pinntorp hade nämligen mer eller mindre tendentiöst blifvit Pintorp — , och hennes minne har tack vare hen- nes stora ordningssinne, hushållsaktighet och stränghet gått till eftervärlden betydligt förvan- skadt och vanställdt. I verkligheten var näm- ligen Beata von Yxkull ingen torparpinerska utan helt enkelt en af de många kraftfulla och duk- tiga husmödrar, som hennes tidehvarf hade för- månen äga, och det kan som belysande härutin- nan vara af intresse att anföra följande uttalande

ERICSBERG

af en bland Ericsberg-s senare, med sägnerna fcMlrogne innehafvare (frih. Carl Jedvard Bonde i bref 1867 till sörmlandsskildraren O. Eneroth):

»Flera, clnini ;illa obevisade, sniiidcdiktcr iifvcr henne, liksom öfver den fciriit nämnda Anna ])å Winstorj), äro allmänt gängse. Vi anse del föga lämpligt alt framdraga dem. Fru Beata var fiirmögen, ordentlig, bevistade med sitt liusfollc den af Inisprcdikanlen morgon oeh afton fiirrältade an- claklsöfningen (hvilken vac- kra sed ännu i senare tid mångenstädes iakttogs), ha- de iniijligen stränga an- s])rrik ])ä tjänare och under- hafvande, hvilkct gaf an- ledning fcirst till tadel ocli sedan till smädelser af så- dan öfverdrift, att man ut- spridde en efter den tidens vidskepliga anda lämpad saga, huru hon under sin sista sjukdom blifvit af hin Onde själf i egen person afhämtad till helvetet, samt att resvagnen (lyckligen frän denna färd återkom- men?) såsom ett sorgligt minne ftlrvarats i (ifversta våningen af Ericsbergs slott. Sannt är, för att här något uppehålla oss vid dessa sägner, att denna våning ännu fiir femtio år tillbaka icke var fullt in- redd och att, ibland andra gårdens handlverkarc, iif- vcn sadelmakare då hadr sin verkstad därstädi^s. AU där bevarats korgen af en någon up])märksandu't, om

Ö f verstekam ni a rjtiii ka ren Frihem Carl Carlson Bonde.

srjndcrslagrn vagn torde väl ej ådragit sig ej beljiiningcn funnit sin räkning \ id att ockra ])å de resandes lältrogenhet, åt hvilka äfven blodiga miirken å murar och väggar utpekades efter Fru Beatas framfart i rum och trappuppgångar, som sannolikt luider hennes lifslid ännu icke voro full- bordade. Detta påminner om den 1572 ännu icke färdigbyggda delen af Louvren, där Carl ]X af Frankrike siiges hafva skjutit från fimstren |)å ])rotestanterna under den hemska Jiartholomxi-nalten. Af alla här vidnirde sägner är imellertid endast en obestridligen sann, nämligen

den, att nämnda gamla vagnskorg uppbrändes och att inga spiiken visat sig fiir den nu lefvande generationen. >

Erik Gyllenstierna gick ur tiden år 1657 och fru Beata tio år senare, hvarpå Ericsberg till- föll deras fjärde son i ordningen, Kristoffer Gyl- Iciisticnin, vid moderns död nyss blifven öfver-

stelöjtnant vid Lif- gardet, men med tiden som general, k. råd, öfverståt- hällare o. s. v. ut- märkt både som krigare och äm- ])etsman och som l)ekant en af de mest l)emärkte af de många under Karl XI:s tid så framstående Gyl- lenstiernorna. Han var gift först med en fröken Oxen- stierna (af grefl. ätten till Crone- borg) och sedan med sin konungs kusin, j)rinsc.ssan Catharina af Pfalz (dotter af hertig Atlolf Johan och Elsa Elisabeth Ijrahc). \'id sin upphöjelse i grefligt stånd, år 1087, valde Kri.stoffer Gyllenstierna Ericsberg till stamgärd för den nya grefveätten, och mö)]- ligen var det i samband härmed och för att

Friherrinnan Sopliie Bonde, född Beck-Friis.

Parken från södra slottsterrassen.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Riksrådet Erik Carlsson Gyllcnstienia.

motsvara den ökade glansen kring ägaren, som denne försedde den af föräldrarna uppförda huf- vudbyggnaden med flyglar och i öfrigt, såsom vi här nedan få tillfälle närmare redogöra för,

praktfullt ut- smyckade densamma såväl i yttre hänseende som invän- digt. De här- för bestrid- da utgifter- na, hvilka stodo i sam- manhang med ett dyr- bart lefnads- sätt i öfrigt, motsvarades emellertid ej af inkom- sterna, och följden blef att Erics- bergsgodset

betydligt skuldsattes redan af Kristoffer Gyllen- stierna, h vilken af led år 1 705, och kanske än mer af hans son Carl Adolf, som trots den all- varliga titeln af lagman måtte varit en vidlyftig herre. När denne är 1733 afled (ihjälstucken i en duell med kapten- löjtnanten friherre Wil- helm v. Kras- sow), nöd- gades alltså hans med- arfvinge och arftagerska, h al f systern Maria Gu-

stafva, som var änka efter riksrådet grefve Carl Bonde af Björnö och som år 1732 jämte brodern pantförskrifvit Ericsberg med löst och fast till änkefru Florentina Hildcbmnd, född von Rhccde tot Drakcnsteiii, till denna, som nu mera var omgift med öfverste Carl Ciuiseppe Marciuetti,

Grejve Kristoffer Gyllenstierna.

öfverlåta godset. Härmed började en ny period i dettas historia, ty genom arf och genom köp från sina syskon och svågrar blef ryttmästaren David Henrik Hildcbrand (nämnda fru Floren- tinas tredje son med as- sessor Jakob Henrik H.)* år I 739 en- sam ägare af Ericsberg, h vilket ge- nom tillköp af många gårdar och

hemman samt klok och insikts- full förvalt- ning under hans långa

besittnings- tid växte ut till ej blott

Söderman- lands utan

äfven till en af mellersta Sveriges största och värdefullaste egendomar. Förtjänsten häraf till- kommer i främsta rummet ryttmästaren Hilde- brands vän löjtnant Anders Lidstrand, hvilken

under nära

femtio år som förval- tare skötte den Hilde-

brandska förmögenhe- ten och i främsta rum- met ägnade

Friherrinnan Beata Gyllenstierna, född von Yxkull.

Ericsberg

sm

stora

energi och duglighet. Lidstrand var född år I 703 och af- led på Erics- berg I 77 I.

Grefvinnan Catliariiia Gyllenstierna, född prinsessa af Pfalz.

* Den i Sveriges p;oclsliistoria miirkliga och framstående, nu ntgåiigna iitlen Hiklebrand, hvilken ej är alt förblanda med den iinnii fortlcfvande bekanta släkten (riksantikvariens), härstammar från Braunschw eig och in- kom till väl t land med Henrik Jakob Hildcbrand, som 1660 blef bor- gare och handelsman i Stockholm. Han gnindade familjens stora för- mtlgcnhet och var fader till assessorn Jakob Henrik, fru Florentinas man. Släkten utslocknade ])å manssidan år 1809 med liijtnanten Claes Henrik H., 1 vusin till den f()rc'råcnclc år iiflidne D.ivid Gotthard Henrik H.

10

ERICSBERG

Som belöning fe")!' sin verksamhet och sina förtjänster om det svenska jordbruket er- höll han Vasaorden, vid dess stiftande, en på den tiden ovanlig- utmärkelse.

Ry ttmästaren Hildebrand och hans maka i andra giftet Agneta Sofia Schönström instiftade af sin betydliga förmögenhet genom ett är 1778 upprättadt testamente trenne fideikommiss. Det första eller Erics- berg med Forssjö bruk och de nu mer i annan fideikommissinstitution förändrade husen n:o 2 Rosenbad och n:o 3 Drott- ninggatan fr)r ende sonen David Gotthard Hildcbrands räkning; det andra eller Bystad med Brefvens bruk för äldsta dot- tern Florentina Ulrika, gift med friherre Carl Gustaf Fredrik Horn till Rantzien och sedan med friherre Carl Gustaf Arm- felt; som hon afled före sina föräldrar, tillfcUl detta fideikommiss i stället hen- nes systerdotter Sofia Ulrika Bonde, gift sedermera med öfversten Johan August Anckar- svärd. Det tredje fideikommisset eller Fällnäs var afscdt fr)r den )'ngsta (]ottcrn Agneta Sf)fia, gift med Carl Gr)ran P)Onde, men som äfven hon afled före f(")räklrarne, tillföll detsamma i stället hennes äldste son Knut Henrik Bonde; då denne sedermera redan ar 1 803 afled ogift,

öfversrick detta fideikommiss ''cnom

1 (ifverens-

Salongeii ined Bondeporträtteii (nr 8 jilan III).

Vestibulen (nr 5 a plan II).

stämmelse med fideikommissbrefvets bestämmel- ser verk.stiilld lottning till hans .syster Charlotta, gift sedermera med grefve Carl Henrik Anckar- svilrd. David (lOtthard Hildebrand, själf efter sina föräldrar innehafvare af Ericsbergs fidei- kommiss och ägare af deras många öfriga egen- domar i Sverige och Finland, fann emellertid lämpligt att då de båda andra af hans föräldrar instiftade fideikommissen kommit att tillfalla hans s)'sterd()ttrar, att för den ende kvarlefvande syster- sonen friherre Carl Carlsson Bonde, som således ej förut innehade något fideikommiss, inrätta ett nytt sådant och inköpte för ändamålet Gim- mersta egendom kort före sin död år 1808. Efter D. G. Hildebrands död tillföll emellertid äfven Ericsbergs fideikommiss Carl Carlsson Bonde, som således innehade såväl detta som Gimmensta fideikommiss, intill de.ss detta senare år 1828 på därom af innehafvaren gjord fram- stilUning upphäfdes på grund af vissa formella fel vid dess instiftande.

Ur det i flere hänseenden märkliga fideikom- missbrefvet må anföras, hur angående succes- sionen stadgas, att hvarje innehafvare först bland sina manliga brö.starfvingar, men, där sådana icke finnas, bland sina döttrar eller kvinnliga des- cendenter skall gifva fideikommisset åt den, som kan däraf vara mest förtjänt. Har fideikommis- sarie ej skrifdigen utnämnt sin efterträdare, så skola de lika berättigade inför Svea Hofrätt därom draga lott, och har barnlös fideikommis- sarie inga skyldemän till och med skyldskaps- ledet, vare sig å fädernet eller mödernet, är han berättio-ad att lämna fideikommisset till alldeles

I I

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Ryttmästaren David Henrik Hildebrand.

osk}'ld per- son, som han anser förtjäna vänskap och

förtroende. Af intresse är ur fideikom- missbrefvet vidare att anföra, hur ett varmt er- kännande äg- nas ofvan- nämnde löjt- nant Lid- strand. Stif- tarne förklara siof nämlijjen hafva »att,

näst den aldra Högste, tillskrifva denne ädelsinte väns möda och omtanka sin ansenliga med Guds välsignelse sammanbragta egendom

Då David Gotthard Hildebrand den 22 no- vember 1 808 afled ogift, öfvergick Ericsberg i enlighet med nyss anförda stadganden och pä grund af hans testamente till hans syster Agneta Sophia Hildc- brands son i gifte med excellensen, frih. Carl Göran Bonde, juris och filosofie doktorn, sedermera öfver- stekam m arj unka- ren friherre Carl Carlsson Jhndc.

Den gren af den gamla Bonde- släkten, som med honom tillträdde besittningen af l'>icsl)erg, var den adliga Borrö- och Fitunagre- nen, hvilken ge- nom adoption är 1802 blifvit fri- herrlig och föl- jande år introducerad på den år i 7 1 2 utgångna frihcrrliga ättens Bonde tillT.ajhelanummer. Ehuru tid efter annan ägande många sörmlandsgods och nära befryndad med flere af landskapets" förnäm- sta släkter, hade denna Bonde-gren ej tillförene, förrän nu genom släktskapen med och arfvet från Hildebrandarne, haft någon närmare eller

Fm Agneta Sophia Hildebrand, född Schönströni.

Stora salongen (nr 4 å plan III).

direkt förbin- delse med

Ericsberg. Men det kan vara af in- tresse att i detta sam- manhang på- minna om, att ett samband för länge se- dan dock funnits mel- lan Ericsberg och Bondar- ne. Den för- ste här ofvan nämnde Gyl- lenstierna, fru Annas på Winstorp make, var nämligen son af konung Carl VIII Knutssons dotter Kristina, och det är alltså förenligt både med Bonde-släktens och Ericsbergs minnen att ett porträtt af konungen intager hedersplatsen i ett af slottsgemaken.

Den ofvannämnde förste fideikommissarien af Bondeätten, som var gift med sin syssling Inge- borg Bonde, afled år 1 854 och efter- träddes af sin äldste son, öfver- stekam marherren frih. Carl [cdvard Bonde. Dennes son med Wil- helmina Sophia Charlotta Lewen- haupt, öfverste- kam marj unkaren, ledamoten af riks- dagens 2:dra kammare m. m., frih. Carl Carlson Bonde är som be- kant sedan 1 895 fideikommissets innehafvare, och då han i sitt äktenskap med Ulrika Sophia Beck-Friis, dotter af grefve Corfitz Beck-Friis å Börringe och hans maka, f. Norden- felt, jämte trenne döttrar har tre söner, finnas utsikter för fideikommissrättens bevarande inom Bondeätten. Friherre Carl Carlsons äldste son, hof- jägmästaren friherre Carl Gotthard Bonde, har efter några års tjänstgöring inom diplomatien nyligen

I 2

ERICSBERG

Ö fverstchammarhcnen Friherre Carl Jedvard Bonde.

Eflcr origiii:il|)<irli;Ut

bosatt sig- å Ericsberg f()r att biträda sin fader i godsets skötsel och sätta sig in i en blifvande fideikommissaries maktpåliggande värf.

binan vi efter denna redogörelse för Erics- 1 )ergs iigare- liingd, hvaraf framgår att godset bland sina innehaf- vare räknat många märk- liga och fram- stående per- soner, öfver- gå till skil- dringen af slottet och dess konst- skatter och

samlingar m. m., må vi liimna några meddelanden om gf)ds('ts

beliigenhet, storlek, sammansättning o. s. v. Till en början må då erinras om, att l{ricsl)erg med underlydande och om man medräknar den samme ägare ehuru ej som fideikommiss tillhöriga stora egendomen ( lim- mersta i julita och Eloda m. fl. socknar (ta\.-v. omkr. en miljon kr.) bildar ett frän gränsen till ( )ster- uötland midt iije- nom mellersta

Södermanland och ända upp till 1 Ijillmartrak- ten sammanhiln- gande godskom- plex, som ge- nomflytes af Ny- kr)pingsåns nord- västra tillflöden (Akfor.sån m. fl.) och än inom sitt område hyser, än

Friherrinnan Wilhelmina Bonde, född Lewenhaupt.

iif (icom von Rosen.

I )egränsas af tal-

Gobelängsalongcn (nr 12 å plan III).

rika stchTC och

smärre" sj^kir, såsom Täljaren, Kolsnaren, Näs- naren, llalvettern, Ejiilaren, ( )ljaren, Djulforsa- sjön, Eorssjön, Djulösjem m. fl. Det egentiig-a T{ricsbergsgodset omfattar tillsammans 71'/,, man-

tal belägna uti Stora Malms, Flöda och Sköl- dinge socknar af Oppunda härad samt Björkviks .socken af Jönåkers härad. Linder eget bruk ligga gårdarna Ericsberg, Ofverby, Forssjö och

Walla uti Sto- ra Malms soc- ken. Större arrendegår- dar äro Einn- ängen, Fo- gelö, Forss, Gersnäs, Myrkärr, Nästorp, Remröd,.Ska- lunda, Stenta, Stensjö, Än- debol, 0.ster- djulö, äf ven- SO m Bålts- näs, 1 1 in näs. Höljen, Hönstorp, Järnbol, jät-

torp, Klicksta, Kvarntorp, Malmsnäs, Siggetorp, .Sund, Sörgölöt, Viken och Abol. Hela egen- domen omfattar enligt det ekonomiska kartver- ket en areal af 17,798,9 hektar, däraf åker och

äng 4,4 1 7,5 hek- tar med ett taxe- ringsvärde af omkring två och en half miljon kronor. Tillsam- mans med Crim- mersta egendom utgör det hela en sammanhän- gande komplex af cirka 24,000 hektar.

Tack vare den omsorgs- och in- siktsfulla vård, som allt ifrån den Hildebrand- ska tiden äg- nats godset och som under den Bondeska besitt- ningstiden tid efter annan och enligt förbättrade metoder och ökade kraf på rationell skötsel kommit det- samma till clel, räknas Ericsberg nu med allt foo- till de förnämsta mönstergårdarna för svenskt

13

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

jordbruk. Härom vittna bland annat de präktiga och \'äl underhållna ekono- mibyggnaderna pä hufvudgården, de många välbyggda

arrendegårdarna med deras likaledes väl hållna ladugår- dar m.m., den vackra och talrika kreaturs- stammen samt de anstalter, som vid- tagits att tillgodose många af jordbru- kets binäringar. Så- lunda finnes t. ex. vid Ericsberg en stor hönsgård, som står under friherrin- nan Bondes eget öfverinseende och bland hvars talrika invånare i främsta rummet märkas hun- dratals höns af våra förnämsta och bäst gif- vande raser samt ankor och gäss, men äfven fasaner och kalkoner i mängd samt påfåglar och svan or.

Vid Forssjö bruk förekommer numera sedan det gammalmodiga stångjärnsmidet för ett par tiotal år sedan l)lifvit nedlagdt endast tackjärns- tillverkning; dessutom finnes därstädes en ny- byggd större kvarn samt likaledes nybyggd såg

Friherrinnans sänghammare (nr 2 plan III).

med tvenne ramar, kantklingor och hyf- velverk, för tillgodo- görandet af egen- domens betydande skogar. Såväl tack- järnet som det så- gade virket befor- dras till Katrine- holm medelst en med vattenkraft drifven s. k. linbana, på h vilken äfven malmen till mas- ugnen framföres efter att på järnväg hafva afsändts från Kantorps järnvägs- station, invid hvil- ken å det till fidei- kommisset hörande

Skalundas egor järngrufvorna äro belägna. Gruf- vorna bearbetas med den kraft, som medelst en 1 7 kilometer lång ledning föres från den vid Forssjö vattenfall anlagda elektriska kraftstationen, hvilken äfven förser brukets samtliga anläggningar och byggnader med elektrisk belysning. Hela brukets taxeringsvärde uppgår till 206,000 kr. och produktionsvärdet belöpte sig år 1904 till omkr. I 50,000 kr.

Medelpunkten i detta sålunda mycket bety- dande gods, hvars ingalunda minsta och minst

14

ERICSBERG

värdefulla del utgöras af de vidsträckta och syn- nerligen väl vårdade skogarna och som särskildt till arealen men äfven i andra hänseenden är jäm- förligt med månget tyskt furstendöme, bildas af liricsbergs slott, som beläget pä en höjd är vida synligt i den omgifvande trakten och både genom storlek och prakt väl svarar emot naturens i denna del af landskapet vidare vyer och mer storslagna karaktär än i t. ex. Södertörn och de östra hä- radena. I Stora Malm, Flöda, Vingåker m. fl. af de västra socknarna ha ju de Södermanland i all- mänhet utmärkande idylliska naturdragen blifvit bredare, terrängen mindre kuperad, bergknallarna och dungarna fåtaligare och slättbygden för- härskande, och fr)ljaktligen var det en riktig syn på tingen, som bestämde Ericsbergs förste byggherre att resa slottet på en höjd och att göra det ståtligt och präktigt, svarande mot landets egen bördighet och rikedom, och likaså har det varit välbetänkt af hans efterföljare, d. v. s. hufvudsakligen Bondarne, ty Hildebrand- arne sågo mera på godsets än slottets förbätt- rande, att fullfölja hans verk och hålla det vid makt. Det ligger sålunda utan tvifvel mycken sanning i en liricsbergsskildrares ord (O. Eneroth i »Herregårdar och slott uti Södermanland ), att Gyllenstiernorna f()rbyggde sig på Ericsberg, att Hildebrandarne läto slottet förfalla, medan de samlade bygden under sin ägo, och att Bondarne både förkofrat och vidgat godset och återställt och förskönat slottet. Såsom detta i våra dagar ter sig, väl underhållet och furstligt inredt, omgifvet af vackra parker och trädgårds-

Gula gästrummet (nr 9 å plan IV).

anläggningar, är det följaktligen till stor del ett Bonde-verk, men med pietetsfullt bevaradt yttre skick och många inre minnen från den Gyllenstiern- ska och Hildebrandska tiden. Hvem den förste byggmästaren eller arkitekten var är obekant, och ej heller ha vi lyckats utrcina hvad fackkunnigt biträde Kristoffer (lyllenstierna hade, då han tilll)yggde flyglarna och^ såsom det heter i en gammal anteckning, ;f()r öfrigt lät slottet all- deles f(')rändra och efter en skön arkitektur upp- bvgga samt därsammastädes anlägga en skön och mod rara utlilndska örter och frukter be- prvtld trädgård». Men det är vippenbart, att arkitekten, vare sig han nu var svensk eller ut- lilnding, var påverkad af den arkitektoniska smak-

15

SVENSKA SLOTT OCH HERRESATEN

riktning, som representerades af de la \'alléerna och Tessinarne, Kristoffer Gyllenstiernas samtida, och säkert är att en annan bland dessa, näm- ligen l^hrenstrahl, både själf och genom sina lärjungar och biträden ombes()rjde slottsgemakens och salarnas prydande med målningar. Att slottet med dessa sirater och sina präktiga, prunkande gipstak och rikt snidade dörrar samt dyrbara inredning och möblemang intog en framskjuten plats bland den karo- linska tidens på ståriiga slott dock ej vanlottade Sverige, lära vi af en be- skrifning i Palmskiöld- ska samlingen i Upp- sala universitetsbiblio- tek: »Såväl i Sverige som annorstädes har slottet icke mången dess like, så mycket kost- barare att skatta, som alla dess rum och bo- ningar med de skönaste tapeter och kostbare rare skilderier och mål- ningar äro utprydde och, det som mera är, att icke därstädes ett rum finnes, som icke med konstigt stucatur- arbete är ziradt. En- kannerligen är däruti ett mycket härligt hofkapell bygdt å la Romana med kostbart bildsnideri och andra zirater, för- gyldt. Så är där ock

Slottskapellet (n-.r 8 å plan II).

en

stuga, som icke utan stort

skön och nätt bad- nöje och behag kan

åskådas».

All denna hilrlighet kom såsom här ofvan ant}'dts under den Hildelirandska besittnings- tiden i vanvård, och då friherre Carl Cison Bonde år 1 812 som myndig öfvertog fideikommisset, var slottet ganska f')rfallet. Det regnade in genom }-ttre taken och vid den snart företagna restau- reringen befunnos några af gipstaken och plafond- målningarna så skadade att de ej kunde bevaras. ]3ock lyckades man återställa de allra flesta mmnena af de (iyllenstiernska stuckatörernas, gipsmakarnes och dekorationsmålarnes verksam- het, och som slottet nu visar sig, efter år 1862 och 1896 förn}-ade reparationer och tack vare den omvårdnad, som nuvarande fidcikommissarien ägnat detsamma, är dess skick ej blott jämförligt med utan äfvcn öfverträffande det under 1600-

talets glansdagar. Under Bondarnes ägo och vård och ej minst under familjens nuvarande hufvudmans tid har slottet nämligen ej blott vunnit mycket i afseende på bekvämlighet och praktisk inredning enligt nutidens fordringar utan äfven riktats med mångsidiga, rikhaltiga och dyr- bara samlingar, såsom efterföljande redogörelse i anslutning till de bifogade planerna af slotts- våningarna utvisar. Sedan år 1900 är elektrisk

belysning införd uti slottet och gårdens öfriga byggnader; kraf- ten härtill tages från ett vid gårdens vatten- fall för ändamålet an- lagdt elektricitetsverk.

Slottet är oafsedt käl- larvåningen uppfördt i trenne våningar och be- står af ett större midt- parti och fyra flyglar eller utbyggnader. Då man passerat den af alléer omgifna uppfarts- vägen, den upphöjda slottsgården samt dub- beltrappan till hufvud- ingången å norra fasa- den, kommer man först in i den rymliga, tvärs genom bottenvåningen förande vestibulen, som prydes af ett flertal uppstoppade älghufvu- den samt af åtskilliga allegoriska taflor m. m. Till höger om vestibulen ligga ett par stora, elegant möblerade och med taflor prydda gäst- rum, toalettrum o. s. v., äfvensom den genom arkivrummet ledande ingången till det hela den västra flygeln upptagande af rikt stuccaturarbete och värdefulla oljemålningar prydda, härofvan omtalade synnerligen vackra slottskapellet, och till vänster är först biljardsalen, hvars ena kort- vägg upptages af ett stort skåp för arkivalier, medan de öfriga väggarna prydas af porträtt, hufvudsakligen tillhörande släkterna Gyllenstierna och Hildebrand. Här märkas sålunda i främsta rummet konterfejen af Ericsbergs ofvannämnda grunläggare, EnVc Gyllenstierna och Beata von Yxkiill, samt vidare af Kristoffer Gyllenstierna och hans gemål och (öfver spiseln) af statsman- nen Johan Gyllenstierna, m. fl. Innanför biljard- salen ligger till vänster arkivrummet och till höger friherre Carl Carlsons skrifrum, toalettrum

16

ERICSBERG

o. s. v., fnin h\-ilk;i man kommer till det ofvan omtalade högst in- tressanta badrummet, i dess italien- ska stil med stuccaturinredning och antika badkar af koppar o. s. v. — Från vestibulen leder en trappa i två afsatser upj) till första våningen, och från det med vackra antika mr)l)ler inredda samt med 5 kunga- porträtt smyckade entrérummet kommer man till vänster in i den stora matsalen, med tillhr)rande ser- veringsrum, silfverkammare och andra förrådsrum, och till höger till stora salongen och öfriga denna närbelilgna praktrum, de flesta med gamla härliga tak, såsom gobeläng- salongen, ett fr)rmak eller salong prydd med ett flertal Bondcporirält, kabinett, gemak, sängkammare, gästrum o. s. v.

Att lämna en fullständig skil- dring af denna vånings m(")blering och utsmyck- ning iir otänkbart, utan må vi här, liksom för öfrigt betriiffande hela slottet, inskränka oss till omnämnande af de viktigaste och milrkligaste detiiljerna. I matsalen, diirifran man genom ett af f()nstren kan blicka ned i slottskapellet, träffas sålunda ett flertal af tafvelgallcriets förnämsta dukar, såsom de fyra ypperliga af J. van Sandrart, föreställande »Kock i sitt k()k », »Fiskförsilljerska», »Skördeman» och »Jägare» (samtliga fordom till- höriga Magnus Gabriel De la Gardie och komna från Leckö)), Döxla fåglar af P. Schotanus,

ku II

Biblioteket, svenska sninliitgen (nr 6

a plan

I ■

Bibliotekä, utländska samlingen (nr 4 å ]jlan IV).

»Frukthandel» och »Köksinteriör» af F. W. S(chmidt), m. fl. Jämte ett par moderna, dyr- bara byfféer af snidad ek, på hvilka synes en del af ställets rika och praktfulla silfverserviser, prydes salen vidare af ett särdeles väl l)ehållet kabinettsskåp, från år 1644 och med de Gyllen- stiernska och von YxkuUska vapnen å dörrarna, och af ett stort skåp med glasdörrar och glas- väggar, fylldt med keramiska föremål, kristaller och pretiosa. Här träffas synnerligen vackra och dvrbara antika porsliner af sachsisk, berliner-, wiener- och ostindisk (kinesisk) tillverkning, en rik samling emaljerade gulddosor, hvaraf en med miniatyrmålningar af Greuze (gåfva af Madame Jo- sephine Bonaparte till excellensen Carl Bonde vid dennes beskickning till Napoleon såsom förste konsul) är af enastående skönhet och dyr- I)arhet, ringar och andra bijouterier, juvelprydda agraffer o. s. v. Bland de många dyrbara taflorna i den med förg}'llda, sidenklädda möbler utrustade stora salongen, hvars mag- nifika marmorspisel prydes af fyra stora, gröna kinesiska vaser af stor sällsynthet, intages hedersplatsen af Th. van Thuldens »Rhodopes kröning». Gobelängsalongen bär sitt namn efter den ytterst sällsynta och dyrbara bonad (från Briissel), som föreställande en episod ur kung Davids historia fyller nästan en af

SVÉNSKA SLÖTT OCH HERRESÅTEN

väggarna och ännu trots sin ålder är i särdeles godt skick. Förfärdigad för en fursd^iskop af Wurzburg, som dog år 1 6 1 7 och hvilkens vapen återfinnes å öfre bården, kom den till Sve- rige under trettioåriga kriget. Dess pendant (den enda man känner) finnes på Myrö, ägare grefve Kalling. I den af alle- handa konstföremål och präk- tiga möbler fyllda salongen observeras därjämte särskildt en synnerligt sällsynt samling kannor, skålar o. s. v. af gult trä med benknappar från 1 5 oo- talet, medan i det lilla angrän- sande kabinettet uppmärksam- heten delas mellan några mag- nifika Sévres-pjäser och ej min-

Kaii VIII Kniitssons stol.

Spränger, Jacob Jordaens, G. de Man, S. Luttichius (ett ut- märkt stilleben), Albrecht Dii- rer, Palamedesz (batalj stycke), Rembrandt, J. d'Arthois, van der Lamen, J. Brueghel, Eeck- hout, Neefs, Francjois Denys, S. Duartz, Holbein, Tiziano Ve- cellio, J. Vogelesanck, Wouwer- man, Drillenburg, Ferdinand Bol, Claude Lorrain, Salvator Rosa m. fl. samt svenskarna Ehrenstrahl, David von Krafft, Scheffel, C. Fr. von Breda, J. G. Sandberg, G. U. Troili, P. Fjellström, Lorenz Pasch, Lau- reus. Södermark, Stäck, Bok- lund, Lundh, Marcus Larsson, Alfred Wahlberg, Scholander,

Arborelius, Billing, A. Linde-

dre än sju ypperliga pastellporträtt af Gustaf gren, P. Hilleström, O. Hermelin, P. Ekström,

Lundberg, föreställande konung Adolf Fredrik G. von Rosen, J. Kronberg, Kronstrand m. fl.

oc// hans fir söner samt ryttuiästarcn Hildcbrand Hela samlingen omfattar omkr. 350 nummer;

och hans fru samt deras son David Gotthard en del af taflorna pryda frih. Bondes och hans

Hildebrand. Nämna vi vidare de med förgyllda makas bostad i Stockholm, där äfven andra fidei-

möbler, klädda med röd eller gul sidendamast, kommisset tillhörande konstföremål anträffas,

inredda sängkamrarne och de lika hemtrefiigt Ej mindre intressanta och värdefulla äro de

som elegant och oftast med antika möbler och samlingar, som bilda Ericsbergs bibliotek, arkiv

talrika konstföremål utrustade gästrummen, så och myntkabinett. Biblioteket är, såsom synes torde vi gifvit en

ungefärlig föreställ- ning om både sma- ken och prakten i frih. Bondes och hans makas vackra och ståtliga slott.

Till fullständigan- de af de ofvan läm- nade uppgifterna från tafvelsamlingen må emcllerdd nämnas, att grundstommen till denna, oafsedt por- trättafdelningen, hvil- ken bland annat har

Dosa med miniatyrmålningar af Gtcuze. Gfifva af Madamc Jiiscphine Bcinaparte till excellensen Carl G("iran Bonde.

af planritningen, in- rymdt i några rum i tredje våningen och gör med sin vackra inredning — bland möblerna märkes Carl VIII Knutssons stol, kommen från Fogel- vik — och sina rika bokskatter ett lika imponerande som anslående intryck. Omfattande omkring 50,000 band är det en skapelse af fri- herrarne Bonde, ty

att uppvisa en fullständig serie svenska kunga- den boksamling, som fanns under Hildebrandska

porträtt från och med Gustaf Vasa äfvensom tiden var oansenlig. Den första grunden till

mänga ryktbara svenska och udändska mäns och de nuvarande storartade samlingarna lades alltså

kvinnors porträtt, bildas af den af ryttmästaren år 1843 af friherre Cari Jedvard Bonde genom

Hildebrand inköpta forna Lagerbringska sam- inköp af frih. C. G. D'Albedyhirs, inom facken

hngen, sedermera tid efter annan tillökad af svensk historia, topografi och antikviteter bety-

friherrarne Bonde. Vidare må påpekas, att i gal- dande bibliotek (öfver 4,000 vol.), hvarefter det-

leriet jämte redan nämnda konstnärer följande samma af nuvarande fideikommissarien stän-

mer framstående äro representerade, nämligen digt tillökats och inflyttats uti de nuvarande, ny-

utlännmgarna Thomas ^^'ijck, Bartholom^jeus inredda och utmärkta biblioteksrummen samt

18

ERICSBERG

är fortfarande årligen uti tillväxt. De historiska vetenskaperna äro de rikligast tillgodosedda, men äfven facken teologi, klassisk litteratur, skönlit- teratur, geografi och kulturhistoria äro synner- ligen rika, och inom naturvetenskaperna finnas också värdefulla samlingar. En stor mängd säll- synta bcjcker och andra rara tryckalster träffas, såväl från äldre som nyare tider, och ha vi som exempel härpå ur den af C. Broberg för några år sedan upprättade, rikhaltiga och in- struktiva katalogen antecknat följande:

Oiim Mididi. Aliquc i riiclaliitiii s

qiKirli libii (Rom 1485); (.-11 syniu-i-

li^cn rik Birgitta-litteratur med R<-

Tf/alioiifs Sancti Birgitte (Lybcck

1472, foI.) i spetsen; Breviariii in

^ ]/i.V(//( «.sy (Stockh. 1496); Psnltcriuni

Danid rlc. (Ups. 1 5 10; den fcirsta i

Ujjpsahi tryckta bok); A/issnle Upsa-

Icitsf (Basel 15 13); de första upp-

lagonna af Nya testamentet på svr/i-

ska (1526 & 1549); Saxo Gramma-

ticiis (Paris 15 14, fol.); den är 1339

i Rom iitgifna förklaringen till Olaici

Magnus' karta öfver de arktiska

rcfjioncrna; Olans Magnus' Ilistona

de genlibiis septentrio)!alil>iis, orif^i-

nahipjil., Rom 1555, och 2:dra iip))!.,

Antvcrpcn 1558, samt ffiljande ui)])-

lagor i (ifversättning eller förkortning:

Venedig I5()i, Antverpen 1562, Basel 1567, Leyden 1645, London 1658

och Amsterdam 1669); (Gustaf l aurx

bibel och alla svenska bibeleditioner

från 1600-talet o. s. v. samt flere

utländska bibeluppl.; Littirgia Sve-

eainr licelesix etc. conformis (den

s. k. Röda boken, Sthlm 1576); 'Jln ii llngborne Furstes och Herres Jlerr Carls, S-i-eriges Rijkes Regerande

Ar (furstes . . . Försäkring (Stock Ii. I y)9); Oldenburgische C/ironicon (Oldenb. 1599); Swenska A />C-bok< n ined Runor (Stockh. 16 12); Reynrke Phsz (Stockh. 162 i); Sicenska Ord- språk och Ordsaghor (Stockh. 1636); ett flertal skrifter om Gustaf II Adolf, ])olitiska paskillcr frän 1600-talet, re- lationer oMi krigshändelser o. s. v.; de flesta af J. Messenius' arbeten (nh filskillig annan l6oo-tals-litteratur. Afven frän 1700-talct fiirc- komnia nuinga rariteter, såsom en rik samling teaterpjäser, biirjande med Carl (ivlleuborgs Sm-nska Sfrätthöken > (I 73 7); fru Xorden- flvchts /h ii sörjande Jiirturdufvan > (Sthlm 1743); politiska bro- ciiyrer ocii annat smätryck ; arbeten af Linne, Hiilphers m. fl., Clercks Svenska spindlar (.Sthlm 1757); Museum Carlsonianum, utg. af A. Sparrman 1786, o. s. v. Af (ifriga dyrbarare verk inom naturhistorien må nämnas Svensk /botanik af J. IT. Palmstruch, b. l — 11 (ett af de få fuUstiindiga ex.); (iyllenhaals Insecta Suecica (Skara 1 808 — 13); Skandinaviens fiskar af //' von 11'right, med text af /i. F. Fries, C. !'. Fkström och C. /. Sundevall (Sthlm 1836 — 37); den stora vetenskapliga beskrifningen ilfvcr Sven Hedins expeditioner i Asien; skildringar af vära talrika polarexpeditioner o. s. v. Vidare märkas full- ständiga serier af Svenska akademiens och Vetenskaijsakademicns m. fl. iiirda samfunds handlingar och skrifter, af äldre och nyare tidskrifter, kalendrar o. s. v. .Xfvcn den utländska afdelningen är mycket rik, isvnnerhct inom facken historia med memoarlitteratur och biografi, skrmlitleratur o. s. v.

1 afsecndc på omvårdnad och inbindning är biblioteket i det bästa skick; många praktband finna.s, och jämte friherrarna Bondes exlibris an- trilffas många bokilgaremärken af intresse, och åtskilliga af bibliotek(^ts skatter äro förenade med minnet af några vara fcn-nilmsta ])()ksamlare for-

Silfverskänk i matsalen

dom och i nyare tid, såsom Warmholtz, Carl Gustaf Tessin, Gjörwell, Schönström, excellensen Manderström, m. fl.

Äfven arkivet är ett af de rikaste i en.skild ägo i Sverige och innehåller samlingar af det allra största intresse för .skilda grenar af historisk, biografi.sk och kulturhistorisk forskning.

Det är som nämnts inhyst i ett särskildt arkiv- rum samt i biljardsalen och angrän.sande rum och systematiskt och praktiskt ordnadt. Jämte Bonde- ska familjehandlingar och handlingar och papper

angående Ericsberg omfat- tar arkivet en ytterst rik samling egenhändiga bref af framstående eller eljest märkliga svenska enskilda personer, liksom ock af ett stort antal utlänningar, samt vidare en betydande samling bref från svenska konungar och andra kung- liga personer, allt ifrån Gu- staf Vasa till våra dagar, äfvensom från ett flertal udändska konungar och furstar. Genom köp för- värfvade frih. C. J. Bonde dels de Cntsciisfolpeska saiuliw^ania, uti hvilka ingingo åtskilliga af ho- nom från Åkerö förvärf- vade Tcssiniana, och dels det stora och synnerligen värdefulla Stenbockska ar- kivet på Tkorsjö, innehål- lande (r. O. Stenbocks, Bengt Oxenstiernas och Magnus Stenbocks pap- per jämte andra samlingar rörande medlemmar af släkten Stenbock, äfvensom de genom testa- mente till grefvinnan Lolotte Stenbock öfverlåtna prinsessan Sofia Albertinas efterlämnade pap- per. Vidare märkes drottning Hedvig Elisabeth Charlottas dao^bok och bref, som af henne testa- menterades till excellenserna E. Ruuth och Carl Bonde. Eörvarade i en kista, deponerades dessa handlingar å Ericsberg och öppnades 1 868, femtio år efter drottningens död. Som bekant har dag- boken, hvilken innehåller mycket rikhaltiga och högst intressanta, på franska språket af fattade meddelanden och anteckningar om allt milrkligt, som tilldrog sig i svensk politik, vid hofvet och de högsta sällskapskretsarna alltifrån år 177 5 till drottningens frånfälle, i öfversättning börjat ut- gifvas af frih. Carl Carlson Bonde, och föreligga redan färdiua tre band af det värdefulla verket.

19

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Bland senare förvärf till arkivet må nämnas Klas Kristcrsson Horns papper, hvilka jämte andra Sveri^re berörande handling-ar af nuvarande inne- hafvaren för några år sedan inköptes frän Peters- burg, dit de biifvit förda af en från Reval här- stammande ryss.

I ett större till myntskåp förändradt kassaskåp i arkivrummet fc)r\'aras den synnerligen rika och dyrbara samlingen af mynt och medaljer, hvartill g^runden lades genom för- värf från de berömda Hoornska och Nescherska samlingarna och som se- dermera fullständigats ge- nom inköp i in- och ut- landet. Samlingen är en af de förnämsta i Sverige och särdeles rik pä rari- teter, hvaribland träffas till och med unika pjä- ser. Särskildt må nämnas de talrika brakteaterna, »Sigismunds respengar» (i o- och 5-dukatsstycken i guld), intressanta medal- jer öfver Gustaf II Adolf, en hel serie ryska medal- jer, präglade till minne af Peter den stores segrar ()fver Carl XIT (h varvid man ej försummat att celebrera också nederlagen som segrar), drottning Kristi- nas Roma-mcdaljer, en hoj) märkvärdiga spelpen- ningar, o. s. v. Ett flertal exemplar af de gamla svenska plåtmynten, bland hvilka många högst säll- synta, såsom drottning Kristinas 10 dalcr silfver- m)'nt, fr)rvaras i biblioteks- rummen. Till myntkabi- nettet hör vidare en rik samling äldre och nyare banksedlar, anvisningar o. s. v.

Det vore nu vår skyldighet lämna några med- delanden äfven om l^>icsbergs yttre omgifningar, men i all korthet kan sägas, att desamma i smak- full och prydlig anordning fullt motsvara slottets storslagna inre. Hn så vacker och stådig anblick, som erbjudes af anläggningarna utanför södra fasaden, där portalen krönes af Gyllenstiernska och von Yxkullska vapensköldarne, liksom midt- fönstret i våningen ofvanför af Bondeska vapnet.

Skäp med porslitier och pretiosa i matsalen

och där utrymmet mellan flyglarna bildar en af lagrar och andra ädla drifhusträd prydd borg- gård eller terrass, har fa motsvarigheter i vårt land. Begränsadt af tvåhundraåriga lindalléer, sträcker sig nämligen från den statyprydda gårdsterassen ett vidsträckt område, smyckadt med statyer, buskager, häckar, blomstergrupper och i midten en kolossal fontän (efter modell af Scholander), fram till en stor orangeribygg- nad, som med sitt ku- polformade midtparti åt taflan bildar en anslå- ende bakgrund. Ofvan in- gången till orangeriet är anbragt följande inskrift till hågkomst af Erics- bergs ofvannämnde ny- danare: Af iiiinnct af Anders Lidstrand al Carl /cdvard Bonde. bitill nämnda område sluta sig vackra och vidsträckta parkanläggningar och fruktträdgårdar, och i orangeriet uppdrifvas och finnas, liksom också i växthusen på andra sidan sjön, talrika blomster- och bladväxter för såväl an- läggningarnas som slotts- rummens behof. Natur- ligtvis finnas också drif- hus för persikor, apri- koser, vindrufvor o. s. v., och tar man så i be- traktande gårdens rika resurser från ladugårdar och hönsgård, från span- målsbodar och visthus, från jakt och fiske, så kan man inse, att herrskapet på Ericsberg äro ma- teriellt sedt att räkna bland de lyckligast lottade nutida godsinnehaf- varne i Sverige. Men härtill kommer det till- fredsställande medvetandet att vara i besitt- ning af många förmåner inom de andliga och ideella intressenas rika sfär och att som en följd häraf tjäna till föresyn för talrika underhafvande. Också råder mellan dessa och husbondefolket ett godt och förtroendefullt förhållande, vittnande om hur gångna tiders patriarkaliska lifsupp- fattning ännu härskar på Pintorpafruns gamla sätesgård.

20

SJÖHOLM

ÖSTRA VINGÅKERS SOCKEN, OPPUNDA HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af GUSTAF UPMARK

Den iiiTirklii^a iii('dc]tidsl)okcn ;l^m Styrilsi Kunun^a ok llr)fdin^a , vanligen -Kon- ungastyrclsen» kaUad, anbefaller att borgar och gärdar böra byggas »a utna?siuni widh haf sella sioastrand, th?er lengin ma undi grundwal grawa och tha?r aiMigin ma thy husi watn mena . För att lättare kunna försvaras borde gården ligga pä ett nils eller en holme, sä att en fiende hvarken skulle kunna gräfva under grundvalen, ej häller bringa f()rsvararne till underkastelse pa grund af vattcnl )rist.

l{n stor mängd gamla gärdar, hvilkas namn sluta med ändeisen -holm, hafva eller hafva haft ett sädant läge. Sä ;lr ocksä fallet med Sjöholm, beläget omkring en half mil fran Katrineholms

järnvägsstation i Södermanland, vid sydvästra stranden af sjr)n Näsnaren. Slottet ligger pä en i sjön längt utskjutande udde, fordom en helt och hället vattenomfluten holme, till hvilken blott en enda väg med bro ledde. — Genom sjöns sänk- ning hafva å ömse sidor om denna väg upp- stätt delvis sänka marker, bevuxna liksom själfva holmen och den närl)clägna gamla stranden med en ovanligt rik och frodig växtlighet. AUéen, som frän landsvägen leder fram till slottet, gär genom denna naturliga j)ark, hvars många olika träd lindar, bokar, IcMinar, askar, granar, tallar, liirkträd m. fl. — alla utmärka sig för sin ovan- liga hö]i^\ och kraftiga växt. ^ Sjöholm är ett af c)stra Vingäkersbygdens

mmi n 1'

'.A J.

Sjöholm i Dahlbergs Snccia aiitiqiia et hodiema 2 I

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Sjöholms slott.

äldsta och var länge dess största och förnäm- ligaste gods. Dess äldste kände ägare tillhörde den ätt, som i vapnet förde en tillbakaseende ulf eller panter och som var besuten äfven i andra trakter af Södermanland. Riddaren Bengt Gott- sclialksson (Ulf) som lefde under 1400-talets förra del lilmnadc gården i arf till sin son riddaren ArcndI Jyciig/ssoii , som skref sig till Nynäs (1459) i Osnio s:n och blef riksråd omkring 1470; den- nes söner GottscJialk Arcndtsson och Johan Arcndtsson, lefde i slu- tet af 1400- och början af 1500- talet och voro de förste som ve- terligen skrefvo sig till Sjöholm. Johan Arcndtsson (Ulf) var riks- råd och lagman i Södermanland och lefde ännu i 526. Dessa båda bröder ärfdes af sina barn, kusi- nerna Kerstin Gotfschalksdotter och. Erik Johansson, af hvilka den sistnämnde dog barnlös på 1 540- talet och den förra blef gift med Nils Nilsson Bese. Genom den- nes dotters, Karin Nilsdotter Bese, (t ^5^5) gifte med riksrådet och

Rikshcraldikcm Kaininarhenen Grefve Adam Lcwenhaupt.

lagmannen Johan Olofsson Gyllcnhorn, som dog på 1550-talet, kom Sjöholm till sistnämda släkt, i hvars ägo större delen af denna bygd under 1600-talets förra del befann sig. Fru Karin Nilsdotters son, Arcndt [ohansson Gyllcnhorn, dog på 1580-talet före modern, hvarför hennes gods ärfdes af sonsonen, riksrådet Josna Arcndtsson Gyllcnhorn (f 1633), hvilken ge- nom gifte med Gertrud Mauritz- dotfcr (Svan eller Winge) redan förut var ägare till den betydan- de granngården Djula eller Stora Djulö i Stora Malms socken. Jo- sua Arendtsson Gyllenhorn var den siste manlige afkomlingen af sin ätt, och hans stora gods, hvari ingingo de nuvarande ägendo- marna Claestorp, Sjöholm, Stora Djulö och Katrineholm, ärfdes af hans tre döttrar och deras män. — Sjöholm gick till dottern Kri- stina Gyllcnhorn (f 1 640) gift med friherre Johan Johansson Gyllen- stierna (f 1658), hvilken, oaktadt han ägde äfven andra gårdar, sy- nes hafva betraktat Sjöholm som

SJÖHOLM

Ving-

stamgods och ligger begrafven i \'ästra åkers kyrka; i Östra Vingåker, som först vid mid ten af 1 700-talet blef själfständig socken, fanns vid denna tid endast ett litet kapell.

Sjöholm ärfdes efter faderns död af dottern Sigrid Gylknsticrna (f i 700), som på 1 660-talet äfven ärfde Claestorp efter sin moster Anna, som dog barnlös. Sig- rid Gyllenstierna var gift två gånger, första gången med friherre Göran Fle- ming (f 1667) och andra gången med sedermera genera- len och kungl. rå- det grefve Jakob Johan Ilast/eJir (f 1695), ^om ligger begrafven i eget grafkor vid \'ästra \'ingåkers kyrka. Vid Sigrid Gyllen- stiernas död(i 700) delades godsen ä- nvo, h varvid SjT)- holni tillföll hennes son i fr)rsta giftet friherre Jo- han Casin/ir F/cn/ing ("f i 7 14) och därefter dennes barn, sonen friherre Axel Johan 1'lcniing (f 1752) och dottern Sigrid (| i7<S2), som blef gift med en sin frände, I/rrnian Fh 'n/iu(j ("f I 7 S 4 ). Sigrid {'"lemings dotter Kalarina Char/o//<i, smii dog redan 1764, hade varit gift med generalen, fri- herre Fabian Casin/ir IVrvde (f 1795) till Pen-

Q f verka m marhcrrcn Grefve Adam Lewenliaiipt.

ningby i Uppland, hvilken lämnade Sjöholm till sin dotter Sigrid Charlotta Wrcdc (-]- 1828) och måg (1784) riksrådet, sedermera rikskansleren grefve Fredrik Sjarre till Åkerö ("j- 1803).

Sjöholm, som i 400 år endast gått i arf, sål- des af grefve Fr. Sparre under senare delen af 1780-talet till änkegrefvinnan Eva Helena Rib-

bing, f. Löwen (l 1813), moder till Adolf Ludvig Rlb- l)ing, som på grund af sin delaktighet i mordet på Gustaf III måstegå i lands- flykt I 792. Redari följande år sålde hon Sjöholm till ä- garen af det närbe- liigna Skenäs, lag- mannen grefve Jo- han Henning Gyl- len bo rcr hvars bertina son (t dan I

Gref vinna II Charlotta Lcwenhanpt, född Gyldenstolpe.

(t 1830), änka, Al- von Axel- 1832) re- 83 1 sålde 1843).

garden till grefve Frih Oxenstierna ("j" Tre år senare bytte Sjöholm ånyo ägare, då det genom köp öfvergick till öfverstelöjtnanten grefve Gustaf W^aehtnieister till Kristineholm (| 1859) och vid hans död inkr)ptes godset af öfverkam- marherren grefve Adam J.e'a'enhaujt (j 1895). Sjöholm tillhör nu dennes barn riksheraldikern

grefve

■Ida ni Leivenhaiijt och hans systrar, gref-

Gamla flygeln pä Sjöholm. 23

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

vinnan Louise Lnvoi- hanpi, f. I .ewenhaupt, på Claestorp och fröken Charlotte Le^venJiaupt.

Under den långa tid af bortåt 500 år, under hvilken Sjöholms ägare äro kända, har den gamla gården helt naturligt ge- nomgått skiftande öden: än har den varit bebodd af ägarne och väl vår- dad, än har den stått öde och fått förfalla för att åter gå en lyckligare framtid till mötes. — Om hufvudgårdens utseende under äldre tider känner man ej mycket. Den äldsta bevarade afbildningen är en i mycket liten skala utförd och i öfrigt ytterst ofullkomlig, färglagd teck- ning, som f()rekommer på en karta öfver »Säte- rien Siöholmen och Clastorp» daterad år 1684. Hufvudbyggnaden, ett envåningshus med högt tak, hvilken liksom åtskilliga andra hus på hol- men var af trä, låg vinkelrätt mot det nuvarande slottet, med fasad emot bron (söder); bakom denna, på västra sidan lågo ett eller par andra hus och vid holmens östra strand ett tornlik- nande lusthus. I kartbeskrifningen omtalas att gården »ähr wähl bygder af en ny Träbyggning sampt en gammal med dubbla våningar och åt- skilliga andra gambla Träbyggningar». Hvilken af dessa byggnader som var den nyaste är vansk- ligt att afgöra, men det synes icke osannolikt att det varit den förstnämda. ^Sigrid Gyllenstierna

PlAn AF VANINGEN ITH UPP.

Sjöholm efter en teckning, daterad 1684. detsamma som ännu kan

Salongen (nr 5 'i pianon.)

och hennes andra man ac. Joh. Hastfehr, som ägde gården under 1 600- talets senare del, hade visserligen rykte om sig att de lefde stort och yppigt, men så praktfullt som de år 1 706 date- rade afbildningarna i Dahlbergs Suecia antyda torde Sjöholm dock näp- peligen hafva varit. Det är emellertid af intresse att jämföra den ofvan- nämda lilla kartbilden med Sueciabilderna, och otänkbart är det ju icke att Sigrid Gyllenstierna, som var synnerligen slösaktig och praktlysten, på 1680 — 90-talen låtit bygga om de äldre husen; det ofvan omtalade lilla lusthustornet på 1 684 års karta har åtskilligt som erin- rar om de två torn som flankera slot- tet å Sueciabilden och flyglarnas läge — ej fullt vinkel- rätt mot slottet — är i sistnämnda bild iakttagas.

Af 1 600-tals-byggnaderna, hurudana de nu än sett ut, finnes emellertid numera blott den ena, västra, flygeln i behåll, och också den betydligt förändrad. Den gamla hufvudbyggnaden nämnes af C. G. Tessin, som 1763 besökte stället, som stor och förfallen och skall hafva rifvits år 1780. Den nyssnämda västra flygeln fick nu rang, heder och värdighet af hufvudbyggnad och i dess inre finnas ännu rester af anordningar från i 700-talets slut, ett rum med väggbeklädnader i sen- gustaviansk stil i blått och hvitt, åtskilliga fajanskakelugnar m. m. Afven det yttre förändrades något, 1 hvarvid dock två portaler med ar-

J I kitektonisk omramning och skulp- ^1 n terade ornament af trä från 1 600- |H J| _ j talet bibehöllos. Det lilla trapptor- ~" net på fasaden uppfördes på 1870-

talet i stället för den gamla dubbla fritrappan. De nämda inrednings- arbetena utfördes under den tid Sjöholm ägdes af änkegrefvinnan Eva Ribbing, hvilken äfven intres- serade sig för omgifningarnas för- och i den naturliga park,

skönmg

24

SJÖHOLM

G ref ve Nils Philip Gyldcnstolpe. 1'aslell af (histar Lumlbrr^'.

som redan då torde hafva funnits, lät anordna en s. k. ent^elsk park, \rd'^oi som ju just vid denna tid var h()ost pa modet. Vi erinra endast om Hagaparken vid Stoekholm. — I arkivet pä Sjö- holm finnes bevaradt ett f()rslag till parkens om- daning som säkerligen härstammar fran denna tid; en kartusch innehållande några kurir»sa ver- ser af förslagsstilllaren prydes niimligen af en greflig krona och initialerna M. L. (Eva Löwen; grefvinnan Rihbing var född Löwen), Verserna hafva följande lydelse:

Nu iiiif^clska Trä^ärclar äio i svaiijj Som kosta iiiän-^luscmlc ]'"yrl<ar Mcti inånn denna IIa<,'e cj lar samma laiiji iMistiindij^t don saken ja<; vikar Dä sok'n framjfifver sitt starkaste skjen Dä finnes här skuj^jja i ^änj^ar Och medan nian livilar tvä IriHlade ben Så h<)ras niän<f Ijufli^ja Sänj^ar Men skulle grefvinnan i fruktan af Riij^n Pä udden ett Hus vilja sätta Då har man i lianen fullkomlifjit Hägn Modcllrt kan ses ulaf Detta.-.

Dessa som poesi ganska enkla rad(T gifva en f()rest;illning om hur liltt det gick för sig att omdana denna osedvanligt frodiga söder- manlilndska natur till en »engelsk park : .

Grefve Johan Henning Gyllen- borg, som ägde Sjöholm 1703 — 1830, bodde på Skenils och vårdade sig f<">ga om Sjr)holni, h\-ars b\'gg- nadcr alltmt/r f(")rfr)llo. Niir L!'odset

Grefvinnan Jacqueline Elisabeth Gyldeiistolpe, född De Gcer.

Pastell af Gustaf Lundberg.

köptes af grefve Adam Lewenhaupt (1859) använ- des dock fortfarande den västra flygeln till bostad för ställets ägare och grefve Lewenhaupt mottog hilr flera gånger konung Carl XV och hans hof ])a besök. Omedelbart efter sitt tillträde till gär- den gick grefve Lewenhaupt i författning om upp- f()rande af en n)-, stället värdig hufvudbyggnad, den ännu kvarstående, som blef färdig 1864. Ritningarna uppgjordes af F. W. Scholander, den f()rnämste arkitekten i landet pa den tiden. Bygg- nadens allmilnna anordning framgår af vara l)ilder;

Matsalen (nr 10 ä planen).

25

SVENSKA SLOTT OCH HERRESATEN

stilen är ett slags holländsk-tysk renässans med murytorna putsade i röd tegelfärg, ornarnentala detaljer, portal- och fönsteromfattningar i sand- stensimitation. Det nya slottet ligger pä den gamla östra flygelns grund — de gamla källarne äro delvis i behäll — och bottenväningen är uppförd af tegel, de öfre våningarna af putsadt timmer. Tornet å gärdsfasaden innehåller trapporna och våningen en tr. upp de egentliga boningsrum- men, hvilkas fördelning framgår af planen. I vå- ningen två tr. upp ligga biblioteksrum, biljard och en räcka gästrum.

Möblemanget på Sjö- holm härstammar delvis fran 1 8oo-talets senare del; bland äldre dyrba- rare föremål märkes en elegant gustaviansk se- kretär, en byrå från 1770- talet m. m. Salongerna, fran hvilka man har en härlig utsikt öfver sjön Näsnarens vida vatten- spegel, prydas af en sam- ling taflor bland hvilka f()rtjänar nämnas en stor komposition i Rubens' stil framställande Lot och hans döttrar, sign. »Jo. Michael Rottmayr Fecit 1695». Den vackra till ett 50-tal dukar uppgå- ende porträttsamlingen är till större delen upp- hängd i matsalen och innehåller först och främst porträtt af medlemmar af ätten Gyldenstolpe, de nuvarande ägarnes mödernesläkt. Bland dessa må nämnas: l{dv. Ithrenstéen (| 1686) och hans fru, båda af l^hrenstrahl sign. och dat. 1676; deras mäg grefve Nils Gyldenstolpe (f 1 709) af I ). K. Ehrenstrahl, dat. 1677; de två bröderna Carl Adolf (f 1 709) och Edv. Gyldenstolpe (t I 70()), den sistnämde ett utmärkt vackert por-

Grefve Edvard Oljemålning af Dav

trätt sign. »A2 1701 D. Richter fecit ;; vidare grefve Ulrik Nils Gyldenstolpe (f i 768) och hans fru B. Ch. Oxenstierna (f 1764) bada sign. »I.

H. Scheffel fec. 1729». — I den s. k. blåa sa- longen hänga bl. a. två pastellporträtt af G. Lund- berg i praktfulla originalramar, framställande grefve Nils Philip Gyldenstolpe (f 18 10) och hans maka JacqueHne Elisabeth De Geer (f 1780).

Det nya Sjöholms bygg- herre, grefve Adam Le- wenhaupt (f 1895) var en man med mångsidiga in- tressen, konstnärliga, litte- rära och historiska. Han sammanbragte på gården ett bibliotek, som nu om- fattar omkr. 6,000 band, en rikhaltig autografsam- ling, samlingar af släkt- papper m. m. Några äl- dre handlingar rörande gården finnas däremot icke i behåll; de fördes pa Johan Henning Gyl- lenborgs tid till Skenäs och brändes där på till- skyndan af en gammal förvaltare, som ansåg att dylika gamla papper en- dast gåfvo anledning till processer. — Slutligen finnes på Sjöholm äfven en af grefve Adam Le- wenhaupt hopbragt sam- ling af öfver 2,000 i Sö- dermanland funna sten3'xor samt en mängd kuri- osa och smärre konstslöjdföremål af olika slag.

Sjöholmsgodset omfattar följande gårdar, i Östra Vingåkers socken: Sjöholm med Mölenhult, Dammen, Dragsnäs, Herrgölet, Mosstorp, Värm- bol och Akra; i Västra Vingåkers socken: Gunn- viken. Äng och Råmperåd samt i stora Malms socken: Stettin, utgörande tillsammans 9 mantal,

I, 417 hektar, hvaraf 517 hektar åker, med ett taxeringsvärde af omkr. 290,000 kr.

Gyldenstolpe. id Richtcr 1701

26

ROCKELSTAD

HELGESTA SOCKEN, VILLÅTTINGE HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

Vid norra sidan af Hyltingc-vikcn, i den för sina natursköna om^ifninj^ar och sina mång"a, ;in stora och vidsträckta fjärdar, än smala sund och tränga bukter benuTKka sjön Jjäfvens norra del, li.Lj^t^^^er på en utskjutand(' landtunga ett litet tornprydt slott af orappadt te_L;'el, i i 600- talets stil och erinrande om nätron ""ammal rid-

ställets namn — är nämligen i sitt nutida skick en skapelse från det senaste decenniet ellernärmare angifvet frän år 1900, då det kom i nuvarande innehafvaren, grefve £n'c von Rosens ägo, medan det tillika ;lr en af Villattinge härads äldre gårdar.

Redan från slutet af 1 300-talet är nämligen Rockelstad bekant, ty år 1382 den 29 september

Fasaden åt

dareborg fran länge sedan flydda tider. \'id när- mare granskning befinncs det att slottet är ett mo- dernt herresäte, men på gammal grund och med delvis gammal stomme. Rockelstad* — sa lyder

* Delta fi'.icl<nnnn( 1 . ini lliiuU skrifvcl Riukfhln. hvilket emclk-rtid ;ir iiriktij^t, i iM M lii n;iinniii<;cn säkerligen uppkommU af det nu nii'1.1 iibrukli^^a pers( mnaniiiet /uv/vV neli stad — ställe.

jön Bd f ven.

försåldes, enligt i Kammararkivet förvarade hand- lingar, »Roklista 4 örtugsland» till biskop lord i Sti änonäs af kyrkoherden herr Jakob i Forssa, hvilken alltså må betecknas som gårdens förste med säkerhet kände ägare. Sedan följer en lång tid, för hvilken vi angående gårdens natur och ägare ej lyckats uppleta några upplysningar, och

7

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Rockelstad slott.

först efter midten af i 500-talet förekommer nam- net åter, nämligen i förteckningen på kronobön- derna i Helgesta socken. Sålunda träffas för år I 5 5 I »_/()■;/ .s- / Rocklrsfa y, i 560 y> Peder i Rok- lesta-» och 1562 y>Erik Larsson i Rocklcsta^» ; men för sistnämnda år finnes äfven angifvet, att ett af hemmanen tillhörde »herr JoJian Persson till Tidö , d. v. s. riksrådet Johan Persson Bäåt, gift med Kerstin Tliott och farfader till Axel Oxenstiernas fru. ■ Hans änka ägde ännu år i 588

Detalj frän nedre hallen.

ett af Rockelstadshem manen, men nio år förut hade ett eller par af de öfriga af hertig Karl donerats till Hans Stuart, tillhörande en gren af den bekanta, förnämliga skottska släkten, hvil- ken med honom och hans yngre broder Anders på 1560-talet inkommit till Sverige. Hans Stuart, som förut varit i dansk tjänst, blef först rytt- mästare i Erik XIV:s sold och sedermera kam- marjunkare hos hertigen, för att med tiden be- fordras till öfverste, generalmönsterherre för allt främmande krigsfolk i Sverige och slutligen till generalfältkvartermästare. Han var alltså en fram- stående och dugande man och tillika en väl- bergad herre, ty då han år 161 8 afled, lämnade han förutom Rockelstad det stora godset Heden- lunda m. fl. andra sörmlandsgårdar åt hustru och barn. Han var gift med Kerstin Eriksdotter Soop, och när hon år 1622 dog, ärfdes Rockel- stad af yngste sonen, kammarherren David Stuart, hvilken ökade gården med två hemman genom byte med friherre Jakob Skytte och med ett hem- man med landshöfdingen Göran Sparre till Ross- vik. Säkerligen voro dessa hemman identiska med dem, som i 1588 års förteckning nämnas som tillhöriga ofvannämnda fru Kerstin till Tidö och en Per Bagoe till Söderl)y. Samtiiga Roc- kelstadhem manen blefvo alltså förenade på en

ROCKELSTAD

hand af David Stuart, som dä han år 1657 gick ur tiden ärfdcs af sin hustru i andra giftet, Brita Liljcraiii till Lchio^bro (dotter af den bekante hof- kanslärn Nils Chesnecopherus). Efter hennes frånfälle tillföll Rockelstad hennes äldste son, kammarherren Johan Robert Stiiaii, och efter dennes död år 1 698 öfvergick gården, som genom reduktionen för någon tid t}xks ha återgått till kronan och på 1 680-talct delvis innehades af grcfve Jakob Johan IJast- fehr, Karl Xks ryktl:)arc f()rtro- endeman, genom bördsrätt till ()fvcr- jägmästaren och

brukspatronen l\a)l Rosoiholiii. JJennes motler, Märta Jyeata Stu- art, var nämligen syster till ofvan- nämnde Johan Ro- bert .Stuart. Ivarl Rosenholm inne- hade Rockelstad

till sin dr)d 1722, då godset tillf(")ll hans maka, Bi ita 7'()n Boxhiiri-, hvilken i sin tur år 1 740 ilrfdcs af dottern Beata Sabina Rosen hoh/i, gift med gene- ralmajoren Simon Jakob Weiuierstedt. lifter hans d()d, 1762, innehades gården af iinkan till ar 1774, men försåldes sedermera af arfvingarna och kom 1788 genom k()p till kaptenen Otto (ial))-i(-l Holst, som i besittningen följdes af sonen, kammai-herren Otto Iloht {\'^},o — 64) och sonsonen Johan Ludvii^ illauritz . Ike Ilolst ( i 804 — 74). Egendomen gick härpå ur I lolstska släk-

Girfve Eric von Rosen

ten och fick under det följande kvartseklet ge- nomgå täta ägareombyten, nämligen 1874 — 75 grefve K. H. U. Kalli?ig, 1 875 — 84 herr J. A. Falkenström, 1887 — 97 hof intendenten C. Sy Ivan och 1897 — 1900 hr Axel G. Romander. Sist- nämnda år blef som ofvan angifvits grefve E. von Rosen Rockelstads innehafvare, och därmed började en ny, märklig och utvecklingsrik pe- riod i godsets hi- storia.

Vid grefve von Rosens tillträde befann sig egen- domen i mindre godt skick, men har genom hans insiktsfulla och in- tresserade skötsel åter kommit i god häfd och är nu med sitt prydliga och stilfulla slott, sina detta omgif- vande vackra, af natur och konst i förening skapade anlilggningar, ord-

Grefvinnan Mary von Rosen, född Fock.

nadc af trädgårdsdirektör Rud. Abclin, sina väl hållna ekonomibyggnader, arrendegårdar och torp o. s. v. ett af mellersta Södermanlands mest beak- tansvärda herresäten.

Ciodset, som af grefve v. Rosen genom inköp af niirbelägna, detsamma fordom delvis tillhc")- rande hemman \'äsentligt tillr)kats, består nu af Rockelstads gamla säteri om 4 mantal eller 647 har (åker omkr. 250 h.), Ilelgesta med Strängs- torj:) och Stubbetorp, i ' ni ti eller 385 h. (omkr. 88 h. åker), och Oppeby, 218 h. (57 h. åker).

2. Mal sal.

Kök.

Loggia. — ■. >/(?//. ~ Förmak.

I . /-'r II kos 1 1- II 111. 5. Si rTi ringsriim. — 6. J/iis/idllcrskam mm. 8. Tambur. — 9. I.oggia. — 10. Sängkammare. — II.

12. drrFriiis rum. — 13. '/'rappa upp Ull röknimiini ('Fiirkiska riimiiiil). ' 14. Hokriiiii. — 15. (.'le/viiiiiaiis loilrl I rum. — 16. Kliulkaiiimari-. \~ . Fadriim.

I. Gri-fviiiiians vä/kammare. — 2. Juiigfriikaiiiiiiarr. — 3. Gästrum. — 4. Altan. — 5. Öfn- hallen. — 6. Jiariikainmarc.

~. Rökrum. — 8. Trappa ned till grefvcns arbetsriiiii. —

o. Barnkammare. — 10. Barnkammare. — II. Altan.

29

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Öfre hallen (n:r 5 å plan II).

Sammanlagda arealen utgör alltså 1,250 h. och taxeringsvärdet är f. n. 219,000 kr. På godset finnas rika skogstillgångar, ökade genom nuva- rande ägarens intressen för en rationell skogs- värd, och jakten och jaktvården äro likaledes synnerligen goda. Särskildt är till- gången på än- der och becka- siner anmärk- ningsvärdt stor, tack vare de på eo-orna befint- liga, vidsträckta sänka ängarna, som aldrig få slås utan erbjuda nämnda fågelar- ter ostörda häck- ni ngsplatser.

En af grefve von Rosens första omsorger, sedan han tagit godset i besittning, var att iståndsätta det gamla, af en midt- byggnad och tvänne flyglar bestående corps- de-logis'et. Då de gammaldags, rymliga flyglar- na, af hvilka den ena innehåller 8 gästrum och den andra kök och rum för tjänste- personalen m. m., voro i jämförelse- vis godt stånd, kunde deras för- yngring begrän- sas till erforder- liga reparations- arbeten; men för hufvudbyggna- den visade sijr en ombyggnad nöd- vändig. Som Rockelstads slott, såsom den i tegel, sandsten, granit och koppar uppförda hufvudbygg- naden med allt skäl kan kallas, nu ter sig med sina två runda, massiva torn, sina kopparklädda tak, sin smakfullt ordnade hufvudingång och loggian åt sj()sidan, sina i fantastiska drakhufvuden utlöpande

Nedre hallen (n::

takrännor och en mängd andra arkitektoniska och dekorativa detaljer, är det ett lika ståtligt som vackert byggnadsverk och bildar en af de upp- märksamheten sig mest tilldragande och fängs- lande punkterna i det natursköna landskapet vid

Båfven. Slottet innehåller tjugo rum jämte kök och därtill hö- rande lokaler, och det inre svarar i praktisk och be- kväm inredning såväl som i smak- full och förnäm vitstyrsel och ut- smyckning till fullo mot det yttre. Frän det gamla Rockel- stad, d. v. s. den jämförelsevis oansenliga men Intressanta bygg- nad, som torde ha tillkommit un- der Stuartarnas tid på 1600-talet, finnes ännu några rum till form och omfattning oför- ändrade, och I dem, liksom äfven I några af botten- våningens öfriga rum, äro de ur- sprungliga bjälk- taken med sina vackra målnin- gar af blomster- glrlander o. s. v... ej blott bevarade utan äfven i syn- nerligen godt stånd och alltså af stort kultur- och konsthistoriskt in- tresse. Oafsedt förändringar af grefve v. Rosen i den hela husets

. plan I).

tornen är den förnämsta af utförda omdaningen att finna midtparti på tvären genomlöpande stora hallen, som är delad i en nedre och en öfre afdelnine och som med sm smakfulla möblering och sina samlingar och prydnadsföremål är lika anslående

30

Rockelstad

vacker som rik på intresse. Man träffar hiir, i nedre afck'lninj4'en, en viikli:^ uppstop- pad ])i()rn, minne af ägarens jakter i l^'inkand,en gam- mal präktii^ kista af snidad ek, in- tressanta väi^_L;'- l)onader samt en mänt^f^d vapen från skikla folk och skikki tider, såsom rustnin- <^7sx, pansarskjor- tor, hillebar(k'r, hardisaner, arm- borst o. s. v., af hvilka mån^"a

äro mvcket s;llls\'nta och \;lr(k'fulla. l^a \';is4'- L;arna i (")frc hallen iir en iinnu rikare \'apen- samlinu;- u[)psatt och etnografiskt ordnad, (irefve von Rosen är nämlij^en m}-cket intresserad fr)r etnoLjrafisk forskninjj^ och har som bekant dilr- inom dokumenterat sit^- som en framstående för- mälda, bland annat L^cnom sitt deltai^ande i frih. k.rland Nordenskir)lds expedition till (iran Chaco- områdena i S\ (lamerika. l>land samlin_ij;-arna tnif- fas alltså ett flertal af iL^refven själf hopbra^ta, intressanta fr)remal fran chorotes och andra syd- amerikanska stammar, och i r>fri_L;t äro af siir- skildt intresse vapen fran Kon^o, Ijorneo och Java, Persien, Indien, o. s. \-. I öfre hallen fin- nes också en viu-defull samlini^- stenåldersvapen, redskap, verkt}'L;" m. m. äfvensom en fossilsam- lin-'-, hvariblanil de \rildi''a betarna af en masto-

Matsalen (nw

dont (Mastodon Andium),ett min- ne från den syd- amerikanska ex- peditionen, an- tagligen äro de största, som före- komma i någon samling; vidare märkes en myc- ket väl bibehål- len mammuth- bet från Sibirien, hemförd af Vetra- expeditionen och gåfva af friherre Nordenskiöld.

Rummen i bot- tenvåningen bil- da en fortlr)pande serie af elegant och d}Tl)art, men äfven hemtrefligt möblerade och prydda rum, såsom grefvens skrifrum, där vi eiter träffa en präktig uppstoppad björn, japan- ska rustningar och en vacker holländsk gobe- läng från bchjan af i6oo-talet och ett utmärkt väl l)ibehållet kabinettsskåp från 1 500-talet, samt vidare biblioteksrum, ett fcjrmak, den stora rym- liga matsalen, sängkammare, badrum o. s. v. Bland konstverk och pretiosa, spridda här och hvar i \"åningen, må nilmnas porträtt af karo- linen, riksr.idet Giis/a /' l^^redrik von Rosen (den förste grefve Rosen i Sverige; kopia från Grips- holm) samt af (■■)fverstekammarjunkaren C. G. :'on Kosrn (herrens till Rockelstad fader), taflor af Johan Tirén ( A^argar i månsken»), Amalia Lin- degren (»Herdegosse»), Hyon m. fl., en antik dr\ckeskanna af snidadt elfenben, bonader af

|)lan I).

löntuik 11 .1 I'

Bokniin (n:r 14 ä plan I).

SVENSKA SLÖTT ÖCH HERRESÄTEN

Björkman, Gerhard Munthe m. fl., en myckenhet keramiska föremål, ett dyrbart etruskiskt hals- band, miniatyrer af indiska furstar, målade på elfenben af indi- ska konstnärer, en intressant sam- ling etnografi- ska föremål från Lappland, såsom skedar och skålar af silfver m. m. Den rikhaltiga och synnerligen väl vårdade bok- samlingen inne- håller en utvald samhng arbeten inom många lit- teraturområden, men är särskildt väl försedd i fac- ken historia, geo- grafi,reseskild rin- gar, etnografi, na- turhistoria och skönlitteratur.

Ofre våningen innehåller sofrum, toalettrum, barnkammare o. s. v., och här träffa vi i ena tornet grefvin- nans väfkammare, ett härligt cirkelrundt rum.

prydt med stämningsfulla väggmålningar och en vacker gobeläng af Fjästad (»Flicka vid sol- belyst vatten») m. m. Motsvarande rum i det

andra tornet är

grefvens rökrum, möbleradt och smyckadt i orien- taliskstil med per- siska mattor, in- diska sidendrape- rier o. s. v.

Grefve Eric von Rosen är sedan år 1 905 gift med Mary Fock, dot- ter af öfverstelöjt- nanten, friherre Carl Fock och hans maka, f. Bea- mish. Man torde kunna antaga att genom dem och genom den yng- sta generation af

Väfkammaren (n;r i å plan II).

den nämlio-a

gamla

för- Rosen-

ska ätten, som nu uppspirar på Rockelstad, den gamla gården skall bevaras i släkten och ej behöfva genomgå .så skif- tande öden som emellanåt under de gångna seklen.

Utsikten öjver sjön Båjven från slottsterrassen. 32

CLAESTORP

ÖSTRA VINGÅKERS SOCKEN, OPPUNDA HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af JOHNNY ROOSVAL

Pä Claestorp står ett åldrigt kastanjeträd hop- muradt och sammanbundet med järnband. Det är ett släktträd, som planterades 1783, då Claes Casimir Le\v(Mihaupt föddes, iildste son till den förste fideikommissarien pa stället. .Sedan dess har Levvenhauptar ägt Claestorp, alla bäran- de gårdens namn Claes. Det gam- la trädet har också utsikt att länge framgent få vara en omsorgsfullt vårdad .symbol af den Le\venhau[)t- ska ägarekedjan.

Fideikom misset bildades af riks- rådet grefve Claes Strömberg (död 1782), gift med Ulrika Catharina Lewenhaupt. lian hade ärft egen- domen, som redan då hette Claestorp, men fordom Lass- torp, efter sin fader Nils Brattman, sedermera grefve .Strömberg. Fideikommisset bildades till f()rmån för Llrika Catharina Lewenhaupts bror- son, Claes Axel, kapten vid lätta lifdragonerna (t 1808).

Det finnes en släktanekdot om huru detta för-

Ka bi ne 1 1 ska m ni ar herren Grefve Claes Lewenhaupt.

sta gången meddelades till Claes Axel Lewen- haui)t; en anekdot, som är alltför mättad af tids- doft för att den skulle kunna undanhållas be- skrifningen. Så berättas den: Unge grefve Claes Lewenhaupt kom åkande i sin enkla schäs på besök till sin onkel. Blygsamt, som sig borde,

lämnade han sin schäs vid nedersta grinden och begaf sig öfver den då af tre murar upp- delade gårdspla- nen in till riksrå- det. Samtalet lär icke varit särdeles lifligt, men onkeln följde slutligen sitt besök till dörren. Sedan afsked tagits och dörren slutits, öppnas den åter på glänt; gubben sticker ut hufvudet ochj, säger: » Då jag dör, är Claes- torp ditt», h varpå dörren åter slöts och reglades. Claes Lewenhaupt trodde ej sina öron, kneickade på dörren för att få besked, men förgäfves. Medan han knackade körs en vagn fram och till sin häpnad märker han sitt eget enkla fordon framkört ända till trappan — ek oerhördt brott mot bruk och sed. I samma

Grefvinnan Louise Lewenhaupt, född Lewenhaupt.

SciilrniKinlaml II.

3.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

åk

m

■ ■ ■!! II II

ii

■s 1 11 1

Claestorp från norra sidan.

öt^onblick kommer en betjänt och säger: »Herr Grefven låter säga att Herr Grefven hört rätt, men nu skulle han resa, ty Herr Grefven ville icke tala vid honom vidare». Vagnen hade också körts fram på grefve Strömbergs befallning, en hedersbevisning för den blifvande ägaren till Claestorp.

Det var under denne Strömberg, som godset fick i det närmaste sitt nuvarande omfång. Det var också han som gaf herrgårdsbyggnaden dess nuvarande fysionomi, hvarom mera sedan. Han deltog också med hufvudparten af kostnaderna för den närbelägna Östra Vingåkers kyrkobygg- nad och det därtill hörande Claestorpska graf- kapellet.

Innan det nuvarande huset byggdes, stod på dess plats en träbyggnad, hvaraf efter en elds- våda 1754 intet mera än två hvälfda källare återstå, en vid hvardera kortändan af det nuva- rande stenhuset. Arkitekt till detta var (enligt tradition) en viss kamrer Sundling, äfven Östra Vingåkers kyrkas mästare, i hvilkens sakristia ett porträtt af den belåtet blickande lille mannen är förvaradt med passare i handen och ett bygge till bakgrund. Denna kyrka är högeligen enkelt konstruerad och sedd för sig icke vacker. Men

genom den höga tegeltäckta kyrkogårdsmuren och genom att använda klockstapelsbyggnaden och familjegrafkoret som fristående mot hvar- andra svarande flyglar, har en originell och har- monisk helhetsverkan uppnåtts. På samma sätt bildar herrgårdsbyggnaden med sina flyglar och genom den höga gårds- och trädgårdsmuren en enkel, men enhetlig och stämningsfull verkan, som säkert varit ännu mycket kraftigare i forna dagar, innan större delen af muren slopats. Då skall, att döma af rester som enligt nuvarande ägarens uppgift upptäckts, hafva funnits tre murlängor framför hufvudbyggnaden, så att tre gårdar beredde på inträdet öfver den grefliga tröskeln. Dessa höga gårdsmurar funnos enligt Suecia antiqua ofta omkring både stads- och landthus. De utgöra ett sorts rudiment af de medeltida adelshusens befästningslängor, ha nu mästadels försvunnit och det är rätt ovanligt att se så pass mycket af dem i behåll som på Claestorp.

Gårdsplanen med östra flyglarna.

Gamla ladugårdsbyggnader i korsvirke.

34

CLAESTORP

Claestorp från trädgårdssidan (siklet)

HufviKlb}-^<^-naden är ett rektangulärt två vå- ningshus med midtrisalit i tre våningar å gårds- fasaden samt med en så tätt sittande rad af vinds- kupor på det svarta ])låttaket, att åtminstone fram fasaden verkar tre-vanig. Ytan ;ir putsad, gulaktigt, men bottenvåning, hörn och pilastrar äro täckta med hvit puts i rustik-imitation. Fram- för portalen med dess bredt hälkälade poster är under nuvarande innehafvarens tid en terrass med fri trai)pa byggd, som på kolonner bär en bal- kong - - en anordning som dock i nästan samma form planerats redan af innehafvarens farfar att dr)ma af ilnnu bevarad ritning. På triidgårds- fasaden finnes på motsvarande plats en veranda- utbyggnad uppförd på i85(D-talet. Samtidigt med hufvudbyggnaden ujjpfördes de båda när- maste flyglarna, hvilka inne^^hålla k(")k, gästrum, kontor och tjänarerum.

Man torde observera den mycket ålderdomli- ga anordningen med stekarehus • i ensär- skild byggnad, en ej ovanliganordningpå I 700-talets herrgår- dar. Stall- och vagns- flvirlarna äro be- handlade pä samma sätt som de öfriga husen: putsade, del- vis i rustikimitation. I )cras tillkomsttid iir emellertid, enligt en säker tradition, b()r- jan af 1 800-talet.

Åtskilliga på går- den från I 700-talets

kajiuiiai Skiink.

/■ors/iiira. — 2. Galler/cf. — 3. So/rum. — 4. Toihttnim. — 5.

7. Förmak. — 8. Bibliotek. — 9. Mat.uil. 12. Bloiiisterriim. — 13. Ba!kong.

— 6. Sii/on<r. — 1 1 . Garderob. —

början kvarstående ladugårds- och andra ekonomi- byggnader äro uppförda i korsvirke, till och med öfre delen af kyrkans klockstapel är byggd på detta sätt. Det ansågs på denna tid som en praktisk nyhet, särskildt ur kostnadssynpunkt.

Gårdsplanen med dubbla flyglar är typisk för sin tid. Afven fasaderna äro betecknande för en svensk herrgård på i 700-talets senare del. De öfverensstämma mycket nära med gravyrerna i en på 1750-talet utkommen handbok i hus- byggnadskonst, som att döma af sina två upp- lagor varit mycket anlitad, nämligen Carl Wijn- hlads »Ritningar på Fyratio Wåningshus af Sten/ och Trettio af träd med åtskilliga Lusthus m. m. för 1 iög loflige Ridderskapet och adelen samt andra ståndspersoner på Landet». Det är myc- ket möjligt att Claestorp rent af ritats med an- \ändande af den Wijnbladska mönsterboken.

kamrer Sundling, synes icke varit arkitekt af fac- ket. Han dog, enligt inskrift på hans por- trätt i kyrkans sakri- stia, på Claestorp och hans kamrera- retitel torde väl an- tyda att hans huf- vudsakliga gärning var en post vid går- dens förvaltning. Husets inre visar också mindre in- tresse för arkitek- tonisk verkan än för säno- praktiska behof, sär- skildt för <>-ästfrihe-

Dess

byggmästare.

3 5

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

tens räkning. Bottenvåningens rum äro lagda å der målningen på några golf skymtar man den ömse sidor om en i husets längdaxel gående gång, alltså lämpliga till, och ännu använda, som gäst- rum (äfven biljard, rökrum, skrifrum). Det var i ett par af dessa rum, som Karl Gustaf Tessin lo-

med grefvinna gerade, då de strax efter husets

färdigställande voro riksrådet Strömbergs gä- ster. Tessin gjor- de då intressera- de anteckningar om rummens dis- position i huset, som ännu ses i hans dagbok. I midten af bry tes den dubbla rums- raden af en stor, men låg förstuga, belagd, liksom

gången, med stenplattor från godsets marmor- bruk. Intill denna förstuga är trapphuset lagdt, hvarest en enkeltrappa med breda stensteg leder upp till en entrée i första våningen, från hvilken man å ena sidan har ingång till salen, å den andra till salongerna, grefvens och grefvinnans sängkammare, än- nu ett till säng- kammare afsedt rum (med alkov), nu möbleradtsom förmak, och ett

biblioteksrum, hvars väggar fyl- las mest af i 700- talsband, samt än- nu några smärre rum. Vindsvånin- gen är hufvudsak- ligen liksom bot- tenvåningen tänkt för gästrum. Den stora fria ytan i midten, har fordomdags an- vändts till sällskapsteater. Ännu finnas märken efter ridåns plats och vinden har alltjämt bibe-

Galleriet (nr 2 fi ]ilancii)

Salongen {nr 6 ä planen).

gamla intressanta beklädnaden, en furuparkett, som ursprungligen i rummets kanter inramades af en tegelstensbård. Teglet var dock enligt Tessins dagbok måladt »till utseendet af got- landssten». Om golfvet berättar han, att det »in- brändes med sked- vatten, betsades ljusbrunt och bo- nades». Då fun- nes ock spislar i rummen af gjutet järn (troligen till- verkade på det till godset höran- de järnbruket), äf- ven de målade »till utseende af got- landssten». Dessa äro numer emel- lertid öfverallt borta. I ena salongen finnes en gammal spisel af sten i gustaviansk stil. I de öfriga större rummen hafva under den nuvarande ägarens tid insatts öppna spislar af marmor från Claes- torps marmorbruk, i andra rum finnas kakel- ugnar af äldre och nyare former.

För öfrigt ha i våra dagar icke många anmärk- ningsvärda för- ändringar skett med Claestorps arkitektur. Den mest i ögonen fallande är mat- salens utstyrsel, som under den nuvarande ägaren prydts med högt panelverk och gyl- lenläderstapet. Det vackra gyl- lenlädret är an- märkningsvärdt för konstindustri- ens historia, emedan vissa blad, enligt uppgift, på baksidan äro märkta Stockholm 1737. Det

hållit namnet »teatern». Dessutom ger det höga har förut suttit på gården Skalltorp

vattentaket rum för ännu en vindsvåninsr ute- slutande för ekonomiskt bruk.

Af den inre arkitekturen, sådan den var på den Strombergska tiden återstår nu föga. Un-

Wen äfven om den egentliga innerarkitektu- ren från fordom under tidernas lopp delvis måst vika för andra smakriktningar, så äger Claestorp i sin stora porträttsamling ett element, som gifver

36

CLAESTORP

huset sin historiska stämning. Större delen af dessa 1 20 taflor hör nämhgen till byggnadens äldsta bestånd. F. n. äro de flesta hängda i galleriet åt trädgfirdssidan, där de, som i 1600- och I 700-talets gallerier, helt tapetsera väggarna. Här är hufvudsamlingen af Lewenhauptska och Strombergska porträtt och dessutom en rad, del- vis mycket goda kungaporträtt. Bland målare- namnen märkas Ehrenstrahl, David von Krafft, Scheffel, Martin Alijtcns, G. de Marées, G. Lund- berg, Westin, N. J. Blommér, von Breda. Bland de porträtterade finnes ett själfporträtt, nämligen af Amalia Königsmark, gift Lewenhaupt, som i Ehrenstrahlsk stil konterfejat sig själf 1687. Konstnärligt intressantast äro en Breda af 1806 framställande grefve Claes Axel Lewenhaupt i »svenska dräk- ten», samt en pa- stell af Ciustaf III som barn, målad af (j. Lundberg. Gossen är kliidd i harnesk där blekröda reflexer leka, i en kallt blå rock, h\-ars hcr-

melinsuppslag skifta i gröna skuggor, samt hermelinsmantel också i grönaktig ton, kastad öfver axeln. Det fina barnansiktet har stora, själfulla, nå- got drömmande ögon, munnen är ovanligt bestäm dt ofent .skuren. Alan

efter en afskrift från Gardieska arkivet.

en anteckning i De la

Mcllsalcil (nr O å pinnen

)arn, mtelli- ( i. Tessins

(M'mad fö)r ett erinrar sig K karaktäristik af hans discipcl, den unge kron- prins Gustaf inför detta porträtt. Denna pa- stell, ännu en Lundberg (Carl XIII som barn) samt andra porträtt af 1700-talets kungligheter hafva sedan nämnda århundrade tillhört fideikom- misset, under det att en samling porträtt af äldre konungar i ovala snidade ramar från om- kring I 700 (kopior) äro på sin tid skänkta till Claestorp af majoren (iyllenkrook på Regna- holm. Bland furstliga porträtt märkes ock den vackra prinsessan Wilhelmina Charlotta af Hes- sen-Cassel, född löos, död 1722, syster till konung Fredrik 1. I lon är egendomligt nog "'ul" ni('d upplöst hår, som faller fritt öfver

mal

hennes högra axel. Fn romantisk tradition är fästad vid \letta porträtt, hvilken vi här återgifva

R. R. Grefve Cl. Strömberg var skön i ungdomen, Amant af Prinsessan frän Hessen, knmuig Fredriks syster som var favorit af fadn )i I.aniU^rcfvfn (_'arl. Hon sjuknadc vid bordet, följdes till säng al ladu n, sMRi 11. i| il<al lade Mcdici, fick af dem hiira att barnmorska behöfdes, forifrad. s ^rufli;4' ii. dvijd. ulls hon var förlöst, drog henne då i håret ur sängen i^cli kiinu; goll\(.i, så att hon dog. Hon sade sig vilja gifta sig med Grefve Strömberg, som något förut af henne avertcrad hade rymt, så att han ej fants, då Landtgrefvens folk kom för att arrestera honom. Barnet dog kort derefter. Då Strömberg kom till Sverige tordes han ej presentera sig för konung Fredrik, stod för sig sjelf i en vrå på Couren, remarquerades af konungen, som frågade hvem han var, gick till honom och sade leende, så att två il tre hörde det: Guten tag mein Herr Schwager. Började strax tala om annat.

Annu finnes på Claestorp en liten guldmedal- jong, som innehåller en droppe af hennes blod. Där finnes också ett porträtt af hennes far och hennes bror Wilhelm. Prinsessan uppgifves i

äldre beskrifnin- gar vara målad af holländaren Philips van Dyck,

t 1752.

Det har redan förut ett par gån- ger framhållits, huru inredning.s- delar i Claestorp tillverkats af går- dens eget mate- rial; så de äldsta spislarne af järn, så ock de nya af marmor. Äfven allt tegel .slogs på stället. Att en af gärdens eget folk, den gamle Sund- ling, var bygg- mästare, är ock ett uttryck af samma ande; en för Sveriges 1 700-taI typisk sträfvan att inom landet bearbeta råämnena och inom landet finna de yrkesmän och konstnärer, som man förut sökt utrikes, fick hilr sin tillämpning i liten skala. Dessa traditioner ha fortlefvat in på 1800-talet och in i våra dagar och gjort Claestorps gods till en Uten protektionistisk mön.sterstat, hvars politik tydligen är till .stor förmån för innevånarne. Det är sär- skildt på hemslöjdens område som detta synes. Redan pä 1830-talet instiftade den dåvarande grefvinnan pä Claestorp, född Beck-Friis, en syskola för socknens flickor, 1864 fick skolan en e<'-en stuga. Den förre fideikommisslnnehaf- varen, grefve Claes Magnus Lewenhaupt, inrät- tade 'på Claestorp en af landets första slöjd- skolor, och den nyss omnämnda syskolan är af den nuvarande grefvinnan på Claestorp på det

iiicii iivllcnläderstapet, partialt af konung Fredrik I och tennsamlingen.

6 I

5" VEN SKA SLOTT O CH HERRESA TEN

varmaste omhuldad. Ett sextiotal flickor få där årligen undervisning i husliga dygder, som re- sulterar i snygga och prydliga hem och möj- lighet till lönande ar- bete vid väfstolen. I stugorna är det stän- digt arbete för herrgår- dens eget behof. Från kökshanddukar till mö- beltyg är allting väfdt på eget område, dels af arbetarhustrur, dels pä själfva herrgården, där man öfverallt ser väf- stolar och spinnrockar, vittnande om husets grundsatser.

Den patrlarkaliska regimen som harmoni- erar med dylika prin- ciper, passar godt för en egendom, som så länge gått i arf mellan befryndade egare. Se- dan 1400-talet skall nå- got köp i egentlig me- ning icke hafva före- kommit. Enligt forsk- ningar af grefve Adam Lewenhaupt den nu- varande innehafvarens svärfader och farbro- der, är Claestorps äga- relängd sedan 1434 följande:

Nämnda år 1434 an- gifves som ägare riks- rådet Ben o t Gottskalk- son Ulf, som var gift med Brita Arendtsdot- ter Styke. Han efter- träddes af sonen Arendt Bengtson Ulf, som blef riksråd 1470 och var gift första gången med Brita Bengtsdotter Natt och Dag och därefter med Hebla I^^ylesback. Två söner ärfde går- den: Gottskalk Arendt- son, som lefde ännu 148 1 och hade med

Konung Gustaf III som barn. Pastell af G. Lundberg.

Grefre Claes Axel Lewenhaupt. Den förste fideikom Oljemålning af Breda 1806.

38

niissarien.

Elin Nilsdotter Sparre dottern Kirstin, samt Johan Arendtson, riks- råd 1520 och gift med Agnes Baad. De sist- nämndes son Erik Jo- hanson Ulf lefde ännu 1 544, men dog barn- lös och ärfdes af sin fränka den ofvannämn- da Kirstin Ulf, gift med Nils Nilson Bese; deras dotter, gift med riksrå- det Joen Olofson Gyl- lenhorn ärfde gården och dog 1585. Äga- relängden upptager vi- dare sonen Arendt Jo- enson Gyllenhorn, gift med Anna Bååt och död 1580; deras son Josua Arendtson, gift med Gertrud Mauritzdotter Laxman och död 1633, deras döttrar Christina och Anna Gyllenhorn. Anna, som ännu lefde 1 667, var gift med Knut Claesson Uggla, som dog redan 1634. Då deras äktenskap var barnlöst, ärfdes gården som då ännu kallades Lasstorp, af ofvan nämn- da systern Christina Gyl- lenhorn (f 1644) gift med friherre Johan Gyl- lenstierna (| 1658). Deras dotter Sigrid var gift första gängen med friherre Göran Fleming, som dog 1667, och se- dan med riksrådet gref- ve Johan Jakob Hast- fehr (f 1695). Hennes son i första giftet, fri- herre Göran Fleming, sålde sin del i Claestorp I 702 till sin syster An- na Catharina (| 1718); hon var gift tredje gången med riksrådet grefve Nils Strömberg (f 1723). Deras son var riksrådet erefve Claes

CLAESTORP

i)

Strömberg (f 1782), gift med grefvinnan Ulrika Catharina Lewenhaupt (f Dessa gjorde

den 17 juni 1776 Claestorp till fideikommiss till förmån fcir grcfvinnans brorson och Strömbergs gudson grcfve Claes Axel Lewenhaupt (y i 808) gift med friherrinnan Mari- anne Koskull (f 1823) och efterträdd af grefve Claes Casimir Lewen- haupt (t 1848) gift med friherrinnan Wilhelmina Beck-Friis(| i 8 76). Deras son grefve Claes Magnus Levvenhau[)t, gift med Sophie Bergenstrahle (f 1 885), dog 1882 utan att efterlämna några barn, hvarför fideikommisset då öfvergick till hans brorson den nuvarande innehaf våren grefveClaes Axel August Lewen- haupt, gift med sin kusin grefvinnan Louise Caro- lina Charlotta Lewen- haupt.

Att den nuvarande fi- deikommissarien är en af vårt lands främste jaktvänner, därom vitt-

Prinsessan Wilhelmina Charlotta af Hessen-Cassel. 39

nar den rationella jaktvård, som bedrifves på godset med dess rika villebråd af fasan, älg, hare, and i de talrika sjöarna o. s. v., hvilket äfven ofta lockar till kungliga jaktbesök. Grefve Claes Lewenhaupt har jämväl inrättat landets första

jägare- och jaktvårdare- skola.

Fideikommisset inne- fattar nu utom hufvud- gården ett stort antal un- derlydande gårdar, utgö- rande tillsammans 20"/^ mantal, bland dessa de fyra säterierna Fostorp, Götboda, Strångholmen och Bodaholm, som till- hört släkterna Dufva, Fi- tin^hoff, Rehbinder, Silf- verstierna, Rosenstråle, Drake och Fleming. Som förut nämnts finnes tegel- bruk och marmorbruk på Claestorp, jämte andra in- dustriella verk. Hit hör ock Krämbols järnbruk, U med gamla anor, som be- ' drefstill i 88o,mendåned- lades. Taxeringsvärdet ZJ af samdiga besittningar utgör 554,500 kronor.

ERSTAVIK

NACKA SOCKEN, SVARTLÖSA HÄRAD, STOCKHOLMS LÄN Af CARL FORSSTRAND

Längst in i det vidsträckta och af natursköna nejder omgifna farvatten, som under be- nämningen Erstaviken skjuter in i Söder- törn från Ingarö- och Gränö-fjärdarna, ligger ett herresäte, som i flere hänseenden intager en märklig plats bland de talrika herrgårdarna i Stockholmstrak- ten. Erstavik, så- som det benämnes efter viken, såvida det ej, hvilket är antagligare, gifvet denna sitt namn, har nämligen i se- nare tid blifvit sär- skildt uppmärk- sammadt därför att skärgårdens för- nämsta badort och villasamhälle, Salt- sjöbaden, uppstått på från dess områ- de afsöndrad mark, och till denna ultra- moderna märkvär- dighet har det att

lägga en gammal och minnesrik historia samt flere andra förmåner eller egenskaper, som skänka detsamma ett ovanligare intresse.

Enligt Styffe namnes Erstavik som sätesgård första gången under konung Carl Knuts- sons tid, då det först innehades af riksrådet och

Kammarherren August af Petersens.

riddaren Offo Ulfsson (Björnram) och sedan af lagmannen i Södermanland, riksrådet Peder Raff- valdssoii Faro-alf, som skref sig till ».■Erstavik» år 1466. Från den sistnämnde öfvergick godset till hans dotter Mai-ffarcta, hvilken var gift med riksrådet Clmts Kylc (1 520 — 30-talet), och genom

arf tillföll detsam- ma sedan dessa makars son, ami- ralen och riksrå- det Hans Kyle (f 1583), hvilken var gift första gången med Karin -Ka o or

00

och andra gången med Axel Oxen- stiernas faster A)i- na Gabrielsdotter Oxenstierna. Ersta- vik tillföll Hans Kyles äldste son med henne, Erik Hansson Kyle, som var gift med An- na Jönsdotter Ro- sen b/e Ike och läm- nade fädernegården i arf åt äldste sonen, öfver- sten Gabriel Kyle. Enär denne, som var gift med Catharina Alaria Bielkenstierna, afled barn- lös år 1644, afslutades med honom K3desläk- tens besittning af Erstavik, hvilket därpå först öfvergick till ätten Bielkenstierna och sedan till

Fru Vera af Petersens, född Ankarcrona.

40

ERSTA VIK

Erstavik frän sjösidan (sydost).

ätten Leijonhufvud, i hvars ägo o^ården stanna- de omkring ett hälft sekel. Historien härom, eller om de arfskiften och köp, som förmedlade förändringarna, har emellertid på grund af de befintliga källornas bristfällighet varit svär att utreda eller få full klarhet uti. Det sannolika förloppet är emellertid följande. Efter Catharina Maria Kyle, f. Bielkenstierna, tyckes iM-stavik ha öfvergätt till hennes broder, amiralen friherre C/ars Bielkenstici-na eller, antagligare, till en af

hans d()ttrar, Elsa Ebba Bielkenstierna, hvilken var gift med landshöfdingen friherre Axel Gabriel Leijonlnifviid, i hans första gifte, men afled redan vid 2 3 års ålder år 1675 och blef begrafven i Ersta- viksgrafven i Riddarholmskyrkan,på den plats där nuvarande Bernadotteska grafkoret är beläget. Att hon innehade Erstavik, framgår däraf, att gården efter hennes frånfälle öfvergick till hennes son Knut Leijonhufvud , hvilken född 1674 utmärkte sig som en af Carl XII:s tappraste följeslagare

Utsikt från öfre våningen åt sjön. 41

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Erstavik från trädgårdssidan (nordväst).

vid det stora nordiska krij^ets utbrott, men bort- rycktes af döden redan vid Narva. Han hade då som officer hunnit generaladjutants grad, men uppenbarHgen ej haft tid att gifta sig, ty han afled ogift och mödernegården ärfdes nusannoHkt af hans fader som afled år 1732. Långt före dennes frånfilUe hade emellertid rården öfvereått i andra händer, ty af en i gårdsarkivet förvarad handling framgår, att ... ,

ö f v e r c e r c m o n i m äs tå- ren, sedermera riks- rådet grefve O/o/' Törullyclit år i 7 i 7 genom köp förvärfva- de densamma af gref- vinnan Cliarlotla Elc- oiiora Lcivenliaupt, f. Dolnia, medan sam- tidigt grefvinnan Ma- ria (jiistafva Bonde af Björnö, född G\l-

/cns/icrna, Tyresö ,-0/ , o , „

.,, .p.. ,/ , " ... '/• ■^^'»'" ti-appaii. — 18. /,///(/ trappan. — 19. Xcdrc hallen. — 20.

till 1 orntlyCntS tor- Gästrum. — 2 1, 22. Passage och garderober. — 23. Serveringsriim. — 24.

Matsal. — 25. Salong. — 26. Förmak. — 27. Kabinett. — 28. Rum. —

29. Skri/rum. — 30. Rökrum. — 31. J£kon<

mån afsade sig alla anspråk på gården. Olof Törnflycht blef den egentlige samlaren och grundläggaren af godset som detta varit i senare tider. Sålunda köpte han är 1728 Neglinge af fröken Magdalena Posse och Trefvinge af friherre Jolian Carlsson Sirönifelt, hvilken kort förut köpt denna gård af kammarherren Johan Eberhard von Schauh. Riksrådet Olof Törnflycht afled på Er-

stavik den 22 september i 73 7, och gården behölls af hans arfvingar, bland hvilka märkes riksrådet Carl Ercdrik Törn/lycJit, till år 1762, då den genom köp öfvergick till den bland frihetstidens framstående finansmän bemärkte Stockholms-köp- mannen och direktören i Ostindiska kompaniet m. m. Herman Torenlzson Pelersen (f. 1713, d. 1765). Sedan denne den 16 maj 1763 erhållit

k. m:ts tillstånd att under frälsemanna- rätt besitta Erstavik, gjorde han detta år 1765 till fideikom- miss för sin äldste son och dennes efter- kommande samtupp- rättade samtidigt af sina fastigheter vid Munkbrotorget (det vackra Petersenska huset) och Lilla Ny- gatan i Stockholm ett fideikommiss för yngre sonen och hans efterkommande. Herman Petersen var gift först med JMa^dalcna Bedoire och därpå med hennes kusin CJiarlotle Bedoire. I första giftet hade han de två ofvan- nämnda sönerna, Johan Abraham och Herman, i det senare döttrarna Anna Charlolla, gift 1:0) med sedermera fältmarskalken, grefve W. M. Klingspor och 2:0) med generallöjtnanten, grefve

•iiiiruin.

ERSTA VIK

A. L. Lewenhaupt, /6>/'<7«;/rt' Maria, gift med generallöjtnanten, grcfve H. W. Ilamilton, och Julie, gift med hofmarskalkcn, friherre H. J. von Diiben. Samtliga barnen blefvo år 1770 för faderns förtjänster upp- höjda i adligt stånd med namnet a/ Pefcrsciis.

Enär den förste innehafvaren af Erstaviks fideikommiss _/y//c/// Abra- ham a / Petersens {{. 1742, d. 1795), hvilken var kanslist i Utrikes-expedi- tionen och gift med Eva Lovisa Eor- bcs af Lund, ej efterlämnade någon son, öfvergick fideikommisset till }'ngre brodern Herman af Petersens (född 1743, död 1 8 14). Denne, som sålunda förenade bägge fideikom- misstiftelserna, var gift med ylnna Elisahetli Sil fwrsc/iin/d. i )e fr)ljan(le fideikommissinnchafvarne ha \ arit de sistnämndes illdste son löjtnanten Herman af Pelersens (född 1770, död 1840), gift med Maria Elisabet// (iotlier; deras äldste son kaptenen Carl J/erman a / Peferscns [iöåå 1801, död 1843), gift med So/ia Carolina Dalilqvist : dessas ende son förste hofjilgmästarcn fler/nan

Stora trappan im i," ä planen).

Förmaket (m 20 A phmen;.

J/aonns af Petersens (född 1842, död 1903), gift med Catharina Stenbock, och slutligen deras son, nuvarande fideikommissinnehafvaren, kammar- herren hos II. M. Drottningen, kaptenen i K. Flottans reserx-, August Jlerman af Peterse)is (född I 868), gift med Victoria Ebba Louise ( Vera) Ankaioona.

I3enna gamla gård, som sålunda under mer än f\Ta och ett hälft sekel i sin ägarelängd haft att uppvisa många märkliga och framstående personer, var antagligen ännu till är 1762 eller till dess den kom i Herman Petersens ägo ganska oansen- ligt bebyggd. Man vet visserligen, att den nämnda ar kvarstående, men då af det nya, ännu befintliga, i senare delens af i 700-talet herrgårdsstil upp- förda hufvudbyggnaden ersatta huset var prydt med torn och omgifvet af ett par flyglar, men samtli<4a dessa byggnader voro af trä och utan tvifvel föga storartade, då däremot Direktören I lerman Petersens skapelse, det samtida Ersta- vik, med sina trenne våningar, sitt höga brutna tak, den vackra borggården, och utanför denna belägna flygelbyggnader, äfven dessa med brutna tak och försedda med öppna lanterniner, med allt skäl förtjänar benämningen stådigt. Dess lilge nära hafsviken, dit en allé leder ned och i omgifningar af vackra gamla träd och plan- teringar är särdeles tilltalande, hela dess yttre ger ett intr}-ck af gammaldags svenskt herrgårds- skick, och i det inre träffar den besökande myc- ket, som fängslar såväl skönhetsintresset som känslan för trefnad. Redan den visserligen något kallt verkande, men om flydda tiders kraf på

43

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Utrymme och soliditet vittnande stora förstugan i bottenvåningen med dess stengolf förmedlar, lik- som den stora, men tämligen mörka biljard-salen i nämnda våning, detta intryck. Men i våningen en trappa upp med dess höga, stora och ljusa, vackert inredda och ofta med gamla präktiga kakelugnar för- sedda rum för- höjes detsamma väsentligt. Af rummen och ge- maken i denna våning må näm- nas: den trefliga hallen med dess smakfulla anord- ning och ut- smyckning, hvar- ibland märkas åt- skilliga jakttrofé- er, porträttmedal- jonger af presi- denten, friherre

Arvid Silfvcrschiöld (fader till ofvannämnda fru Anna Elisabeth af Petersens) af Sergel, och af den framstående landthushällaren och patrioten, friherre Rutger Alaclcan (antagligen också af Ser- gel); den stora vackra matsalen i ek och med de- korering å väg- garna af en rik samling porslin, tillhörande den mycket värde- fulla servis som, tillverkad vid drottning Marie Antoinettes egen fabrik i Trianon, af henne skänk- tes till prinsessan Sofia Albertina och sedan genom

kammarherren August af Peter- sens moder från grefliga Sten- bockska släkten kommit till Erstavik; stora sa- longen i gustaviansk stil med i väggarna infällda målningar, återgifvande italienska landskapsvyer o. s. v., gamla stilfulla möbler, familjeporträtt m. m.; den mindre salongen med sina vackra hvita siden-

25 å planen).

Matsalen (ni 24 .i ])lanen) med Marie AiUoiiieUes poi !>linsscr\ is.

tapeter, familjeporträtt och prydnadsföremäl,bland hvilka träffas ett par väldiga ostindiska vaser — minnen från Petersenska ättens stamfaders verk- samhet för 1700-talets svenska förbindelser med den fjärran östern, stolar med broderier af prin- sessan Sofia Al- bertina o. s. v. Bland familjepor- trätten träffas konterfej af samt- liga de äldre fidei- kommiss-innehaf- varne med fruar, äfvensom af med dem befryndade familjer. Särskildt anmärkningsvär- da äro porträtten af Johan Abra- ham aj Petersens och hans fru, född Forbes af Lund, samt pastellpor- trätten af fidei- kommisstiftaren direktören i Ostindiska kompaniet //tV7/;i:z;; Peter- sen, hans fru i 2:a giftet Charlotte Pedoire, sonen Herman af Petersens samt dennes fru född Silf- verseJiiöhi, målade af GustaJ Lundberg. Intressant

är äfven porträt- tet af grefvinnan JaJuinna Jllaria. Hamilton, född af Petersens, hvilken som statsfru hos drottning Sofia Magdalena ge- nom behag och kvickhet spelade en så bemärkt roll vid Gustaf III:s hof. I öfre vånin- gen ligga säng- kammare, barn- kam m are, toalett- rum och ett fler- tal gästrum samt en stor sal med vacker utsikt åt

parken. Hela an- talet rum i hufvudbyggnaden uppgår till 30.

Till höger om hufvudbyggnaden ligger den af de gamla flyglarna, som sedan äldre tider tjänat som kapell. Erstavik med angränsande trakt bildade förr en egen kapellförsamling, annex

44

ERSTA VIK

Direktören rid Ostindiska kompaniet Herman Petersen, ficlcikoniinissliflarcn. ]'astell af G. Lun(lbcr<;.

till Brännkyrka, och än i dag' hålles här en gång- i månaden gudstjänst. Bland de ålderdomliga pr)'dnadsföremålen i kapellet märkas vackra lam- petter, en serie gamla kopparstick, föreställande Kristi lidandes historia, samt en egendomlig och värdefull taklykta m. m., som fordom liksom kop- parsticken hade plats i den för några år sedan rifna gamla Nacka kyrka och hit förvärfvats af kainiuarhcrren af Petersens.

* *

Innan det till Saltsjöbaden i början af 1890- talet försålda området, omfattande hemmanen Neglinge, VAgö, Skogsö, Tgelboda o. s. v., med en sammanlagd areal af i,Hoo tunnland, skildes från gods(,'t, sträckte sig detta öfver hela den utmed lu-staviken och Baggensfjärden belägna östliga delen af Nacka socken. För närvarande utgör hela godsets areal 7 mantal eller 2,507 h. och taxeringsvärdet 286,100 kr. De förnämsta gårdarna utom hufvudgården äro Tre/vinge, Fisk- sä/rn. Tenntorp och Lilla Ilingnioya, samtliga utarrenderade, samt vidare Slunmäs, Sågtorp, ös/civik, m. fl. Försäljningssumman för de till Saltsjöbaden afyttrade hemmanen uppgick till 240,000 kr., och har af densamma bildats ett penningefideikommiss förenadt med Erstavik,

Johan Abraham af Petersens, förste innchafvaren af Erslaviks fitleikominiss. Oljemålning af Jacob Bjiirck.

Med sina för den inre delen af skärgården typiska naturförhållanden, med rätt kuperad och af skogs-, hag-, åker- och ängsmark omväxlande terräng, är Erstavik dock närmast att betrakta som en skogsegendom; men mellan de vackra, välvårdade skogsparkerna och de talrika sjö- arna (ej färre än nio på egorna) öppna sig här och hvar vidsträckta, välodlade fält, och särskildt omkring huf\ udgården vittna åkerfälten och val- larna om, att jordbruket här från gamla tider med kärlek omvårdats. Under den nuvarande innc- hafvaren har siirskild omsorg ägnats åt trädgårds- odlingens höjande. Fisket i Saltsjön är rikligt och gifvande, jakten är, tack vare framsynt och insiktsfull jaktvård, god, särskildt på älg, hare och räf.

På godset finnes en ättehög och en stensätt- ning från hednatiden, och bland nyare historiska minnen af allmännare intresse må erinras om, hur ryssarne år 1719 under sina härjningar i skäreården äfven hemsökte Erstavik och brände skog och flere af utgårdarna. YXi minne af gladare art är förbundet med hertiginnan af Södermanland, sedermera drottning Hedvig Elisa- beth Charlotta, ty det var vid Erstavik som den unga och älskliga furstinnan i början af juli år 1774 första gången beträdde Sveriges jord på sin färd till bilägret i Stockholm.

HEDEN LUNDA

VADSBRO SOCKEN, OPPUNDA HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

R

edan i handlingar från förra delen af 1300- talet namnes Hedenlunda (Heiidehmda, Häulunda) bland sätesgårdarna i den natursköna sörmlandsbygd, som med Vadsbro, Blacksta och Bettna m. fl. socknar bildar syd- östra delen af Oppunda härad. Antagligen hade gärden äfven före denna tid varit en af medelpunkterna för traktens odling. De många forn- lämningarna, så- som grafhögar och stensättningar, i dess nära grann- skap vittna härom, och själfva gårds- namnet, som leder tanken till skalder- nas »vikingasäten och åldriga lun- dar», tyder på, att det i våra dagar så ståtliga och rikt utvecklade herre- sätet vid Heden- lundasjön är ett af häradets äldsta. Emellertid träffas den första uppgiften om någon namn- gifven ägare först år 1336, nämligen i ett pärme- bref af den 8 september, som i samband med ett köp omtalar en »Karolus in Hendelundum» — sannolikt någon af ortens herremän, om hvil-

Öfi'erstekammarj ankaren Grefve Fredrik von Rosen.

ken det ej emellertid varit möjligt att vinna några närmare upplysningar. Föga rikligare äro uppgifterna om näste man, hvars namn anträffas jämte Hedenlundas, nämligen hevv /a/coå, kyrko- herde i Forssa, eller densamme vi lärt känna i Rockelstads historia och som genom det köpe-

aftal, han år 1382 angående denna gård träffade med biskop T/iord i Sfreiig)iäs, äfven afyttrade Heden- lunda. Så följer vid midten af 1400- talet en uppgift om, att detta gods då innehades af en Ebbe Bengtsson af den gamla förnäm- liga 7^^?;7<2-släkten, som var gift med Cecilia Månsdottcr Gera, och sedan kommer, efter en lucka på omkring hundra år, en an- teckning om, att gården under Gustaf Vasas tid ägdes af Nils Olofsson Hård af Segerstad, hvilken år 1529 var en af Måns Bryntesson Lilliehööks domare och i 544 med bland dem af adeln, som undertecknade Västerås arfförening. Han var ogift, och det är möjligt att Hedenlunda ärfdes

Grefvinnan Maria von Rosen född Adelsivärd.

46

HEDENLUNDA

Stallet.

Slottet från sjösidan.

Växthuset.

och behölls af hans syskon; men härom finnes ingen uppgift, liksom ej heller om följande ägare förrän på 1580-talet, då gården ägdes af //^'r//V Car/. Hur denne kom i besittning af den är ej utredt, men han innehade som bekant många sörmlandsgårdar, både genom arf och köp, och det är ingalunda uteslutet att i^hans furstlige nåde >, mån om sitt eget liksom om rikets bästa som han var, någon gång äfven använde tvångs- köp. Ar 1582 förlänade han emellertid Heden- lunda åt generalkvartermästaren //a//s Stuart, den förste af den gamla förnämliga skottska ätten, som inkom till Sverige och där genom dugande verksamhet vann gods och heder. Re- dan 1579 hade Stuart af hertigen fått några skattehemman i Scklcrmanland, som han ofvan- nämnda år återlämnade mot i '/.j hemman Heden- lunda, och 1610 fick han ytterligare 10' ..hem- man I ( )ppunda härad, till evärdelig egendom

under frälserätt för sig och sina efterkommande, mot skyldighet »att hålla en varaktig och väl stofferad karl till häst». Hans Stuart, som afled 1 6 1 8, var gift med Keistin Eriksdottcr Soop, och Hedenlunda ärfdes af hans äldste son med henne, kammarherren Anders Stuart (född 1589, död 1679). Efter denne öfvergick Hedenlunda till hans dotter Brita Maria — ende sonen, kammarherren Anders Johan Stuart, som också skref sig till Hedenlunda, hade aflidit tio år före fadern — , hvilken var gift först med majoren Johan Lilljccrona och därpå med kaptenen Mag- nus /of/an Roscnsclianiz (f 1 709). Denne, som öfverlefde makan och sedan gifte om sig med Maria Utter, blef efter arfstvister med Stuart- arne Hedenlundas ägare, men hade ej mycken glädje af förvärfvet. År 1683 reducerades näm- ligen gården till kronan, för att dock följande år genom byte mot några hemman i Husby

II

18 III

Slottet från landsidan.

47

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

socken öfvergå till landshöfdingen Henrik Fal- kenberg af Trystorp (född 1634, död 1691) och efter hans död till hans fru i andra giftet Chri- stina Maria Kruse af Kajballa. Efter hennes från- fälle 1727 kom Hedenlunda till hennes redan är 1707 aflidna äldsta dotters, Eva Catharina Falkenberg, man friherre Hugo Johan Hamilton af Hageby, den bekante karolinen, en af Carl XII:s tappraste krigare och dugligaste generaler, som efter långvarig fångenskap i Ryssland år 1722 återkom till fosterlandet och, till sist med fältmarskalks grad, lefde ända till år 1748. Hans son hofmarskalken, friherre Carl Fredrik Ha- milto7i blef dä ägare af Hedenlunda, där hans fru i andra giftet Helena Magdalena JJfangel af Adinal i nära sextio är, eller från 1753, dä hon blef änka, och till sin död 181 2, hade sin bostad. Efter henne ärfdes Hedenlunda af hen- nes yngsta dotter Charlotta Fredrika, gift med hofmarskalken grefve Johan Gustaf Bonde af Björnö. Hon afled dock redan följande år och lämnade gärden i arf ät sonen, öfverstekammar- junkaren grefve Nils Bonde, h vilkens änka, Ul- rika Christina Coijet, år 1849 försålde densamma till dåvarande majoren grefve Henning Hamilton, den sedermera som statsråd och envoyé i Kö- penhamn så bemärkte, framstående politikern. Denne behöll visserligen icke Hedenlunda som

eget gods längre än till 1856, då han sålde det till öfverstekammarjunkaren frih. Seth Adelsivärd, men han var fortfarande och länge där bosatt och ägnade gärden sin insiktsfulla omvårdnad. Efter frih. Adelswärds frånfälle 1868 förvaltades Hedenlunda jämte hans öfriga gods och gårdar gemensamt för hans tre döttrar, men tillföll seder- mera efter verkställdt skifte den äldsta af dessa, Eva Anna Maria, gift år 1884 med dåvarande kanslirådet, numera öfverstekammarjunkaren och ledamoten af riksdagens första kammare grefve Fredrik Thonms Carl von Rosen.

Mellan raderna i denna något torra gärds- krönika kan läsas åtskilligt af intresse. Sålunda må till en början påpekas, hur Hedenlunda har åtskilliga gemensamma minnen med Rockelstad, nämligen ej blott de ofvannämnda andliga och med hvarandra köpsläende herrarne Jakob i Forssa och biskop Thord, utan äfven af Stuart- ska släkten och till sist det von Rosenska nam- net i bägges ägarelängd. Vi finna vidare, hur gården länge var i friherrliga ätten Hamiltons ägo, hur den sedan kom till den i sörmlands- herresätenas historia så ofta och så märkligt framträdande Bondesläkten, här representerad af bland andra »gamla grefvinnan», född Coyet, om hvilkens i mycket originella personlighet gårds- sägnerna ha åtskilligt att berätta, och slutligen

Trappan åt pai ksiäan. 48

HEDENLUNDA

Utsikten från slottet öfver Hcdenlundasjön.

hur Hedcnlunda, efter att i grefve Henning Ha- miltons hand ha utvecklats till en mönstergård för svenskt jordbruk, under grefvinnan Maria von Rosens och hennes makes besittningstid gått till mötes en ny blomstringsperiod, som till gårdens f<)rkofran och dess såviil innehafvares som tal- rika underhafvandes lycka och trefnad alltjämt fortgår.

I ledenlunda är nämligen i våra dagar ett af icke blott Södermanlands utan äfven hela mel- lersta Sveriges bäst skötta gods, där med vaken- het och framsynthet iakttagits och tillvaratagits jordbrukets mångsidiga intressen och där man tillika finner ett synnerligen godt förhållande mellan gårdens ägare och de underlydande. Här- till kommer i yttre hänseende, beträffande bygg-

nader, park- och trädgårdsanläggningar o. s. v., ett skick, som både svarar emot herrrårdens

o

rangställning såsom en af landskapets förnämsta och väl passar ihop med de natursköna om- gifningarna och det ovanligt vackra läget vid Hcdenlundasjön.

Om Hedenlundas bebyggande i äldre tider veta vi så godt som intet. Hufvudbyggnaden, belägen något längre frän sjön än den nuvarande, uppgifves af Eneroth (»Herrgårdar uti Söder- manland») ha varit af trä, och dll densamma slöt sig åt .sjösidan fyra smärre, med spetsiga tak försedda flyglar, af hvilka tvä ännu kvarstå. På 1780-talet lät dåvarande ägarinnan, friherrinnan Hamilton, född WVangel, efter ritningar af öfverste- löjtnant Hoppe, eller samme man som gifvit pla-

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

nerna till det vackra Tistad, uppföra den nu befintliga, ståtliga hufvudbyggnaden, hvars hela skick också erinrar om Tistads. Slottets tak, med sin höga, brutna resning, har emellertid skänkt Heden- lunda en helt an- nan karaktär än det gamla Rosen- haneska-Wacht- meisterska slottet vid Långhalsen. Atlandssidan,där en vacker park med åldriga lin- dar och ståtliga, pyramidformiga granar bildar den närmaste omgif- n ingen, prydes hufvudfasaden af en monumental trappuppgång; åt sjösidan ligger en terrass med

ek omgifven spisel skänker hemtrefnad åt hallens inre afdelning. Härifrån kommer man till gröna salongen, ett ljust och vackert gemak med

inredning i hvitt

och guld, dörröf- verstycken före- ställande amori- ner, en gammal vacker kakelugn (Marieberg), si- denklädda möb- ler i gustaviansk stil och en mängd dyrbara och in- tressanta pryd- nadsföremål. Här står sålunda, vid väggen mellan fönstren, ett präk- tigt kabinettsskåp med inläggnin- gar, enligt upp- gift härstamman- de från Stege- borg och bärande ett flertal dyrbara

blomsteranläggningar, på sidorna begränsad af de kristaller m. m., och andra pretiosa. Väggarna nämnda flyglarna och åt sjön af en med vackra äro behängda med porträtt, bland hvilka träffas porslinsvaser i blått och hvitt smyckad balustrad, ett af Glista f IV Adolf, gåfva af honom till Reu-

Hallen.

terrassen en gång

Från leder

ned till Hedenlun- dasjöns strand. Slottet innehåller i trenne våningar 3 1 rum. I bot- tenvåningen, hy- sande det vidlyf- tiga köksdeparte- mentet med skaf- ferier, källare, fle- re rum för be- tjäningen o. s. v., äro de gamla käl- larhvalfven märk- liga för de i dem anbrakta eldstä- derna. I första vå- ningen kommer man från hufvud- ingången först in i en rymlig och vacker hall, bland hvars dekorativa detaljer på de målade väggarna ingå vapensköl- darna för Hedenlundas samtliga ägare från äldsta tid till våra dagar. Hn särdeles vacker, af snidad

Gröna salongen.

terholm samt må- lad t af Jonas Forsslund och ett af herticr Fredrik Adolf. En intres- sant duk är äfven porträttet af gref- vinnan Bonde, född Haniihon, som barn. Äf- ven fängslas upp- märksamheten af ett konterfej af Jllagn US Sten bock, från hvilken von Rosenska släkten härstam mar,samt af några sällsynta franska koppar- stick från rococo- tidehvarfvetm.m. Till höger om denna salong ligger röda salongen, med antika, förgyllda möbler i Louis XVI:s stil och flere von Rosenska familjeporträtt. Sålunda se vi här ett intressant konterfej af den första grefve von

50

HEDENLUNDA

Rosen i Sverige, karolinen, Carl XII:s ryktbare följesla<,nire på den äfventyrliga ridten från Turkiet till Stralsund, sedermera riksrådet och general- guvernören Gti- sta/ Fredrik von 7?ö.w/(föddi688, död I 769), ung- domsporträtt i karolinsk dräkt och möjligen må- lad t af Krafft. Vidare träffas porträtten af den sistnämndes ma- ka i andra giftet, Ebba Jlfaroareta Jiancr, af Sclicf- fcl ; af riksrådet, grefve Fredrik Ulricli von Rosen (född I 73 I, död I 793), och hans maka, född S/en- bock, l)ägge af (iiistaj L It )idbercr, äfvensom af deras dotter, grefvinnan

Matsalen.

Ebb

'1(1

och af landsh()fdingcn,

U/rika Beala Kun///, ; ref ve Gustaf F red)- i k

von Rosen (född 1758, död I 8 I 5), af IVerfni/iller, och hans fru, född WalirendorfJ , af Forssinnd. ( )f- ver dörrarna sitta porträtt af I le- denlundas nuva- rande herrskap, målade af her- s/in Cardon. 1 )et stora, präktiga porträtt, som pry- der spiseln och visar oss bilden af en bister och stolt, något sar- kastiskt leende krigare i allongc- peruk och pr)'dd med St. l^sprit'- ordens blåa band,

föreställer en af den von Rosenska ättens märk- ligaste medlemmar utomlands i gångna tider, nämligen Conrad de Rosen, markgrefve af BoU- veiler, marskalk af Frankrike m. m. Den in-

Röda sdloiwcii.

tressanta duken är målad af Hyaeinthe Rigand och förvärfvades för några år sedan från Frank- rike af grefve Fredrik von Rosen. Innanför

denna salong är ett litet kabinett, hvarest intresset fängslas af åtskil- liga teckningar af Maria Röhl, Egron Eiaidgren, Georg von Rosen m. fl., återgif van- de dels porträtt af medlemmar af ät- terna Adelswärd och von Rosen, dels af slott och herresäten, vid hvilka familje- minnen eller in- tressen äro knut- na, såsom de von Rosenska stam- slotten (jross- Roop, Riesen- burg o. s. v. l^Vån gröna salongen kommer man, till vänster, till matsalen, i hvars boaserade väggar äro in- fällda porträtt af samtligaSveriges konungar och drottningar allt- ifrån Gustaf Vasa till och med Gu- staf 111. Flere af dessa bilder äga äfven stort konst- närligt värde, så- som t. ex. Ehren- stralils ståtliga porträtt af Carl

X Gustaf och ryt- tarporträtt af Carl

XI samt ej minst porträttet af Carl X:s ffemål Hed- vig Eleonora, sig- neradt D. Klöker 1664. Två präk- tiga kakelugnar, i blått och hvitt

från Rörstrand och efter ritningar af professor /. Clason, h vilken öfvervakat och ledt den restau- rering, Hedenlunda undergått i sina nuvarande ägares tid, samt det prydliga taket i gips af Sven

51

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Riksrådet och generalguvernören Grefve Gustaf Fredrik von Rosen

Stora och ljusa

Scholander förhöja intrycken af den vackra och rymliga salen. Till höger om hallen ligga de två biljard- och biblioteksrum- men, med gamla, vackra Marie- bergskakelugnar, prydlig inred- ning i mahogny och för fönstren gardiner af gamla, särdeles färg- rika och vackra orientaliska väf- nader. Af öfriga rum i denna våning må nämnas grefve von Rosens arbets- och skrifrum, där öfver en dörr ses det v. Ro- senska valspråket »Precibus et labore.»

Ofversta våningen, dit en trappa för från hallens yttre afdelning, innehåller sängkam- mare, toalettrum och ett flertal gästrum, de flesta försedda med gamla vack ra kakelugnar och trefliga gammaldags möbler i hvitt samt här och hvar prydda med porträtt.

Till vänster om slottet och omgifven af trädgårdsan- läggningar lig- ger en af grefve Hen- ning Hamllton efter franskt mönster upp- förd, prydlig orangeribygg- nad, innehål- lande vinkaster o. s. v., och i närheten träffas flera andra drifhus, likasom de stora frilandsplanteringarna och fruktträdgården vittnesbörd om det höga anseende, trädgårds-

skötseln och särskildt fruktod- lingen vid Hedenlunda under den senare tiden tack vare grefvin- nan Maria von Rosens omvård- nad och lifliga intresse vunnit. Något längre bort åt samma håll är det stora komplexet eko- nomibyggnader beläget, bestå- ende af prydliga och rymliga stall och den mönstergilla ladugården, som med sina höskuUar och för- rådsrum för säd och kraftfoder m. m. och sitt lika sinnrika som praktiska ordnande af de skil- da afdelningarnas samband och samarbete vunnit fackkunniges erkännande och beundran och skänkt Hedenlundas ladugård rangställningen af ett mönster inom facket. På godset, som i Wadsbro, Blacksta och Flens

socknar om-

tillsa

m-

2,523 hvaraf

Landshöfdingen Grefve G. Fr. von Rosen. Oljemålning af Weitnuiller.

fattar mans hektar,

omkring 950 hektar åker, med Heden- lunda och Wreta under eget bruk och ett flertal ar- rendegårdar, finnas såg och tegelbruk samt torfmosse med torfströbered- ning. Fisket i Hedenlunda- sjön och flera af de öfriga talrika sjöarna är rikligt gif- vande och torde ytterligare kunna förkofras.

Hedenlundas sammanlagda taxeringsvärde upp- gick år 1908 till 586,400 kronor.

Grefvinnan von Rosen, född Wahrendorff. Oljemålning af Jonas Forsslund.

52

NÄSBY

BOGSTA SOCKEN, RÖNÖ HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN Af CARL FORSSTRAND

Den del af Södermanland, som bildar Rönö härad, har af g-ammait med sin rikedom på sjöar och vattendra<^ och sin kuperade ter- räng- åtnjutit anseende som en af landskapets natur- skönaste trakter. Särskildt äro nejderna invid sjön Runviken,i Spelviks, Bogsta och Kuntuna socknar, med deras af höjder och löfskogsklädda dilldcr.

och Kappstasjön, det välbyggda Lindö, i Svärta socken vid de slingrande vattendragen ner till Sjösafjärden finna vi de historiskt intressanta gårdarna Sjösa och Svärta, och vid Runviken triiffas det vackra ( )kna, det för sitt sällsynt vackra läge och sina leende omgifningar be- römda Löfsund samt, vid sjcuis södra strand

Fasaden al sjön Uunvikcn.

omväxlande med odlade marker, utmärkta natur i besittning af stor fägring, och det må följakt- ligen ej förvåna, både att bygden är gammal och att den inom sig hyser ett flertal vackra herregårdar. IJär ligger alltså, mellan Eknaren

Näsby, som då man färdas landsvägen från Stockholm åt Nyköpingstrakten först af alla herre- sätena i nejden ådrager sig uppmärksamheten och äfven af många skill är berättigadt att i främ- sta rummet komma i åtnjutande af densamma.

3

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Ehuru ej tillhörande häradets större egen- domar utan fastmer att räkna bland de mindre säterierna, har nämligen Näsby dock att bjuda på åtskilligt af stort och ovanligare intresse. Medan gården genom sitt läge och sina vackra omgifningar — bland hvilka sär- skildt må fram- hållas den vid- sträckta, af tal- rika vägar och stigar genomkor- sade skogsmar- ken till höger om hufvudbyggna- den, som belägen utmed Runvikens strand omdanats till en särdeles vacker park med åldriga barrträd och talrika löf- trädsdungar — tilltalar h varje för naturens skön- het öppet sinne,

fängslar densamma äfven intresset genom sin historia, sitt präktiga och väl hållna såväl yttre som inre skick, sina rika samlingar af konstföre- mål m. m., och härtill kommer, att nuvarande egaren kapten Arvid Kliuospor och hans maka Elisabeth von Rosen förstått skänka lifvet och tillvaron på Näsby det gamla svenska herrgårds- lifvets traditionella gästfrihet och hemtrefnad.

Kapten Arvid Klingspor.

Näsby, som f. n. med de i denna del af land- skapet ännu rådande låga taxeringsvärdena är taxeradt till i 10,000 kr., utgör jämte Plamragår- darna och Krystorp 3 mantal och omfattar 440 hektar, af hvifka 185 äro odlad jord, hvartill kom- mer utgården Ryssinge ^4 man- tal (tax.- v. 2 7,700 kr.) i Ludgo soc- ken med 345 hek- tar (4 9 åker). Går- den är gammal och af frälsenatur och torde under 1 500-talet, kan- ske redan förut, hafva bebyggts till sätesgård. I dess egarelängd träffas många märkliga och framstående per- soner, såsom ef- terföljande kort- fattade redogö- relse skall utvisa. Den förste med säkerhet kände egaren af Näsby var enligt den äldsta i Kammararkiv^et förvarade jordebok, som finnes i behåll, herr Johan Åkesson N^att och Dag, hvilken äfven skref sig till sin ätts gamla stamgods Göksholm vid Hjälmaren. Om hans personlighet och verk- samhet äro uppgifterna mycket knapphändiga, men säkerligen var han en ansedd och betydande

Friherrinnan Elisabeth Klingspor, född von Rosen.

Hufvudfasaden åt landsidan.

54

NÄSBY

man, ty han finnes upptagen bland dem af adeln, som år 1560 förseglade Gustaf Vasas testamente, och vid konungens begrafning förde han Ölands- fanan, lian ui)pgifves ha dött före år 1570, och i sitt gifte med Margareta Axelsdotter Bielke (systerdotter till drottning Marga- reta Lejon hufvud och faster till drottning Crunil- la) hade han två söner samt dot- tern Ingeborg, hvilken erhöll Näsby på sin arfslott och blef gift med den tappre Göran IV ils so II Posse, som i slaget vid vStångebro anför- de konung Sigis- mvmds högra fly- gel, men seder- mera begaf sig

ur riket till Polen och under landsflykten upp- gifves ha författat den ryktl)ara skriften »Hertig Carls slagtarebänk». Fru Ingeborg hade då för flera år sedan gått ur tiden och Näsby ärfts af hennes enda dotter, .'liiiia, hvilken år 1625 gifte sig med sin syssling, öfversten Erik Soop, Gustaf II Adolfs ryktbare räddare i slaget vid Wiesen- burg 1629. Då dessa makars äktenskap blef barnlöst, öfvergick Näsby efter fru Annas från- fälle genom arf till hennes kusin, fältmarskalken LeiDiart To)s/eiissoii , som dock behöll godset endast till år i6.| i, då han genom byte afhilnde sig detsamiua till fröken Elisabcili Tuiig'l, dott(,'r af den bekante diplomaten, svenske residenten vid Kur-Sachsiska hofvet i Dresden Lars A^ihson Tun- (lel och brorsdotter till den än mer bekante och därtill illa kände hofkanslern Nils Twigel. Däri- genom att hon, denne sin farbroder och förmyn- dare ovetande, äktade hofmästaren hos riksrådet Krister Horn, Jfai-kiis A^ilsson, förklarades hon ha till kronan förverkat sina gods, hvilka för- länades till farbrodern, och sålunda blef denne egare af Näsby. Detta stannade sedan i Tun- gelska släktens ego till 168;,, då gården med underlydande hemman reducerades till kronan; men redan tre år därefter lämnades densamma som liftidsf()rläning åt Nils Tungels döttrar Maria, ogift, och Kristina, gift med ryttmästa- ren Erik Planting-Gyllcnbåga. Efter att seder- mera, efter Kristina Tungels död år i 7 1 5, ha

Matsalen.

återgått till kronan och därpå såsom vederlag öfverlåtits åt friherre Per Ribbing af Zernava, den framstående landtmarskalken vid 1719 års riksdag, öfvergick Näsby redan år 1716 ge- nom köp till brukspatron Gerhard von Berehner,

en af Söderman- lands på den tiden störste godsega- re. Efter honom blef ryttmästaren Nils P I an t in g- Gyllenbåga, son af förutnämnde Erik,innehafvare af godset, som sedermera egdes först af hans yngre son B^re- drik och därpå af dottern Eva Katarina, hvil- ken afled ogift år 1800. Efter henne följer när- mast i egare-

längden Fredrika Sofia Ridderhierta, hvilkens mo- der hette Planting-Gyllenbåga och som blef gift med hofjägmästaren Kristian Eredrik Gripen- schiltz och afled år 181 7. Redan år 1804 hade han försålt gården till kommerserådet Carl Wil- helm Stråle aj Ekna och denne efterträddes af Eredrika Charlotta Marks von Wiirtenibtcrg, som köpte gården år 1 8 1 o och fyra år senare gifte sie med kontrollören La>s ]\Iånsson Sturzenbecker :

Vestibiilen i första våningen.

55

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

men ej heller hos dem blef Näsby någon lång- stående män och för en gren erhållit svensk grefve- varigare besittning utan försåldes år 1845 till och friherrevärdighet. Näsbys nuvarande egare,

majoren Karl Uifs/^anr af Broxvik. Denne och hans maka, friherrinnan Sofia CJiarlotta Klingsfor, åter afyttrade godset år 1858 till kammarherren, frih. Karl Fre- drik Emil von Rosen, och ge- nom gifte med dennes dotter Elisalhi/i i hans äktenskap med Git st a fl' a J\Iaria Theresia Pauli kom slutligen Näsby år 1888 i dåvarande löjt- nanten vid K. Svea lifgardet, numera kapte- nen Arvid Kling- sfors ego.

Ätten Kling- spor tillhör de många släkter med tyskt ur- sprung, som un-

Blå salongen.

hvilken innehar preussisk friherrlig värdighet, är ättling i 7:de led af general Staffan Klingspor. Under kapten Klingspors och hans makas be- sittningstid har det vackra herre- sätet undergått många förän- dringar och för- sköningar. Så- lunda har huf- vudbyggnaden, hvilkens härliga läge vid sjön Runviken vittnar om, attäfven går- dens grundläg- gare och första egare ej voro främmande för hänsyn till skön- hetskrafven, blif- vit efter ritningar af en bland våra mest framstå- ende arkitekter.

der 1500 — 1600-talen från Livland öfverflyttade nämligen Agi Lindegren, tillbyggd och restaure- till Sverige. Kaptenen Johan von Klingspor, som blef hertig Johans af Östergötland öfverjäg- mästare, hade sönerna majoren Johan Gustaf och generalmajoren Staffan Klingspor, hvilka år 1633 naturaliserades som svenska adelsmän. Från den sistnämnde härstammar den sedermera i Sverige blomstrande släkten, hvilken under tidernas lopp skänkt vårt land många märkhga och fram-

Biblioteket.

rad och gör nu med sitt höga midtparti, sin aristokratiska utsmyckning och de omgifvande, i fransk stil hållna terrass- och trädgårdsanlägg- ningarna ett lika präktigt som tilltalande intryck. Med detta lika ståtliga som vackra yttre öfver- ensstämma slottets inre utstyrsel och inredning, hvilka erbjuda en blandning af rikedom och hemtrefnad och ha mycket att uppvisa af histo- riskt och konstnärligt intresse. Jämte på gården förut befintliga äldre samlingar och konstföremål hysa sålunda Näsbys salar och gemak en större porträttsam- ling, ett synnerligen rikt bibliotek samt åtskilliga dyrbara möbler, pretiosa o. s. v., ärfda eller samlade under kapten Kling- spors och hans makas tid. Själfva rum- mens smakfulla och vackra montering, med tak efter mönster från Skokloster, panelade (stora matsalen i bottenvåningen) eller sidenklädda väggar, såsom i den s. k. blå salongen, o. s. v. skänker en passande och tilltalande ram till detta dyrbara och omsorgsfullt ordnade bohag. Hufvudbyggnaden, hvari anordnats elek- trisk belysning och vattenledning, räknar utom förstuga och korridorer 35 rum. Porträttsamlingen omfattar 96 num-

56

NÄSBY

mer, af hvilka 62 i olja, 14 i pastell, 4 i akvarell, 9 miniatyrer och 7 pennteckningar (af Maria Röhl och Arvid Drake). Med un- dantag af porträtten öfver kungliga personer och några okända omfattar samlingen porträtt af familjen Klingspor samt af på fädernet eller mö- dernet eller genom giften be- fryndade familjer. Större de- len af de Klingsporska, äfven- som porträtten af släkterna Posse, Stenbock, De la Gardie, I''alkenl3erg, Brahe, Stael von Ilolstein m. fl., hvilka senare nedärfts från kapten Kling- spors farmors fädernesläkt, gref- liga ätten Posse, hafva i arf öfvergått frän ägarens fader, framlidne riksheraldikern Karl Arvid Kli7iosf)or, hvilken till- brakte det sista decenniet af sin länga och gagnerika lefnad i sonens hem. Riksheraldikern var jämte sin maka //ct/7'10 Lillieslrålc boende i en af slot- tets sidovåningar, och här hade han sitt rika bibliotek och sina omfattande arkivalier, som efter hans frånfälle införlifvats med Näsbys öfriga samlingar.

Bland porträtten träffas som nämnts i främsta rummet ett fvrtiotal målningar, förest;illande med- lemmar af skikten Klingspor, allitfrån ättens för- sta bosättning i Sverige och till våra dagar. Bland de många intressanta dukarna må sär- skildt nämnas ett knästycke af okänd mästare af den tappre och framstående krigaren, gene- ralmajor Staffan /\ Ii 11 os for (f. 161 I , f 1676), i^orträtt, helfigur i naturlig storlek, af riksheraldikern Kling- spor, af A. Fallgren, och bröstbild af densamme af G. Cederström, ett utmilrkt miniat}Tporträtt af (ifvcr- stel()jtnantcn, frih. O. K. K/iiiosf^or, af Bossi, nuva- rande ägarens och hans frus porträtt, målade af P. Graf, m. fl. Friherrinnan Klingspors fädernesläkt är representerad af utmärkta porträtt i pastell, af F. af l{kstr()m, af hennes föräl- drar. Af medlemmar af grefliga ätten Posse finnas

Johan Klingspor, Klin<;sp()rska ättens stamfader i Sverige, 1578-1624.

Sängkammaren.

57

9 porträtt, och vidare ådraga sig särskildt upp- märksamheten porträtten af öfriga med Kling- sporska och von Rosenska ätterna närmare eller fjärmare befryndade familjer. Till dessa sluta sig åtskilliga porträtt af märkliga kungliga och andra historiska personer, såsom /sTan// Måns- dottcr, Gustaf II Adolf, Hedvig Eleonora, Karl XII, Fredrik af Hessen, Adolf Fredrik och Lo- visa Ulrika (förträffliga por- trätt af Pasch), Sten Sture d. y. och Kristina Gyllenstierna, Erik Brahe och hans gemål Elisa- beth aj Braunse/riveig Liine- hurg, Lennart Torstensson, Jo- han (iab)-iel Stenbock, Erik Soop, riksrådet Harald Stake m. fl. Jämte redan nämnda mästare äro följande mer framstående och kända konstnärer repre- senterade i galleriet: Arenius, Arsenius, Breda, Ehrenstrahl, Ekeroth, Hagelberg, Hallman, Hörling, Perseus, Scheffel, Starbus, Stålbom m. fl. Jämte porträttsamlingen finnes en taf- velsamling med omkring 35 nummer i olja, hvaribland flere värdefulla dukar af gamla itali- enska och holländska mästare. Äfven märkes en kopparsticksamling, omfattande omkring 50 nummer.

Biblioteket omfattar f. n. omkring 1 5,000 band förutom en mängd småtryck i kartonger och är sålunda ett af de största i enskild ägo i riket. Det är svnnerlio^en rikt inom facken historia,

biografi, genealogi, heral- dik, topografi och vitterhet och innehåller ett flertal större och dyrbara verk äf- vensom åtskilliga rariteter. Till boksamlingen sluter sig, som förut antydts, rikshe- raldikerns rika samlingar af handskrifter, bref, hand- lingar och anteckningar m. m. af hufvudsakligen genealogiskt och person- historiskt innehåll. Ord- nade i tvenne skåp och om- fattande flere tusen blad, innehålla dessa samlingar en mängd upplysningar och uppgifter till den sven- ska adelns historia och ge-

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

PlAH AF BiTirLI

vAninQtn

nealogi, men äfven ett betydande mate- rial för kännedomen om Östersjöpro- vinsernas ridderskap samt vidare om- kring 70,000 urklipp ur tidningar m. m., innehållande biografiska uppgifter om svenska ofrälse släkter och personer. Biblioteket och arkivet ä Näsby fullstän- dig alltså hvarandra och hafva inom de fackvetenskaper, de representera, få motsvarigheter i vårt land. Också ha de rika samlingarna varit af gagn för den personhistoriska och genealogiska forskningen, och därom bära icke blott gamle riksheraldikerns talrika arbeten utan äfven andra forskares studier och skrif- ter vittnesbörd.

Bland pretiosa och konstföremål märkas en sär- deles dyrbar och vacker kristallpo- kal, som hemförts bland det svenska krigsbytet från be- lägringen af Prag år 1648, samt en dryckeskanna af koppar, hvilken kallas Lagnökan- nan efter Lagnö herregård vid Mä-

Drottning Lovisa Ulrika, låren, där den allt

oljemålning "af Lorentz, Pasch. sedan 1300-talet

[pi>a5TA30'.urlÄl

gått i arf hos kapten Klingspors förfäder på mödernet, m. m.

Emellertid må man ej föreställa sig, att de historiska, genealogiska och heraldiska intressen, om hvilka ofvannämnda samlingar lämna vitt- nesbörd, på Näsby spela den förhärskande eller den mest framträdande rollen. De utgöra egent- ligen endast bakgrunden åt de former, under hvilka umgängeslifvet och den dagliga tillvaron där med beaktande af vår tids kraf och anspråk gestaltat sig. Att med aktning för och kärlek till det förflutna och till fädrens gärning och minnen med vakenhet verka i det närvarande och för nya generationers väl och utveckling, kan sägas vara den bestämmande regeln å Näsby, och därmed har ju där på ett lyckligt sätt lösts den ännu bestående uppgiften för svenskt herre- gårdslif.

Parterren.

58

OKNA

FLÖDA SOCKEN, OPPUNDA HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

Bland de talrika sörnilands^årdar, som bära namnet ( )kna, inta<;cr såviil i afseende pä storlek som ståtlijj^t bebyj^gande och herr- gårdsmässig gestaltning i ()frigt främsta platsen af det gamla säteriet ( )kna i J^loda socken. Frams}'nt och mångsidig verksamhet för jordbru- kets och dess binäringars utveckling och h{)jande har imder senare tid hiifdat denna dess rang- ställning, hvilken äfven grundats med ålderns rätt, ty Okna i Flöda är som redan antydts en gammal sätesgård, med anor ända från midten af 1300-talet. Dess äldsta historia sammanfaller nämligen med en af de gamla och förnämliga medeltidssläktcr, som förde en lilja i vajjnet och som längre fram i tiden, efter riddarhusets in- rättande, vann introduktion i råds- eller herre- klassen under namnet Lilljc al Ökiia. Som ättens förste, med säkerhet kilnde stamfader nämnes (1360) Kimt ödliinosson eller Öiidcrsson till (Jkna, som \ ar gift med Maroairfd D/akn, borgmästare-

dotter från Stockholm. Han efterträddes i besitt- ningen af gården af sin son Ö)uli- Kin/tsson och denne af sin son Lars Öndersson och sonson Anders Larsson (1478). Den sistnämnde var gift med Ag)ieta Jönsdoticr, af gamla SvinJmfvud- släkten på Ornäs i Dalarne, och lämnade Ökna i arf åt sin yngste son, riksrådet och lagmannen Knnt ^{ndersson, en af Gustaf \'asas förtroende- män och särskildt använd i flere maktpåliggande beskickningar. I sitt äktenskap med Märta Gö- ransdotlcr S//crnsköId \\?ide han sonen Knut Knuts- son, hvilken tyckes ha varit den förste som an- vände släktnamnet Lillje. Äfven han var en fram- stående man, riksråd, riddare och lagman, som fcirst troget tjänade konung Erik och sedan var ståthållare öfver hertig Carls furstendöme. Efter hans död öfvergick Ökna till sonen Knut, om hvilken man vet föga mer än att han år 1625 å ättens vägnar tog introduktion på riddarhuset men afled ogift och var den siste på svärds-

Slottct med den gamla trädgårdsmuren- 59

5 VEN SKA SLOTT O CH HERRESÄ TEN

sidan af släkten. Ökna öfvergick därför efter ägare, för att dock ett par decennier senare (i 774) honom till hans halfsyster Märta, som var gift försälja den. Enligt sägen skall han nämligen ha med Henrik Persson Månesköld af Norge. Dessa ruinerat sig på uppförandet af den ståtliga huf- makar efterlämnade ej någon son, utan ärfdes vudbyggnad af sten, som ersatte Oknas sannolikt Ökna af enda dottern Elisabeth, först gift med af trä uppförda manbyggnad från Lillje-tiden, öfversten Måns Eriksson Ulfsparre af Bro.wik och köparen var kammarherren Carl Gustaf och därpå med dennes frände majoren, friherre Wattrang (f. 1724, d. 1796), förut innehafvare Erik Ulfsparre af Broxvik. Härefter inträder af Sandemars fideikommiss m. fl. gods samt gift

först med Cathari- na Bonde af Björnö och sedan med Christina Beata von Unvern-Stern bero; Ökna ärfdes af hans yngre son i första giftet, kaptenen vid Lätta dragonerna Johan Gustaf VVatt- i'a)io, men då denne år 1827 afled ogift, öfvergick egendo- men till hans kusin, öfverstekammarjun- karen, grefve Nils Bonde af Björnö. Denne åter lämna- de densamma i arf åt sin äldste son med Ulrika Chri-

generalen, grefve Jakob Spens. Denne, som var stina Coijet, hofmarskalken, grefve Gnstaf Ulf gift med Beata Bonde, lämnade Ökna i arf åt Bonde af Björnö, som, gift med Cla)-a Christina sin yngre son, öfverhofjägmästaren grefve Carl Eleonora Rålanib, år 1855 afled, men tretton år

någon osäkerhet be- träffande ägareläng- den, men det synes som om fru Elisa- beths senare make efter hennes från- fälle blifvit Öknas innehafvare och att rarden efter honom öfvergått till två af hans söner, Måns och Hans Henrik Ulfsparre, hvilka e- mellertid på 1690- talet och sedan den sålunda under mer än trehundra år gått i arf inom Lillje- släkten och dennes descendenter försål- de densamma till

Slottet från söder.

Gtistaf Spens (f. 1682, d. 1751), hvilken gaf går- den i morgongåfva åt sin fru i andra giftet, Beata Jaeqicette Ribb ing. Hon af stod den emel- lertid åt sina styfsöner, bland hvilka landshöf- dingen, grefve Fredrik Gustaf Spens (f. 1725, d. 1795) år 1755 genom lösen ensam blef dess

förut, eller år 1842, hade försålt Okna till lands- höfdingen, inh.. Joha7i Carl Akerhielm af Mar- oretheliind.

Med dennes besittningstagande af Ökna inled- des en ny och utvecklingsrik period i herresä- tets historia. Af de föregående ägarne hade

Gårdsplanen med Jlygcln och en del af muren. 60

ÖKNA

flere ej alls eller blott undantagsvis där varit bosatta, och godset hade, om ej vanskötts, dock ej åtnjutit den omvårdnad och det intresse, som tvifvels utan skulle kommit detsamma till godo, om innehafvarne där haft en stadigare tillvaro och ej lämnat dess förvaltning i främmande hän- der. Friherre Akerhielm vidtog omfattande åt- gärder för jordbrukets höjande och förkofran, han ombyggde och förändrade hufvudbyggna- den och försköna- de genom park- och trädgårdsan- läggningar o. s. v. dess omgifningar till öfverensstäm- melse med såväl gårdens vackra be- lägenhet som dess rangställning som den rika och bördi- ga Flodabygdens förnämsta herre- säte. Det verk, han sålunda under sin nära fyrtioäriga besittningstid ut- förde, har pietets- fullt upprätthållits och fortsatts af

hans efterkommande. Friherre Akerhielm, som var född 1807 och afled 1 879, var trenne gån- ger gift, nämligen med 1:0) Julia Emerentia von Diiben, dotter af ministern, grefve Ciustaf von Diiben och hans maka, född grefvinna von Schön- burg-Wechselburg; 2:0) Ehba Calluu i)ia Lmnsa Fredrika Lihvenliielni , dotter af excellensen, grefve Carl Axel Löwenhielm och hans fru, född De

Friherrinnan Ingeborg Akerhielm, Jödd Bonde.

Friherre Jan-Carl Akerhielm-

Geer af Leufsta samt förut gift med grefve Gustaf von Diiben, och 3:0) An- rora Clia)loita Sköl- debrand, dotter af excellensen, grefve Anders Fredrik Sk()l- debrand och hans maka, född linnes. Vid friherre Aker- hielms frånfälle till- f()ll ( )kna hans son i tredje giftet, rytt- mästaren och kam- marherren, friherre Carl G usla/ Aker- hielm (född 1 8 s 3, död 1 903), och är det

löjtnanten

Plan af våningen en tr. upp. I. Ö/re vestibulen. — 2. ^Poslriiiiimct>^. — 3. Barons skrifrtim. Barons förmak. —5. Barons sängkammare. — 6. ServeringsrUTU. — 7. Hand- kammare. — 8. Matsalen. — 9. Röda salongen. — 10. Korridor. — 11. Gula salongen. — 12. Friherrinnans skri/rum. — 13. Friherrinnans, för- mak. — 14. Friherrinnans sängkammare. — 15. ■ - 17. Jlalkonger.

61

den sistnämndes änka, född Ingeborg Wilhelmina Bonde (af friherrliga ätten Bonde till Ericsberg) och son friherre Jan- Carl Akerhielm, som äro godsets nuvarande ägare.

Om den af grefve Fredrik Gustaf Spens upp- förda hufvudbyggnaden å Ökna finnas uppgif- ter* att densamma var uppförd i två våningar, hade högt brutet tak och omgafs af två fristå- ende flyglar prydda med höga gaflar. »Mellan

hufvudbyggnaden och gaflarna upp- fördes genombrut- na murar af sten, och mellan de på en terrass stående flyglarna gick lika- ledes en mur med port på midten, och hvarigenom sålunda en borg- gård bildades. Ut- om dessa murar fanns en sådan om- kring hela träd- gården, utgående från ena, nordvä- stra, flygeln, och som till en del än- nu kvarstår. Dessa genombrutna, med tak försedda murar voro på vi.ssa afstånd försedda med små torn, å hvars spets funnos anbringade stora lanternor». Det lika ståtliga som säkerligen vackra skick, hvari ()kna tedde sig mot slutet af den Spensska besittningstiden, efterträddes af förfall och van- vård under Wattrangarna och de bägge inne- hafvarne af Bonde-ätten, hvilka hufvudsakligen bodde på Hörningsholm, och då friherre Aker- hielm öf ver tog går- den och där bosat- te sig, befunnos åt- skilliga förbättringar nödvändiga. De ge- nomfördes också un- der de tvä närmaste decennierna, för att år 1862 följas af gårdens fullständiga ombyggnad. Här- vid bibehöllos endast murstommen till huf- vudbyggnaden, en af de gamla flyglarna,

*T. e.\. hos Eneroth.-Herre- sårdar uti .Södermanland.

— 4-

F//m. — 16. Garderob.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

nu använd till gästrum, en stall och vagnshus- byggnad samt en del af den genombrutna träd- gårdsmuren. Hufvudbyggnaden, med i 2 5 fots längd, 52 fots bredd och 63 fotshöjd,tillbygg- des på ena gaf- veln och uppför- des i tre vånin- gar. Den inne- håller 40 rum, flertalet stora och rymliga, samt kök, serverings- rum, skafferier, källare o. s. v.

Man kan må- hända ur pietets- och skönhetssyn- punkter framstäl- la en anmärkning mot den grund- lighet, hvarmed dessa,dock säker- ligen af många och viktiga hän- syn berättigade, förändringar genomfördes, och särskildt mot slopandet af den andra flygeln och en del af den prydliga trädgårdsmuren. Men som Ökna nu visar sig, fritt beläget på en

Röda salongen (nr 9 å planen).

höjd med dominerande utsikt, närmast öfver de parklika omgifningarna och den lilla sjön Floden och vidare öfver det öppna, bördiga landskapet

och Sjön Jägern, ger det ett lika ståtligt som be- hagligt intryck, och benämningen slott, som emel- lanåt med min- dre skäl gifves an- dra, mindre och oansenligare her- resäten, är här fullt befogad. Den vinner för öfrigt i berättigande ge- nom Okna-interi- örernas aristokra- tiska, smakfulla och dyrbara ge- staltning.

Hufvudvånin- gen, I tr. upp, innehåller sålun- da en hel

Grefvinnan Heléne Cronhielm, född Åkerhielni- 01jciTi;\lning af Bernhard Österman.

en nei sene verkliga praktrum och därjämte flera trefliga hvar- dagsrum. Från förstugan kommer man alltså, till vänster, till friherre Akerhielms mottagnings- rum, skrifrum, förmak och sängkammare, samt- liga hemtrefligt ordnade och inredda och flere ibland dem hysande många föremål af familje- och affektionsvärde, äfvensom hänförande sig till friherre Akerhielms lifliga intressen och gag- nande verksamhet inom hippologien. I förmaket prydes fondväggen af porträtt af frih. Akerhielms år I go8 aflidna syster grefvinnan Helcne CronJiiehn af Hahinge, af hans farfader, landshöfdingen, frih. /. C. Akerhiebn och af dennes föräldrar, general- adjutanten, frih. Sa vin el Christian Fredrik Carl Akerhiel/n och hans maka Hedvig Kristina Bn- renstam samt svärföräldrar, excellensen grefve Anders Frediik Sköldebrand och hans fru Char- lotta Kctitia Ennes. På motsatta väggen hänger ett porträtt af konung Oscar I, som kronprins och i serafimerordens dräkt. Från förmaket leda dör- rar till den storra och präktigt inredda matsalen, där ett dyrbart, rikt snidadt valnötsskåp pryder ena kortväggen och en vacker, med silfver rikt belastad buffet långväggen. Från matsalen kom- mer man, till höger, till stora salongen, med för- gylld praktmöbel, klädd med röd sidendamast, samt en mängd dyrbara och vackra konst- och konstslöjdsalster. Fn utmärkt vacker byrå af form och finaste arbete (franskt, från

ovanlig

62

ÖKNA

senare hälften af i 700-talet) intager midtplatsen på ena kortvägg-en, hvil- ken i öfrigt prydes med porträtt af flere medlemmar af den i nyare tid med landshöfdingen friherre Aker- hielms styfson, l()jtnanten grefve G. von Diiben (född 1838, död 1876) utslocknade grefliga ätten von Dii- ben. \'id långväggen stå tvänne prydliga skåp med glasdörrar, af hvilka det ena innehåller ett flertal antika glas och pokaler samt en rik samling ni[)[)er och pretiosa af väx- lande art och det andra några dyr- bara och sällsynta keramiska före- mål från skilda tider och fabriker, såsom en kinesisk dockservis o. s. v. De talrika porträtten, som upptaga det vida väggfältet, föreställa med- lemmar af släkterna von Diibcii och Lö'a'cnhichn och med dem befryndade släkter, med hvilka landshöfdingen, friherre Akerhielm trädde i frilndskap genom sina ofvannämnda två första fjiften. \'i träffa alltså här många oafsedt

Byrå i röda salongen.

Matsalen (nr 8 å planen).

deras större eller mindre konstvärde intressanta porträtt, såsom de af riksrådet, friherre Joachim von Diiben (född i 708, död i 786) och hans maka i andra giftet, Cornclia Florentina Hildcbrand (af Gustaf Lundberg), riksrådet, gxeiwe Joachim von Diiben (född i 67 i, död i 730), öfverhofstallmästa- ren, grefve Carl Reinhold von Fersen, (född i 7 1 6, död 1786), hans maka, den för sin skönhet och kvickhet bekanta öfverhofmästarinnan Charlotta Fredrika von Fersen, född Sparre, samt en af- deras för skönhet och behag ryktbara döttrar, en af Kellgrens »tre gratier» vid Gustaf III:s hof, grefvinnan Anonsta Löwenhielm, född von Fersen, m. fl. A kortväggen till vänster hänger ett synnerligen intressant porträtt (af någon ut- ländsk, men ej angifven mästare) af Sveriges ofvannämnde chargé daffaires i Wien, grefve Gustaf von Diiben (född 1774, död 1 8 1 2), och vidare träffas här porträtten af hans maka, född grefvinna von Schönbu)-g- Wechselburg som i sitt andra gifte htide excellensen, grefve Carl Axel Löwenhielni, och af hennes föräldrar, Carl Henrik, riksgrefve af Schönburo-Wechselburg-Glauchau, och" hans gemål, Augtista Julia, född grefvinna von Lilttichau, m. fl. Till höger innanför stora salongen ligger den mindre salongen, med möbler af samma slag som i den större, men klädda med gul sidendamast. Bland porträtten här mär- kas ett af Bernhard Österman måladt större af grefvinnan Helene Cronhiehn, född Akerhielm, samt vidare bilderna af hofmarskalken, friherre Anders von Diiben (född 1673, död 1738) och af hans tredje fru, Christina Sfarfvenfldt, af drott- ning Ulrika Eleonoras bekanta kammarfröken och förtrogna, Emerentia von Diiben (d. i 744), m. fl.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Bland de talrika konst- slöjdsalstren träffas bord, signerade Hatipt, gamla dyrbara Mariebergsva- ser, m. m. Innanför den- na salong ligga friher- rinnan Akerhielms, född Bonde, salong, skrifrum, sängkammare o. s. v.

I våningen två trap- por upp, som innehåller ett flertal trefliga och be- kvämt inredda gästrum och i hvars långa korri- dorer stå gamla präktiga skåp, fyllda med servi- ser o. s. v., ligga äfven de rum, som användes af kammarherren, friherre C.G.Akerhielm,samt den stora biblioteks- och bil- jardsalen, prydd bland annat med intressanta porträtt af konung A- dolf Fredrik och drott- ning Lovisa Ulrika.

Det rikhaltiga biblioteket är bäst tillgodosedt inom facken historia, biografi och memoar- litteratur, men innehåller äfven andra litteratur- grenar. Bland gårdsarkivets handlingar träffas några af intresse äfven utanför själfva godsets eller gårdens historia och åtskilliga intressanta

Grefve Gustaf von Oljemålning af

autografer, såsom fält- marskalken Jakob De la Gardies, i en skrif- velse till den ofvannämn- de Henrik Månesköld, o. s. v.

I de väl hållna och präktiga ekonomibygg- naderna intaga stallen en särskildt framskjuten plats, i det att de hippo- logiska intressena och kör- och ridkonsten länge särskildt omhuldats vid Ökna och under de se- nare åren i friherre Jan- Carl Akerhielm funnit en insiktsfull främjare och vårdare. Öknas vackra spann och andra pre- stationer inom facket: ha också vunnit uppmärk- samhet och berättigadt erkännande.

Okna säteri med Ny- gölet och Torp och ett flertal underlydande hemman och gårdar om- fattar för närvarande 11V2 rnantal och 2,853 hektar (odlad jord 546,9 har, naturhg äng 28,8 har och skogsmark 1,756,1 har). Taxeringsvärdet 380,600 kr. Till godset höra tegelbruk och

Duben 1774—1812. okänd mästare.

64

BERGSHAMMAR

ÅKERS HÄRAD, FOGDÖ SOCKEN, SÖDERMANLANDS LÄN

■Af NILS SJÖBERG

Några timmars ångbåtsfärd genom Mälarens fjärdar och slingrande sund för resenären från Stockholm till Kungsbergs brygga. Kungsberg kallas gården nu, sen gamla kung Gösta lade beslag på den. Förut hette den Vårfruberga, och det gamla cistersienserklostrets murar sticka ännu upp ur den höjd, hvarpå arrendegården ligger. Härifrån går vägen genom

backkantade vida fält förbi Stenbv gamla bygde- l)org och Fogdö kyrka innan den svänger ner i den långa raka allé i hvars fond den stora hvita hufvudbyggnaden på det Sackska fidei- kommisset Bergshammar framskymtar, inbäddadt i höga askar och lindar.

Det är i gammal bygd Bergshammar ligger, och redan tidigt var det ett adligt gods. Ar

Hufvudbyggnaden från allén (söder). 65

S VEN SKA SL O TT O CH HERRESÄ TEN

1434 bortbyter Karin Gunnarsdotter, Birger Fol- kesons efterlefverska sitt rätta arfvegods 5^4 öres land i Bergshammar till riddaren Amund Sture, men från dennes son riksrådet Gu- staf Sture, åter- löstes egendomen af Ulf Bengtsson (Färla), och denne inköpte af Mar- quard Buck annan jord i egendomen, och förenade den således på en hand. Hans bror riksrå- det Karl Bengts- son ärfde efter honom Bergsham- mar, efter honom hans son riksrådet Nils Karlsson, och vid arfskiftet mel- lan hans barn i 530

tillföll det sonen riksrådet Bengt Nilsson. Frän dennes son riksrådet och riddaren Ake Bengts- son, med hvilken den gamla ätten, som förde

Friherre Carl Sack.

två korslagda »färlor»,år 1578 utslocknade, gick Bergshammar till hans systerdotter Beata Karls- dotter (Gera) gift med riksrådet Krister Gabriels- son Oxenstierna till Steninge. Deras dotter Märta med- förde godset till sin man Axel Pos- se, och deras son

landshöfdingen Krister Posse ärf- de det efter sin moders död 161 3. Hans son öfverste Axel Posse slöt genom sin död 1662 denna gren af ätten. Hans änka Katarina Kurck innehade gården som morgongåfva till 1 705, då det

Grefvinnan Stina Sack, född Riidenschöld.

genom sidoarf öf- vergick till hans systerson öfverstelöjtnant Karl Filip Sack. Han lämnade vid sin död 1 708 gården i morgongåfva till sin fru Kristina Beata

Gärdsplanen från hufvudbyggnaden.

66

BER G SH AMMAR

Salongen.

Lill ic, som innehndc den till dess ntt hon lyio ins:^ick nytt äktenskap med fältmarskalken grefve Erik Sparre. Bert,^shammar tillföll dä hennes son kanslirådet Johan (iabricl Saek, lämnades af denne i mori^-onoäfva till hans fru, ^refvinnan Kva Bielke, som är 1751 gjorde egendomen till fideikommiss för den friherrliga ätten Sack, inom hvilken den sedan gått från far till son. Nu- varande innehafvaren är friherre Carl Philip Sack, gift med grefvinnan Sigrid Christina (Stina) Ru- denschöld.

Den nuvarande herrgården u[)p- fördes i l)örjan af i 700-talet af kan- slirådet j. (i. Sack. Byggmästaren var samme k; ipten Destin,som också uppgifves som skapare af det nu- varande Tullgarn. lluf\udbyggna- den är af sten, tre våningar h()g med elfva fönsters längd, hvitkal- kad med mörka post- och fönster- infattningar af sandsten samt lik- nande rusticerade hörn. Det tre f()nster breda midtpartiet är fram- springande krr)nt af fronton med urtafla. ( )fversta våningen med lägre fönster är indragen, taket brutet och täckt med mörk plåt. Fasaden åt trädgårdssidan skiljer siL2- från gårdsfasaden däri, att det framskjutande midtpartiet har tre dubbeldörrar och en trappa upp i stället för fönster dul)beldörrar fö- rande ut till små balkonger med

skyddsräcke af smidt järn. Den stora gårdsplanen omgifves af fyra flygelbyggnader i samma stil som hufvudbyggnaden, de närmarestörre med branta tak, de längre bort mindre med fyrkantig grundplan.

Genom den stora förstugan, från hvilken en bred stentrappa leder upp till öfre våningen, kommer man , in i en stor salong, som med sina ^ tre dubbeldörrar öppnar sig mot ^jM Söder, där parkomgifna terrasser |fl sänka sig mot fält genomflutna af en å och inramade i löfduno-ar. I bakgrunden ser man från öfre vå- ningen en skymt af Mälaren, Söder- fjärden. Den ljusa, glada salongen är märklig genom sin väggbekläd- nad af blå och hvit Delftkakel, som inom runda inramningar visa bibli- ska scener och landskap. Den pry- des af fyra marmorstatyer, putti, representerande de fyra elementen, italienska skulpturer ink()pta i Rom af kanslirådet Sack.

Till höger om salongen ligger ett hvardags- rum och i nnehaf vårens arbetsrum båda dekore- rade med vapen och porträtt, till vänster den stora bibliotekssalen, som upptar nästan fjärde- delen af undre våningen, från golf till tak klädd med böcker, med sina bekväma gamla stolar, sin fyrkantiga divan, och de två öppna spisarna h\aröf\'er hänga präktiga, af Olof Arenius mä-

Biblioteket.

67

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Grefvinnan Eva Sack, född Bielke. Kanslirådet Johan Gabriel Sack.

Oljeniålninj^ af C). Arcnius. Oljemålning af O. Arenius.

lade porträtt af kanslirådet Sack, bibliotekets hop- bringare, och hans gemål Eva Bielke.

Biblioteket utgöres af omkring 8,000 volymer af rikhaltigt och växlande innehåll, mästadels från 1 6- och i 700-talen. Särdeles rikt äro historia, geografi och skönlitteratur representerade, dess- utom finnes en samling gravyrer och handteck- ningar. Bland tryck- alstren äro att märka den stora samlingen full- ständiga årgångar af äl- dre I 700-talstidningar, bland manuskripterna finnas sådana märkvär- digheter, som Bergs- hammarkodexen afVest- götalagen och den högst dyrbara och enastående miniatyrmålade vapen- boken från början af 1400-talet. Utom böc- kerna innehåller biblio- teket en mängd sevärd- heter, bland hvilka kan framhållas en mycket gammal lappsk trolltrumma, och den etsade glas- pokal, som står på kaminfrisen under kanslirådets porträtt. Det är en Awazupokal, som en gång användts äf honom under sammanträdena i den

Värja med silfverfäsle från 1620-talet.

Vapenboken från 1400- talet.

ryktbara orden Awazu och Wallasis, denna sam- manslutning af unga högättade hattpatrioter, för hvilken Olof von Dalin skrifvit så många sånger.

I våningen en trappa upp ligga till vänster familjens privatrum, till höger matsalen, som på samma gång innehåller familjegalleriet, visande

en typisk rad svenska adelsmän och adelsda- mer från 1600- och I 700-talen, Först den barske från Liffland in- f ly ttadestamfadern Otto von Sack, som under trettioåriga kriget med bravur förde sina sörm- länska ryttare, bredbent och säker i kyller och ringkrage; hans fru född von Meck, med upp- stående solfjäderformig spetskrage och dåtidens kvinnors sorgsna min; sonen Karl Filip, den vid unga år aflidnehofman- nen hos Karl X Gustaf; dennes son med samma namn, den tappre öfverstelöjtnanten vid Karl XII:s lifregemente, som efter att flera gånger blifvit sårad slutligen dukade under för ukrainefälttågets strapatser. Hans porträtt, ett präktigt barockverk,

Awazii- pokalen.

68

BERGSHAMMAR

är måladt af D. v. Krafft, och som pendant där- till hans grefvinna Kristina Beata Lillie af den franske mästaren N. Largilliere. Öfverstelöjt- nanten var den första af ätten som var herre till Bergshammar, gref- vinnan Lillie har fäst sitt namn vid godset genom uppbyggandet af det s. k. hospitalet, af- sedt till bostad för gamla tjänare, och genom af- sättande af en fond för deras pensionering. Öf- verstelöjtnantens son, den finbildade hofman- nen och diplomaten, boksamlaren och konst- kännaren, C. G. Tessins vän och svåger, bygg- herren för det nuvaran- de Bergshaminar,är må- lad af ( iustaf Lundberg, och samme mästare har också på duken före- vigat hans lilla vackra fru Iwa Biclke, skildrad af l^Uen Fries som vgref- vinnan på Bergsham- mar». Porträtten höra till Lundbergs mycket säl Is}- n ta olj em ål n i nga r . Sonen, hofmarskalken hos Adcjlf l''redrik i sin fantasirustning med tidens f()rbindliga småleende, hans friherrinna född Barnekow, deras son fohan (iabriel, frond()ren under Cnistaf III i s\enska dräkten, ett af ( '. F. v. Bredas vack- rare arbeten, och hans första tidigt aflidna friherrin- na f. Thott, antag- ligen målad af Ulrika Pasch, af- sluta raden.

Från matsalen kommer man in i en ej använd öfre salong, mot- svarande den på nedre botten, med charmant gusta- viansk inredning och tre s])anjo- Icttdörrartilltnid- gårdssidans bal-

Frilicrrc Johan Gabriel Sack 01jcmålnin<^ af C. F. von Bie(l:i

Matsalen. 69

konger; innanför salongen ligga ytterligare två oanvända rum med samma dekorering.

I en passage mellan salen och salongen börjar trappan upp till tredje våningen. Öfversta vä- ningen är en typisk så- dan för en uppsvensk herregård. En lång sten- lagd korridor, med ett fönster i hvardera ändan, hvitlimmad och med ljusa numrerade dör- rar på båda sidor, just lämplig till scen för de spökhistorier, som na- turligtvis ej få saknas på ett så gammalt ställe. Här ligga gästrummen samt dessutom arkivet och rustkammaren.

Bergshammars arkiv är väl kändt för alla som studera svensk hi- storia. Förteckningar däröfver äro tryckta så väl i Handlingar rö- rande Skandinaviens hi- storia som i Historisk tidskrift, och en mängd forskare hafva tack vare innehafvarnas välvilja att alltid ställa dess skatter till förfogande, därur kunnat hämta stort och viktigt material för sina arbeten. Arkivets ena afdelning utgöras af bref,

handlingar och skrifter af svenskt historiskt intres- se, däribland di- plomatisk korre- spondens från fri- hetstiden. Den andra delen är ett gods- och fa- miljearkiv af stör- sta intresse rö- rande medlem- mar af ätten Sack och andra med denna befrynda- de ätter som Lillie, Sparre, Bielke, Stenbock, Bååt, Cruus, Lilliehöök och Horn. Inne-

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

hållet utgöres af godsräkenskaper för åtskilliga egendomar på olika ställen inom och utom lan- det, gifvande upplysningar om lifvet på ett svenskt herregods i föregående århundraden; vidare en stor samllno^ bref till och från mer eller mindre historiskt bekanta personer af ofvannämnda fa- miljer, äfvensom från kungliga och furstliga perso- ner; dessutom en myckenhet jorde- böcker, inventa- rieförteckningar, arfskiften, reduk- tionshandlingar,

processakter, gårdsrättsdom- böcker, handlin- gar rörande åt- skilliga regemen- ten, dagböcker, bref- och kopie- böcker; allt från äldre tid och gifvande en lef- vande bild af ti- der, ställen och personer. Till slut innehåller arkivet

en stor samling af omkring 300 pergamentsbref.

Rustkammaren, som af den nuvarande inne- hafvaren på ett utmärkt sätt iordningställts, innehåller blanka- och eld-vapen, hästmunde- ringar, fanor etc. från 1 600-talet och till senare tid, förda och använda af förfäder, en synner- ligen rikhaltig och vacker samling. Vid dörren

Rustkammaren.

hänga ett par bojor, som Magnus Stenbock upp- gifves hafva burit under sin fångenskap i Dan- mark. Som redan är nämndt, användes en del af vapnen som dekorationer i några af rummen. Man märker bland dem stamfaderns Otto von Säcks kyller, en värja med rikt siradt bygel- fäste af silfver från 1620-talet, möjligen förd af samme person, delar af öfverste- löjtnant Karl Filip Säcks mundering, orientaliska va- pen och munde- ringspersedlar tagna af denne i Karl XILs polska krig etc.

Bergshammars fideikommiss ut- göres af, utom hufvudgården 4 mantal. Bergs- manstorp 1/.,, Grönek Y^, Inge- by 'Yl» Hame my- ra n:o 3 och Välnäs Ys man- tal allt i Fogdö socken; i Vansö socken Rund- holmen och Källgården tillsammans 2'% man- tal, samt en del gårdar i Barfva socken. Det hela utgör loY-i mantal, eller 862,5 hektar, hvaraf 405,5 hektar åker med ett taxeringsvärde af 273,000 kronor. Innehafvaren är patronus för Foo^dö och Helrarö socknar.

Utsikt frän luifvtidbyggnaden åt söder. 70

ELFSJÖ

BRÄNNKYRKA SOCKEN, SVARTLÖSA HÄRAD, STOCKHOLMS LÄN

Af CARL FORSSTRAND

Iden t^amla, redan under den tidi<;are medel- tiden rikt uppodlade och befolkade bygd, som fordom kallades Ofra Tth' och nu om- fattar Svartlösa härad, voro herresätena i forna tider både talrika och betydande, och ännu f()r några få decennier sedan var hufvud massan af jorden fördelad på de gamla herr- gårdarna. Detta förhållande har nu väsentligt föriin- drats, ty knai){)ast i någon annan del af vårt land har den nya tidens ut- vecklingskraf och mer eller mindre

i)erättigade an- språk på förän- dringar så gjort sig gällande som i denna vackra sörmlandsnejd och siirskildt i den del diiraf, som om- fattar l)r;lnnkyrka

socken, hvilken genom sitt nilra grannskap till Stockholm mest drabbats af hufvudstadens ut- vidgningsbehof och af i samband med detta verksamma faktorer. Under den senaste tiden ha vi såknnla sett, hur det betydande godset Enskede infcn-lifvats med Stockholm, hur det

Grcfvc Gustaf Lagerhjclke.

gamla Folkunga-Oxenstierne-godset Arsta off- rats i tomtspekulationens och egna-hems-rörelsens tjänst, hur Örby till väsentlig del förvandlats till villasamhälle, o. s. v., och af socknens större egendomar är det egentligen blott Elfsjö, som ännu bevarat sin herrgårdsnatur något så när

oantastad, fastän äfven det genom västra stambanans framdragning ge- nom ägorna, ja ge- nom parken invid hufvudbyggnaden, och genom trak- tens allt tätare be- byggande fått er- fara känningar och påminnelser om, att krafter också arbeta på dess om- daning. Ännu ex- isterar emellertid den gamla, ej långt från sockenkyrkan belägna och af en vacker stådig park omgifna gården i ungefär samma storlek, som den gjort sedan sin början som säteri, och här- för har den utan tvifvel att tacka dels sin fidei- kommissnatur, dels och framför allt de senaste ägarnes kärlek till det från fädren ärfda hemmet. Elfsjö, som ursprungligen torde varit kyrko-

Grefvinnan Edith Lagerhjclke, född Edelstam.

71

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

i^ods men genom reformatio- nen förvandlats till kronohem- man, namnes första gången i samband med någon enskild ägare i slutet af i 500-talet, då det säkerligen genom förläning tillhörde friherre Jakob NääJ, den från Skottland komne ståt- hållaren öfver Västmanland och Dalarne, hvilken skref sig till Marby och Elfvesjö. Hans dot- ter Maria Nääf gifte sig år 1 604 med JoJian Skyttc, Gustaf II Adolfs ryktbare lärare, just då hemkommen från sin am- bassad till England, sedermera friherre till Duderhoff, riksråd o. s. v., och förde med sig Elf- sjö som hemgift. Gården tycks sedermera ha ärfts af Skyttes och fru Marias tredje dotter i ordningen, Anna Skytte, som amiralen och

Icnstierna till Eundliol/n, ty

Riksrådet Friherre Axel Lagerbielke.

var

gift

med

andshöfdingen friherre Göran Gyl-

man vet, att af ma- karnas barn sonen Johan Gyllenstierna, den seder- mera så ryktbare statsmannen, föddes den 1 8 februari år 1635 på Elfsjö. Fru Anna Gyllen- stierna blef änka år 1646 och tycks ha af lidit i början af 1680-talet, ty Elfsjö nämnes snart efteråt bland de gårdar, som tidigast ihågkom- mos af reduktionen och indrogos till kronan. Emellertid lyckades fru Annas arfvingar genom byte återfå gården, och den närmaste arfsföljden

och ägarelängden tyckas, ehuru omöjliga att fullt exakt utreda, med stor sannolikhet ha varit följande: 1:0) fru Annas äldste son riksrådet och generalgu- vernören m. m. grefve Göran Gyllenslicrna till Björkesund och Heljö (f. 1632, f 1686); 2:0) hans son riksrådet m. m. grefve N^ils Gyllenstierna till Björke- sund och Heljö (f. 1 670, f I 73 i), och 3:0) den sistnämndes dot- ter Eva Margareta Gyllenstier- na (f. 1730, t 1753), hvilken år 1750 äktade friherre Gustaf Jakob Horn aj Rantzien (f. I 706). Denne var den bekante hofmarskalken Horn, hvilken tillhörande hofpartiet under Adolf Fredriks och Lovisa Ul- rikas tid såsom en af ledarna för det misslyckade försöket att öka konungamak- ten jämte Brahe, Puke m. fl. dömdes att mista lifvet och blef halshuggen å Riddarholmen år i 756. Redan 1750 hade Elfsjö försålts till svågern, då- varande lagmannen, sedermera riksrådet och riks- marskalken grefve Göran Gyllenstierna till Björke- sund och Heljö (f. 1724, I 1799), hvilken an- tagligen mot slutet af 1760- eller början af 1770-talet försålde gården till öfversten friherre Fredrik Ehirn svärd (f. 1719, "j" 1 807), ty denne nämnes år 1772 som dess ägare. Han öfverlät den emellertid samma år åt riksrådet friherre

Hiifvudbyggnaden från gårdssidan. 72

ELFSJÖ

Stora salongen 1 tr. upp.

A.xcl Lafferbiclkc (f. 1 703, f 1782), och därmed kom be- siltninj^-srätten till l^lfsjö att åter följa arfsrättens lagar, f icnom sitt den 4 juli år i 778 upprättade testamente stadga- de? nämligen friherre Lager- bielke, hvilk(Mi var gift 1:0) med Sop/na HLio^da/riia von J^silandcr, och 2:r)) med Jd- liainia Sophia Riddri^crritlz, att »hdfsjö säteri tvenne hem- man och Stortilppan en fjilr- dcdcl i I )r;innk\rka socken j;imle tvenne under gården ly- dande frillsehemman vid Stuf- vesta i I i uddinge socken» skulle under hans makas lifs- tid disponeras af henne, men

sedan tillträdas af hans äldste son, dåvarande öfverstelöjtnanten, sedermera öfveramiralen m. m. grefve Johan Gustaf Lagerbjelkc (f. i 745, | 1 8 1 2) »såsom fideikommiss och i then egenskapen all- tid tillhöra then äldsta uti manslinien af min ätt». Nyssnämnde grefve Lagerbjelke, som var gift med Ulrika Gicstafva Ehrenhoff, tillökade år 1802 fideikommisset med ett tredje frälsehemman Stuf- vesta, och har hela den sålunda samlade egen- domen såsom fideikommiss sedermera innehafts af den sistnämndes äldste son öfversten och gene- raladjutanten grefve Axel Lagerbjelke (f. 1775, j 1832), hans äldste son med Carolina Antoinetta Cedcrströin, landshöfdingen grefve G usta / Lager- bjelke (f. 181 7, i 1895) samt dennes äldste son i hans andra gifte med Ebba Augusta Henrietta Ribbing, nuvarande innehafvaren, ledamoten af riksdagens första kammare m. m. grefve Johan

Röda salongen 1 tr. upp.

Matsalen ä ncdra botten.

(justaf Lagerbjelke (f. 1860), hvilken sedan 1894 är gift tned Edith Vilhelmina Edelstam.

Elfsjö omfattar för närvarande 2 Vi mantal, ca 500 har, af hvilka ca i 50 har åker; taxerings- värdet för egendomen är 193,000 kr. Då järn- vägen drogs fram genom Elfsjö mark, expropri- erades en del jord, men den bekomna ersätt- ningssumman har under fideikommissvilkor för- enats med den öfriga stiftelsen. Stufsta-hem ma- nen jämte en del mark tillhörande själfva Elfsjö ha af nuvarande fideikommissarien med k. m:ts tillstånd blifvit försålda, och den därför erhållna köpesumman har jämväl lagts till fideikommisset.

Godsets corps de logis, delvis synligt från stambanan, men till större delen undandoldt af parkens åldriga, fast ännu kraftfulla och löfrika

73

SVEiVSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

träd, utgöres af en större tvåvåningsbyggnad troligen uppförd af Jakob Nääf, och har under tidernas lopp undergått många förändringar. Se- nast har den af nuvarande innehafvaren delvis påbyggts och moderniserats. Den inne- håller omkring trettio rymliga rum, bland hvilka flera gemak och salar äro präktigt och smakfullt inredda samt för- sedda med dyrbara mobilier och intressanta och värdefulla konstsaker. Genom testamente af landshöfdingen grefve Gu- staf Lagerbjelke — den i vår nyare historia så framträdande och framstående siste landt- marskalken och mångårige tal- mannen i första kammaren — och hans maka gjordes näm- ligen det under deras tid å Elfsjö befintliga biblioteket, åt- skilliga antika möbler, porsli- ner, glasvaror, hedersskänker och taflor m. m. till fideikom- miss, och ha dessa samlingar ökats såväl genom testamente af framlidne hofmarskalken Herman Ennes och hans maka, född Lagerbielke, som af den nuvarande innehafvaren och hans maka. Porträttsamlingen innehåller porträtt af i främsta rummet fideikommisstiftaren, af hans fader, amiralitetsrådet Johan Lagerbielke (f. på 1650-talet, d. 1732) och hans första frus fader den ryktbare sjöhjälten amiralen friherre Gtts/af von Psilander. Vidare träffas porträtten af samt- liga de ofvannämnda fideikom- missarierna och deras fruar samt af åtskilliga andra medlemmar af ätten Lagerbjelke och med densamma befryndade släkter. Särskilt må nämnas porträtten af öfveramiralen grefve Lager- bjelke och hans fru, född Ehren- hoff (målade af Ulrika Pasch), af den sistnämndas moder, presidentskan Märta Christiva EhrenJioff, född lisen, af hofmarskalken Herman Ennes och hans fru, född Lagerbielke, samt af grefvinnan

Porträtt af Oscar I som kronprins. Oljemålning af F. Westin.

Amiralen Friherre Gustaf von Psilander.

Lagerbjelke, född Edelstam, den sistnämndas porträtt måladt af den framstående österrikiske konstnären Paul Joanowitch. Bland miniatyrer märkas ett par karikatyrer af den kände snillrike diplomaten, teaterdirektören m. m. <jrefve Gustaf Lagerbjelke.

Tafvelsamlingen, tillhörande »Enneska samlingen» och ut- görande hufvudsakligen verk af moderna mästare (1800- talets senare hälft), bjuder på framställningar af både land- skaps- och genrebilder af stort intresse och värde, och må bland de representerade konst- närerna särskildt nämnas Kiör- boe, Va//lqz'isf, H. Ankarcro- na, Rydberg, Jernberg, Holst, Behvi m. fl.

I den stora hemtrefliga, med o-ammaldasfs möbler inredda matsalen i bottenvåningen, pry- des ena kortväggen, af ett präk- tigt skåp, som enligt traditio- nen härstammar från det i Prag under trettioåriga- kriget vunna krigsbytet. Bland den rika inred- ningen i stora salongen i öfre våningen och i de densamma angränsande kabinet- tet och den inre röda salongen, märkes en dyrbart arbetad sekre- tär af Haupt, möbler i empire och Louis XVI, antika kristall- kronor o. s. v.

Biblioteket, som grundlades af öfveramiralen grefve Johan Gu- staf Lagerbjelke, omfattar om- kring 8,000 volymer och är rikt försedt inom de flesta litteratur- grenar, men företrädesvis inom facken historia och memoarer, äldre fransk litteratur och svensk skönlitteratur. Ett ex-libris fin- nes, utfördt af bibliotekets stif- tare och bärande inskriften: ElJ-

sjo

till/wrio.

Nuvarande fideikommissinnehafvaren har ni- tiskt och framgångsrikt uppdrifvit godsets jord- bruk och dess binäringar med användande af de fördelar, grannskapet till hufvudstaden erbjuda.

74

Fl HOLM

JÄDERS SOCKEN, ÖSTER-REKARNE HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af NILS SJÖBERG

Vid Södcrfjärdcn af Mälaren, mellan Sträng-- med härliga gamla träd där misteln växer, och näs och I^skilstuna ligger det gamla Oxen- inbäddade i grönskan, som också inkräktat den stiernagodset Fiholm på en vidsträckt slätt stora gårdsplanen, ligga gårdens två långa röda af åk(M-fält i cn ända ned till sjön gående park slottsflyglar.

Gärdsplanen frän parksidan. Till vänster och höger flyglarna.

75

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Dcn iiis]imngliga af N. Tcssin d. ä. iippgjoida planen.

Flyglarna h;vfva i hufvudsak den inredning planen visar, hufvudbyggnaden har däremot aldrig blif\it iipjifind.

Fiholm innehades i början af 1300-talet af den afsatte konung Valdemars sonson riksrådet Valdemar Eriksson, hvars son riddaren Erik Valdemar ägde och bebodde det 1386. Dennes änka Ermegard, som erhållit godset i morgon- gåfva sålde det 1402 till drottning Margareta, som skänkte det till Eskilstuna kloster. Af Gustaf I indraget till kronan finna vi det sedan i slutet af 1 500-talet i Oxenstiernska ättens ego. Riks- marsken Gabriel Kristersson innehade det 1580, hans son riksrådet Gustaf skref sig friherre till Fiholm liksom hans son rikskansleren, hvilken är

de nuvarande herrgårdsbyggnadernas byggherre. Då Axel Oxenstiernas son Johan 1657 dog barn- lös, öfvergick godset till hans brors barn och barnbarn, och då den siste grefven af Söder- möre som tjuguårig volontär afled i 706 i Pol- ska kriget, var han dess ägare. Ännu någon tid stannade godset inom Croneborgska grenen af Oxenstiernska ätten, öfvergick sedan genom giftermål till släkterna Soop och Dohna och in- köptes 1784 af riksrådet grefve Jochim Beck- Friis. Denne gjorde det till fideikommiss i stället för de Friisiska fideikommissegendomarna i Jut- land och fick det 1791 jämte Börringe-kloster i Skåne upphöjdt till ett grefskap, det enda i Sverige, så att dess innehafvare alltid skulle blifva berättigad till titeln och namnet grefve Beck-Friis. Sedan det i öfver ett sekel gått i arf i släkten, såldes år 1907 det från Börringe- kloster aflägsna godset af grefve Corfitz Christian Beck-Friis till herrar H. von Celsing och G. FalnKjvist samt af dem till ett konsortium för godsets försäljning i mindre egendomar.

Godset bestod då af 87_> mantal säteri samt rå och rör i hemman, jämte 20"-Y.,oo mantal un- derlydande i samma socken, tillsammans 2,516 hektar, däraf 1,503 hektar åker, taxeradt till 831,100 kronor. Därtill kom ett torp i Barfva socken, taxeradt till 9,000 kronor, och öVs man- tal i Kjula socken, taxerade till 283,700 kronor. Sista köpesumman var 1,140,000 kronor. Inne- hafvaren är patronus i Jäder och Barfva.

Redan under medeltiden hade Fiholm varit bebyggdt, och som lämningar efter den äldsta herrgården visar man källarna under den nu- varande trädgårdsmästarebostaden. Någon bygg- nad af betydenhet tyckes den likväl aldrig varit. Ar 1640 lät Axel Oxenstierna påbörja arbetet på de nuvarande byggnaderna. Nikodemus Tes-

Fiholm enligt Dahlbergs Succia antiqiia. 76

FIHOLM

Norra flygeln från söder (gårdssidan).

i den djupa gropen efter grundläggningsarbetet. Traditionen berättar orsaken till albrottet pä föl- jande sätt. Rikskansleren hade bestämt Fiholm för sin äldste son Johan. Då denne kommit hem från Westphaliska fredskongressen, visade fadern honom de färdiga flyglarna. Men sonen var ej belåten med dem, utan förklarade, att de liknade stallen i Tyskland. Gamle rikskansleren svarade därpå förtretad: »Om detta är stall, så kan du själf bygga fähuset.-^ Och slottet blef sedan aldrig uppbyggdt.

]{n äldre afbildning af Fiholm finnes i Suecia anti(iua. Kopparsticket är utfördt 1695, "len ger en alldeles oriktig bild af läget. Huset är den ena flygeln sedd från gårdssidan, någorlunda

Södra flygeln frän söder (trädgårdssidan).

sin d. ä. hade gjort upp de ännu bevarade plan- ritningarna och öfvcrvakade själf personligen arbetet, som utfördes under ledning af den tyske murmästaren Herman l^loren. Stenhuggaren I lenrik ])lome högg ornamenten. I slutet af sommaren 1 64 i är det ena huset up])muradt, och grunden till det andra lagd. Då rikskan- sleren någon tid efter besökte Fiholm fann han dem alldeles för smala. På det redan uppbyggda åtgjordes intet, men den lagda grunden ändra- des så att den blef två alnar bredare. Flyglarna äro färdiga 1642, delta enligt fogden Hans Jönssons rapporter till sin herre — men det påbörjade arbetet med hufxudbyggnaden blef aldri"- slutfördt. lät minne d;in>m har man kvar

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

k' ^'
- t.|! PM ^ mH ■■■1 ■■■1 ■1 ■! Il	PR PH !■! PP P«l \ \ \ \	■■ ■■ ■■ ■■ rii 11 UPPl	■■ M ■■ Bl BP i
■■ ■&	r.,y* BB BB

Fronton på norra flygelns midtparti.

korrekt återgifven, men resten är fantasier med Mälaren på nuvarande gårdsplanen.

Det nuvarande Fiholm har i gårdens fond platsen för den aldrig uppförda hufvudbyggna- den nu parkbevuxen; på sidorna de långa, utom med afseende på bredden fullkomligt lika, röda envåningsflyglarna, uppförda af tegel på sockel af granit och med ornament af sandsten, det hela i holländsk renässans. Fasaden åt gården har ej mindre än 1 8 fönster och två portar, baksidan saknar portar, men har 20 fönster i rad; mellan hvarje fönster ett dekorativt ankar- järn. Det branta valmtaket är af tegel och har två smärre fasadkupor på hvardera sidan af det stora dekorativa midtröstet. Portarna äro infat- tade i rusticerade pilastrar bärande ett antikt bjälklag, hvaröfver en segmentfronton genom- bruten af Oxenstierna- och Bååt-vapnen täckta af friherrliga kronor; de tunga ekdörrarna ha trapprutsmönster med stora järnnitar och grave- rad portklapp. De fyrkantiga fönstren hafva aflastningsbåge med tre sandstensplattor. Midt- röstet har två stora hvälfda fönster mellan tre pilastrar bärande ett bjälklag, hvaröfver höjer sig en segmentfronton, bruten af en frontontäckt in- skriftstafla, med tre knoppar. Sidokuporna hafva ett fyrkantigt fönster i rusticerad infattning, hvar- öfver bjälklag med fronton och tre knoppar.

Herregården står nu obebodd och tom; en- dast här och där i den alldeles modärniserade inredningen ser man spår efter äldre tider: några enkla bjälktak, en skulpterad sten med Axel Oxenstiernas och hans frus vapen från 1600- talet, några vackra och väl bevarade Mariebergs- kakelugnar från I 700-talet, några enkla målade dörröfverstycken från samma tid och en öppen skulpterad spis i sen empire är nästan allt. Möbler m. m. af värde äro flyttade till Börringe- kloster. Och det hela verkar vemodigt och dödt, så som endast en gammal öfvergifven herrgård kan verka det.

Då grefve Beck-Friis lämnade Fiholm skänkte han ett par porträtt, som af ålder funnits där, till Jäders kyrka. Ett visar Gustaf II Adolf i kroppsstorlek, de två andra Axel Oxenstierna och Anna Bååt. Det finnes ju flera porträtt af Axel Oxenstierna; så har ju Michiel Mierevelt målat honom som den store statsmannen, David Beck som den åldrige lefnadsvise. Här är ett porträtt, som visserligen ej står så högt i konst- närligt afseende, men likväl har sitt intresse, då det visar en mer rationel uppfattning af honom som den typiske svenske adelsmannen. Det är

Portal på norra flygeln.

7i

FJHOLM

Rikskanslcrcn Axel Oxenstierna. Fru Anna Bååt.

( »IjriiKilniiij^ar fiån l()2(). (iålva lill Jädeis kyrka af Grcfve (^orfitz Bcck-Friis.

måladt af cn svensk eller i Sverige verksam l)örja sin verksamhet på andra sidan Östersjön,

konstnär, af h vilken flera porträtt skulle kunna och samtidigt tillkom pendantbilden af fru Anna

anf()ras, och ;ir den tidigaste kända bilden Bååt, hans godhjärtade och sjukliga gemål,

af rikskanslcrcn. I )en målades 1626, således som lidens dräkt gifvit ett stelt och stramt

samma år han lilmnade fiu lerncslandet för att utseende.

79

TISTAD

BÄRBO SOCKEN, JÖNAKERS HÄRAD, SÖDERMANLANDS LÄN

Af CARL R. af UGGLAS

Om det är sant som lokaltraditionen be- rättar, att Creiitz — hvilande uppe bland grenarna af en gammal lind i parken, tillägges det — här på Tistad diktat sin »Atis och Camilla» — hvilket icke är omöjligt, då han ägde släktingar både på detta ställe och på det närbeläg- na Täckhammar - har man icke svårt att föreställa sig att det är just det stycke sörmländsk natur, som man ser från slottets fönster eller möter under promenader i om- gifningarna, hvil- ket i lätt förkläd- ning å la Arkadien heroiserats i vårt 1 700-tals klang- fullaste herdedikt, besjunget i skild- ringen af den nejd,

»där skogar, ber"; och fält

Grefvinnan Louise Wachtmeister, född af Ugglas.

gare växta barrskogar, än mån i allmänhet brukar se i denna provins. Genom detta landskap är det man färdas fram till Tistad. Dess första anblick, då man på vägen från Larslunds järn- vägsstation varsnar det, är verkligen storartad: det stora gula huset ligger högt på en kulle

midt i den vackra grönskan af gamla träd, medan träd- gårdsterrasserna och ekonomibygg- nader i pittoresk gruppering bygga upp sig kring dess fot. I gamla da- gar, då väl den oftast nyttjade vä- gen ledde från båt- hamnen i Nykö- ping, nalkades man emellertid från ett annat håll, näm- ligen genom den mil

Universitetskansleren Grefve Fredrik CLson Wachtmeister.

långa

gata,

Trakten erbjuder en mängd af Sörmlands idylliskt frodiga och alltid olikartade utsikter i växlingar af björkhagar, ängar och gärden, som »blekna bort uti en ljusblå dimma», kanske med Utet mera aUvarlig hållning hkväl än vanligt beroende på förekomsten af vidsträcktare, resli-

^ som röjts genom en präktig granskog, fortsatt fram till grindarne af en bred lindallé.

Egendomens anor gå icke särdeles långt till- baka i det förflutna. Den förste kände ägaren var Ake Johansson Bååt (| 1588), hvars dotter Kerstin genom sitt giftermål med ståthållaren

8(

TiSTAD

Utsikt åt söder.

på Stegeborj^ Ben^^t Göransson till J<<)ss\ ik förde den öfver till Sparre-ätten. lifter Benyt (rö- ranssons död 1632 tillföll den riksrådet och öf- verståthållaren i Stockholm friherre ScherinL;- Rosenhane, som var gift med hans näst yngsta dotter Beata.

Med Schering Rosenhane l)örjade godset egent- liga historia. Tistads sä- tesgård bestod då af 3 •y.i mtl. .Schering Ro- senhane var också den, som på ett ståndsmäs- sigt sätt lät bebygga densamma. Hur den byggnad såg ut, som han lät uppföra, är icke närmare bekant. Ene- roth säger i -> Söderman- lands herrgårdar »att den var af trä och »i itali- ensk stil». Den modell till densamma, som för- varas i det nuvarande slottets bibliotek - - en h()nshuslik liten pjes af smala träribbor — ger endast antydande upp- lysningar. .Så mycket kan dock ses att den bestätt af en tärnings- formig kvadrat troligen

IdUft 111

if boniiigshuscl är våningen tr. upp nilagd. — I. 0/rc vestibul.

— 2. Fiinum. — 3 — 5. Ritm. — 6. 'J'oalft truDi. — 7. Sängkammare. — 8. Stora salongen. — 9. Förmaket.

— 10. Kabinettet. — II. Matsalen.

i två våningar, hvartill kom en lanterninartad öfverbyggnad med tälttak — en typisk 1600- talsanläggning alltså, hvarpå vissa mindre .sörm- ländska gårdar (t. e.x. ( )ster-i\Ialma) än i dag erbjuda exempel och ett par planscher i »Suecia» ytterligare några (t. ex. Hornberg i Uppland). De uppstående spirorna å modellens tak anglfva

kanske fyra mycket höga skorstenar, en i hvardera af husets hörn. Icke hel- ler vet man säkert hvar det varit beläget. An- tagligen var det ett kort stycke s)'dväst om den nuvarande hufvudbygg- naden på en plats, från hvilken förr en bred stentrappa ledde ned till trädgården, med entrén flankerad af tvenne tun- nelform iga gångar af i tidens smak huggna hn- dessa gångar den ena ännu

dar; af kvarstår i dag.

Från tiden före det senare slottets byggnad stammar också åtminsto- ne den ena af de båda små hvita trädgårdshus, som ligga på hvar sin

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

sida om gången upp till dess hufvudbyggnad. En teckning af F. W. Hoppe — den nya bygg- nincrens arkitekt — visar en interiör från det- samma under den tid, slottet byggdes. Man ser, att det då var inredt till en liten elegant deko- rerad salong, i hvilken den friherrliga familjens damer brukade tillbringa sina dagar. Spår af en ganska smakfull rokoko-dekorering — guir- lander på grön botten — ■ skymtar också ännu fram därinne under en öfvermålning från senare tid.

Företaget med den nya slottsbyggnaden börja- des år I 766. Den dåvarande ägaren var kammar-

den emellertid ett icke så litet ålderdomligare intryck än Tistad, ehuru denna uppförts ett godt stycke tidigare än Hedenlunda, nämligen åren 1766 — I 77 I. En granskning af de arkitektiska mönsterplanscher, som tidens teoretiker, Karl Wijnblad, år 1755 utgaf undertiteln: »Ritning- ar på f3Tatio Wäningshus af sten etc», visar också att Hoppe för sitt Tistad-bygge härur icke haft synnerligen mycket att lära. Wijnblad bibe- håller t. ex. nästan utan undantag det brutna mansard- eller t. o. ni. säteritaket, medan Tistads vattentak har ett mycket obetydligt, till på köpet af en hög gallerbarriär maskeradt fall, sä som

Södra fasaden af slottet.

herren friherre Fredrik Bengt Rosenhane. Dennes far, generalmajor Schering Fredriksson (j 1738) hade erhållit egendomen efter sin farbrors, pre- sidentens i det vvismarska tribunalet, baron Johan Rosenhane, död i 7 i o, hvilken Johan Rosenhane var son af den förut nämnde, år 1663 aflidne, baron Schering.

Byggets arkitekt var, som nyss nämndes, F. W. Hoppe. Det man om honom känner, är ej synnerligen mycket. Han förde öfverstelöjtnants titel och skall, enligt Eneroths uppgift, också ha byggt Hedenlunda. I det skick, som denna senare herrgård nu befinner sig, uppfördes den först på 1780-talet af änkegrefvinnan Helena Magdalena Hamilton. Med sitt höga brutna tak och segmentgafvel öfver fasadens midtparti, gör

under den fullmogna gustavianska tiden blir det vanliga. Man tvekar att tillskrifva öfverstelöjt- nant Hoppes uppfinnargeni äran af nymodig- heterna. Kanske referera de sig till de uppslag som byggherren själf kunnat få under den långa resa till Italien och Frankrike, som han tidigare företagit, kanske till en fingervisning af ett eller annat slag från Hårleman, hos hvilken Hoppe så som fallet var med många af epokens bygg- nadskunnige ■ — Rehn, Cronstedt, ^\'ijnblad — skall hafva gjort sina lärospån som arkitekt.

Förrän vi göra en granskning af slottet själft och dess inredning, återstå likväl ännu några ord att nämna om dess öden efter baron Fredrik Bengts tid. Vid dennes död år 1 800 öfverläto hans son Schering och dottern fru Sophia Eleo-

TISTAD

Stora trappan från öfre vestibulen (nr i å planen).

nora Jenning-s godset till sin svåger, landshöf- ding Fabian Ulfsparre. Länge förblef det emel- lertid ej i dennes ägo. Redan är 1 808 och 1 8 1 2 - det senare året eorps de logis och trädgården — - försålde han det till dåvarande generalen, sedermera en af rikets herrar grefve f lustaf Wachtmeister. I lans änka, grefvinnan Henrietta Elisabeth Falkenberg, som öfverlefde honom i 32 år, lät år 1830 sin son, öfverste- löjtnanten grefve Claes Adam \\'aclitmeister till- l()sa sig egendomen; år 187,^ (ifvergirk den till dennes son, den nuva- rande ägaren, kanslern för rikets universitet m. m. grefve Fredrik Cl:son Wachtmeister, sedan 1884 gift med friherrinnan Louist> af Ugglas.

Tistad är ett tre\å- nings stenhus af rektan- gulär grundplan. Iluf- vudfasaden erbjuder in- genting särskildt an- märkningsvärdt. \'ackert afputsad i en gulbrun ton iir den uppdelad ni c delst enkla, kvaderaktigt rustiseradc lisener af ringa språnghöjd — ett sista svagt eko af den palladianska murrytmi- ken. Midtpartiet är något framdraget, upptill krönt af en trvcktklassiserande

gafvel. Vattentaket är, som redan är nämndt, af ringa branthet; barriären där Iramför, af järn, uppbär i hörnen stora, hvita urnor. Öfver gafveln befinner sig en liten klockhuf med en nog så lustig dekoration: en stor tupp med en ros i den lyfta klon, det heraldiska tecknet i den Rosenhaneska vapenskölden.

Genom portalen i fasadens middinje — med skulpterade ekdörrar af modärnt arbete — inträder man i vestibulen, korri- dorartadt framdragen genom husets hela bredd och med dörr ut till trädgårds- anläggningen på baksidan. Väggarna äro målade i marmorimitering och med visa tänkespråk. Till vänster för den breda, i tre afsatser delade trappan upp till andra våningen. Trapphuset är ett af slottets allra mest tilltalande partier. Vid den restaurering, som den nuvarande äga- ren lät detta undergå på 1890-talet, erhöll dess tak sitt nuvarande städiga skick; i hvar- dera hörnet ett stort vapen — det Wachtmeister- ska och det Ugglaska — hållna af tvänne för- träffligt modellerade drakar efter teckning af Agi Lindegren. Under hålkälen löper en målad de- korering: ornamentsomgifna kartuscher med sin- nebilder och latinska sentenser. Öfver första trappafsatsen är i muren fästad en större min- ncstafla af rödbrun marmor med en inskrift, år 181 2 ägnad hågkomsten af slottets byggherre

Stora salongen (nv S ä planen).

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Igensatt.

af efterträdaren grefve Gustaf Wachtmeister. Midt på det stora väggfältet slutligen en mycket stor oljemålning, en vildsvinsjakt af Snyders; kommen ur den numer sprängda Forsmarks- samlingen (Granberg: Les collections privées n:r 213) — som förr ägde ännu tvenne jaktscener af samma mästare och af liknande mått — en liffull och imponerande framställning i en dock numera troligen något mörknad kolorit.

Från trapphuset leder genom en liten anti- chambre en dörr in i stora salongen; fordom beträdde man den genom en dörr i den norra långväggens midt, men denna är nu Till detta rum hade ursprungli- gen Hoppe uppgjort ett förslag till en öfverdå- digt rik ro- kokodeko- rering, med sina speg- lar, nätverk och skulp- terade väg- gar ett vac- kert prof på hvadlärjun-

geskapet hos Hårle- man varit nyttigt till och för hvil-

ken epo- kens deko- rativa geni par préfé-

rence, J. E. Rehn, säkert icke behöft skämmas. Af detta förslag kom dock endast detaljer till utförande; efter en del smärre förändringar, som i nyantik tid vidtagits vid interiören, igenkänner man dock ännu från den äldre skissen bl. a. de rika nedhängande blomfestongerna på kortväggarne. Andra prin- ciper kommo att bli bestämmande. Just under de år, då bygget pågick, började äfven här uppe i Sverige rokokolinjernas kapriciösa kurvor och doktrinära osymmetri att brytas af en ny smaks stilfordringar, och arkitekten-dekoratören har icke kunnat undgå att taga intryck häraf. Som prof på ett aristokratiskt slottsrum från den första fasen af den s. k. gustavianska stilens historia, har Tistads stora salong ett historiskt icke mindre än ästetiskt intresse. Modefärgerna hvitt och

Stora salongen (nr 8 å plancnj.

guld härska enväldigt. I den skulpterande relief- ornamentiken råder redan en efter den föregå- ende tidens anarki völgörande ordning i kom- positionens hållning såväl som i linjernas gång. Men rokokons lätthet och grace lefver ännu i de naturalistiska slingorna af blad och blommor, i skyggheten för den långtrådiga stelheten och i aftrubbningarna af allt för skarpa hörn. Det hela är af en den lyckligaste effekt, förhöjd af det välproportionerade rummets egna vackra mått. De förändringar, som senare kommit till stånd ha också varit af varsamt slag och störa ej helhetsverkan. De bestå af en omdekorering

af väggfäl- ten mellan de tre höga

fönstren, i utbytandet af en målad

kakelugn mot en öp- pen spis af skulpterad Carrara- m arm or — tillkommen under gref- ve Gustaf W achtmei- sters tid — samt den dekorerade omfattnin- gen af spe- geln öfver densamma. Hvad som annars ge- nast vid in- trädet framför allt fäster uppmärksamheten på sig, är den stora oljemålning, som fått hedersplatsen på den midt emot varande kortväggen och där nå- ende från golf till tak: Julius Kronbergs »Kleo- patras död». Signerad i Rom 1883 tillhör den samma skede som »David och Saul» i National- museum och »Drottningen af Saba» i Göteborg. Ehuru utan dessa bådas ryktbarhet, torde den likväl lugnt kunna beteknas som mästerstycket ibland dem. Den är ett praktstycke, som man icke glömmer sedan man sett det. Det är icke bara dess öfver allt beröm uppdrifna tekniska egenska- per som verka det, dess utomordentliga komposi- toriska byggnad och det glänsande ädelstensskim- ret öfver den epikureiskt vällustiga koloriten, fros- sande i alla palettens möjligheter af kombinationer

84

TISTAD

och harmonierin<,^ det ligger också något af hög, förnämt skiten monumentahtet, en obcvekHg själs- lig resning i denna skildring af en världsdrottnings skakande undergång. Jag vet icke hur långt man skall ha drifvit sin radikala ortodoxi vis- å-vis »historiskt måleri» för att icke inför denna duk dock få nå- got af de starka- ste intryck, ett konstverk kan ge.

Af Kronbero: finnas ännu flere arbeten påTistad. Utom dem, som ingå i den fasta dekorationen och som i annat sam- manhang skola nämnas, märkas: »Diana» (1882) med hundar och döda fasaner - ett utkast ined vändedikation till den nuvarande

Förmaket 'nr o A planen)

ägaren, ett litet bravurst} cke i en senvenctianskt pastos kolorit — »Hoppets offer på kärlekens altare» (1884) — miniatyrniålning på solfjäder, en ung kvinna, offrande vid en Erosstaty i ett kvällskumt Mcdclhafslandskap — »Amoriner» (1880) och ett höstlandskap (1880) på en tre- delad skärm med motiv från Tistad.

Utom » Klcopatra» är det framför allt textiler och mobilier, som ge salongen dess ka- raktär.* Den högra långväggen — från jngångsdörrcn räknadt — är täckt af en 1 700-tals-gobelin, med en del förenklin- gar utförd efter ett stick af Jac. Ph. Le Bas efter R. von Falens målning sPrise du IIcron >. Till Tistad har den kom- mit som gåfva till grefve (lustaf Wacht- meister från dennes broder amiralen grefve (Jacs Adam Wachtmeister, hvilken i Göte- borg inköpt den af en från Paris under skräcktiden hemkommen svensk. Som tack skall mottagaren hafva skänkt sin broder sin allra bästa ko! — Kn replik af denna gobelin satt fordom i \'ictor Hugos hem i den s. k. Salon du (io- belin.

Bland textilerna intages dock utan fråga första rummet af den dyrbara, i färg utomordendigt deliciösa matta — en gång brudmatta inom den nuvarande ägarens mödernesläkt — som på till- börlig hedersplats är uppfäst på en särskild

montre. Den fin- nes afbildad i F. Martins »A hi- story of oriental carpets before 1 800», del I, och där angifven som ett persiskt arbe- te från c:a 1620. — Fn kollektion af andra orienta- liska mattor ses för öfrigt på golf- ven i flere af slot- tets rum.

Bland mobili- erna märkas en vacker glaskrona, som uppges ha blifvit inköpt från Åkerö på auk- tionen efter Carl (lustaf Tessins död (1771), men synes vara åt- minstone ett eller ett par decennier senare; en rokokopendyl med bronsornament och med ur- skif\"an signerad »E. P. (Jhman, Stockholm»*; ett ståndur trolieen af messint

niirnberger-

* En pendyl med alldeles öfverenstämmande foder, men med taflan sijjnerad »Hans Wessman, Stockholm» finnes i K. lnisgerådsamlin<,'cn. Iiiitliger: Konstsamlingarna å de svenska kungliga slotten II pl. 112 ' Svenskt arbete från 1700-talets midt ) samt ]ia 1 »kna.

* För några ftr sedan sSgs här ännu en goil van der Helst — en Vanitas mundi-framställning, också den ur h"ors- niarksamlingcn ^Granberg n:r 205). Den är numer öfvcr- f(ir(l till grefve WaclUnieislers privatvåning i Stockholm.

Förmaket (nr 9 å planen).

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

arbete från i 500-talet, enligt traditionen af Gu- staf Otto Stenbock tagen i Oliva kloster, tyvärr med spolierad framsida men de andra sidorna prydda med intressanta gravyrer: ä gafvelsidorna framställningar af korsfästelsen och uppståndel- sen, å det takformiga locket en putto med tim- glas och dödskalle som symbol af förgängelsen jämte Eva och döden pä hvar sin sida om paradisträdet samt å baksidan de tolf apostlarne ordnade i rader öfver hvarandra, allt omgifvet af vegetativa och beslags-ornament; en stor vas af blå-hvit Delft-fajans med det grefliga Oxen- stiernska* vapnet, sam- mansatt af bitar, som hittats på vinden af ett trädgårdshus; ännu en dylik, likaledes samman- fogad af tillvaratagna fragment, är uppställd i ett af kabinetten.

Från salongen leder i västra kortväQ^o-en tven- ne dörrar, den ena till matsalen, den andra till ett par mindre sällskaps- rum. Det första af dessa har äfven det sina väggar prydda med en skulpterad dekoration af samma slag som det yttre rummet och med ett oljefärgsporträtt af baron Fredrik Bengt Rosenhane i jaktparyr inboaseradt mellan fön- stren. Numer äro dock väggarna helt och hål- let öfverhöljda af dra- perier — ett utomor- dentligt vackert grå- grönt kinesiskt siden Presidenten Baron med handniålade blom- oijcmäininj,r, si;,rn. j. oi mor, hvilket för åtskil- liga år sedan hittades hopruUadt och förglömdt i ett undanställningsrum. Utan tvifvel har det en gång tapetserat något rum i det gamla slottet; man ser ännu här och hvar i kanterna spikhål, som tala ett tillräckligt tydligt språk. Långväg- gen är upptagen af en stor väfd tapet med ämne ur Simsons historia inom en ram af förträffligt komponerade renässansornament, ett 1 500-tals- arbete väl af Bryssel-tillverkning, med sin varma

* Baron Jolian Rosenhane var 4:0 yangeii (i;o6) ^ift iiicil en grefvinna Oxenstierna till Korsholm och Wasa, likaså cl. y. barcm Schering i sitt första äktenskap (1715 — 1735).

röda och bruna färgskala af stor nobelhet i verkan.

Af taflor i detta rum drar främst ett por- trätt uppmärksamheten till sig, ett midjestycke framställande den ofvan nämnde presidenten i wismarska tribunalet baron Johan Rosenhane.

Det är Signeradt J- Ovcns, Amsterdam 1(16....

Den sista siffran är oläslig, men årtalet kan icke ha varit senare än 1663, då konstnären detta år på kallelse från det schleswigska hofvet af- flyttade från Amsterdam för att ej mera åter- vända dit.*

Arbetet är ett särde- les framstående prof på den uppburne danskens konst, adlad under in- tryck från Rembrandt och i ännu högre grad v. Dyck. Den afbildade är framställd i halfpro- fil, i lätt antikiserande dräkt — violett arm- draperi, guldbrun bro- kadmantel — och med kom mandostaf i handen; nedtill en ramp, ett stycke stenmur. De ko- loristiska anslagen äro af en utsökt och reser- verad förnämitet; den bruna grundtonen i bak- grund, mantel och peruk lyses upp af ärmens vio- letta och karnationens hvitaktiga lokalfärger.

Åtskilligt annat är än- nu i detta rum att an- teckna. Af taflorna äro redan de af Kronberg nämnda — så när som på landskapsskärmen ha de alla här sin plats. Andra dukar af mo- därnare datum äro tvenne goda Skånberg — venezianska hamnstycken — Alfred Wahlbergs vackra landskap »Från Antibes» (1890), som sågs på minnesutställningen här om året, samt Eilif Petersens »Korfitz Ulfelds död» (1874). Af de äldre, smärre saker, som här hänga, märkes ett

* Enligt Hahr: David von Krafft finnes på Skånellaholm i Upp- land ännu ett Rosenlianskt porträtt af Ovens — af baron Göran R. 1(141) — 1677, ]()han R:s \'ngre broder. Friherrinnan Sophia Eleonora Rosenliane, som jämte sin bror öfverlät Tistad till landshöfding Ulf- sparre, var gift med hofmarskalken Jennings på .Skånellaholm. Som gåfva af henne ha flere ]<.osenhaneska familjeporträtt iifvergått till Gripsholms-samlingen.

Johan Rosenhane. ens. Amsterdam i66

86

TISTAD

gumhufvud i svart huckle, som enligt påskrift å baksidan skall vara »Ostades mor, målad af Ostade». I hörnen stå tvenne Hauptska hörnskåp (Böttiger: Haupt pl. 1 8), af hvilka repliker finnas i Nationalmuseum. På det ena står en brons- statyett, en Persevs antagligen, ett 1 500-tals- arbete i Giovanni da Bolognas art. I dörröpp- ningen till stora salongen hänger en inramad tuschlavyr, en del unga damer i ett landskap, men hvars signatur med blyerts — Lafrensen — är senare tillkommen och betydligt osäker. 1 dörröppningen midt emot ses ännu en liten intressant sak af samma art, en tuschteckning med rödbrun lavyr, före- .ställande en liggande herdinna med en lekfull bock. A papperets bak- sida läses: »par Mon- sieur Boucher le 29 du mois de Novembre en 1764 å Geneve». Bla- det har ursprungligen tillhört Sofia Albertinas samling och har däri- från vandrat öfver till grefve Barcks och baron Nordenfalks."'

I det inre kabinet- tet står en vacker ro- kokosekretär signerad Hll{MRS( Johan Hen- rik Reijmers d. ä.)^^^' och med Stockholms snic- karä m betes stä m } )el m o- nogram .S. S. A. l'å ett staffli .står en utomor- dentlicr liten akvarell- komposition af rödt, blått och hvitt, ett huf-

vud af en gammal turbanprydd oriental, skänkt »Till G. W. Palm vänskapsfullt af l^gron Lund- gren». På Tistad finnas för öfrigt ännu ett par arbeten af 1 .undgrens hand, en elegant rödkrite- teckning af tre spanjorskor och ett flickhufvud (båda signerade 1^. L.). — \'äggarne i kal)inctlet äro klädda af en lädertapet af ovanligt slag, mörk- blå, schaggartadc fält med en symmetrisk l)and- ornamentik i guld, antagligen från den karolinska barocktiden. " lifter att iia varit använd i det

♦ lut par iiUhe hamlu-ckningar ses iifven a amlra häll i slotlct: en rndkritcleckiiin.; tillskrifvcn Gucrcino — sittande man, lyggfigur - och en .Ganvmed» {nklkrita) tillskrifvcn Guido Reni, den ff.rra lu'- sprungligcn tillh.".rig prof. Fogelberg. den senare nr <ien W ahrctulorflska samlingen.

** Mästare 1754, f B'''tti^;'-i : Ilauiit s. 113.

Kabinctlct [m k

gamla slottet, har den i det nya i äldre dagar varit förvisad till diverse gästrum, tills den åter konimit till heders å den plats, där den nu är anbragt. —

Från stora salongen är också, som nämndes, ingången till matsalen. Inredningen stammar helt och hållet från 1890-talet. Väggarne äro parketterade i ek, med förgyllda ornament och ramar kring de inboaserade familjeporträtten, till antalet 21. Bland dessa fäster man sig sär- skildt vid porträttet af Hilla Brita TroUe, som T 748 gifte sig med grefve Fredrik Wachtmeister,

ett verk af Per Krafft d. ä., denne allt för litet uppskattade, men som psykolog dock kanske alla sina svenska sam- tida öfverlägsne konst- när. Hennes man är målad af Scheffel. C. F. v. Breda har 1801 målat grefve Gustaf Wachtmeister och hans maka, född Falkenberg, särskildt herr-porträttet särdeles vackert, en gref- ve Falkenberg (1808) — en af grefvinnans bröder — samt riksdrot- sen wrefve Carl Axel

Trolle-Wachtmeister; dennes porträtt är icke signeradt, men är ge- nom sina stilistiska egen- skaper säkerställdt; 2 repliker finnas däraf, det ena ägdt af Lunds universitet, till hvars a- kademic-kansler Wacht- meister 1789 utnämn- des. Ett stort ryttarporträtt — ganska veder- häftigt, om ej med mycken geist måladt — framställer presidenten i Bergskollegiet, grefve Jacob Spens (j 1721), af allt att döma måladt åtminstone före 1704, då han tog afsked ur krigstjänsten; den målade inskriften, som uppräk- nar hans titlar, däribland grefvetiteln, som han erhöll först i 71 2, kan tydligt skönjas som senare tillkommen. I högra nedre hörnet läses dess- utom en signatur:

Birgitta Stenkels Vxor A J U Ciillen fecit.

Signaturen kan synbarligen blott betyda, att arbetet effektuerats af en konterfejarateljé, som, o-rundad af en viss A. J. U. Cöllen, ännu efter

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

dennes död uppehölls af änkan, Birgitta Sten- kels.* Hvem denne CöUen var, vet jag ej. Må- hända var han far till den David von Cöln (CöUen), som möter som tapetmcålare och konter- fejare vid 1700-talets midt och som af Hahr (David von Krafft s. 127) namnes som mästare till några dåliga frukt- och blomstersmycken på Gripsholm och Ulriksdal."* Så vidt jag vet, stå vi här för ett nytt namn i vår äldre konst- historia, icke så mycket föraktligare än många andra, som fått sig ett hörn anvisadt i den foster- ländska ärans panteon.

Tistads nuvarande ägare är i en gruppbild med sin familj målad af Julius Kronberg 1891.

Till familjeporträtten äro äfven att räkna de miniatyrer, som förvaras i ett af kabinetten, utför- da af Gillberg, Frsenckl m. fl. Ett särdeles till- talande är det som föreställer friherrinnan Stu- re född Ingelotz

— grefvinnan

Wachtmeisters mormor — ut- förd någon gång omkr. år 1 800,

och signeradt HR, antagligen = Henrik Roos af Hjelmsäter, den bekante mi- niatyr- och akva- rellmålaren, med hvars (osignera- de) själfporträtt i Nationalmuseum vår miniatyr med sin dämpade, i en förenklad skala hållna kolorit företer ett ganska påfallande syskon- tycke.***

I andra våningen till höger om stora salongen följa så grefvinnans skrifrum — ursprungligen paradsängkammare — och toilettrum. Sängkam- marens fasta inredning är den ursprungliga.

* Ett icke ovanlii^t fiirhållande. För att blott nämna ett exempel, utiUvade den gamle konterfej aren och målarmästaren C. Christman d. ä:s änka, Beata, åtskilliga år sin aflidne mans profession.

** Mila Hallman har åtskilligt att berätta i sin bok »Målare och urmakare etc.» om en viss von CöUen, tapetmakare och konterfejare, utan att dock nämna dennes fiirnanin. Af allt att döma afses emel- lertid den ofvannämnde David v. Cöllen.

*** Af R( )os finnes på Tistad också en rajipt gjord, akvarellerad pennteckning (fullständigt signerad). — Bland